Mor och dotter, Eva och Karin Ström, har tillsammans skrivit boken Resa med Borges. (Foto: Zachary Roberts)
Jag erkänner: jag har inte läst Jorge Luis Borges. Det är ju både pinsamt och beklagligt. Därför blir jag glad när jag ser att mor och dotter, Eva och Karin Ström, skrivit en bok som heter Resa med Borges (Kauntiz & Olsson), och handlar om en tur till Buenos Aires som mycket väl skulle kunna funka som introduktion till detta säregna argentinska författarskap.
Ytterligare en bekännelse: det enda jag visste om Borges innan jag läste boken var att han gillade gå till Buenos Aires Zoo och stanna till utanför de stora burarna där tigrarna vankade fram och tillbaka.
Han var mer eller mindre blind då och gick dit för att insupa ljuden och dofterna.
Det kan ha varit en bromsare i vårt förhållande, Borges och mitt. Jag besökte Zoo vid Plaza Italia 2009 och såg de frustrerade tigrarna som levde ett bedrövligt liv där de gick fram och tillbaka och glodde på besökarna.
Tack och lov är Buenos Aires Zoo och dess tigrar numera ett minne blott. Det har ersatts av en Bioparque där det exotiska rensats ut och djuren som finns tas om hand på ett mer tidsenligt sätt.
På bokens omslag, av Sara R. Acedo, förekommer tigern igen, så jag förstår att den var väsentlig för Borges.
Flickorna Ströms roman handlar om en liten grupp svenskar i 30-årsåldern som av olika orsaker läser spanska. Kursledaren Ramón får ett stipendium och gruppen ger sig iväg till Buenos Aires på en femdagarstur (!) för att uppleva staden utifrån Borges skrivande.
Ramón är själv argentinare och hans historia, om hur han lämnade landet och flyttade till Sverige 1989, berättas parallellt.
Det är Hanna, Petter, Lovisa, Markus och Carl som av olika anledningar vill lära sig mer spanska. De är alla runt 30-årsstrecket och egentligen inte särskilt sympatiska storstadsbor någon av dem, där var och en drivs av sina ambitioner.
Resan, hur kort den än är, får den följden att var och en funderar ett varv till över sitt eget liv. Man får nya perspektiv.
I Buenos Aires hinner man med en föreläsning om Borges, som man kanske inte begriper så mycket av, en tangokväll i San Telmo, strosa runt i Palermo, besöka Recoletakyrkogården och njuta av jakarandaträden som slagit ut och färgat hela paradgatan Avenida 9 de Julio i centrum blå.
En levande stad.
Bladvändaren i berättelsen är när Ramón blir akut sjuk och den lilla gruppen av studenter tvingas ömsa skinn och agera.
Det förekommer rikliga hänvisningar till, och diskussioner kring, den magiske realisten Borges författarskap. Jag noterar flera tips på böcker som kan intressera mig. Och jag hittar miljöer i Buenos Aires som jag kanske borde ha sökt mig till under det dryga år som jag flanerat på gatorna där.
Jag gillar det lättåtkomliga språket med de spanska sentenserna och miljöbeskrivningarna. Jag gillar inte personerna, åtminstone inte till en början, men det är nog heller inte meningen. De väcker i alla fall känslor.
Allegorin om tigern, eller tigrarna, som Borges skriver om i dikten El otro tigre, den andra tigern, och vad den står för dissekeras över flera sidor och ger en inblick i författarens inte helt enkla tänkande.
Borges sätts upp på läslistan. Tanken att ännu en resa till Buenos Aires är möjlig i framtiden slår mig.
Frågan som hänger kvar efter att jag läst boken är mest hur i hela fridens namn man kan ge sig iväg på en resa ända till Argentina för att bara stanna fyra-fem dagar?
Men vad jag har förstått händer ännu märkligare saker i Borges romaner…
Text & Bild: Per Erik Tell