På 90-talet när jag arbetade som skattejurist på dåvarande Price Waterhouse – innan det blev PWC och när C:et var en konkurrent (Öhrlings) – var det en hel del av kollegorna i Stockholm som hade god kännedom om de olika utredarna som fick uppdrag att vara med i lagstiftningsprocessen. Ibland yttrades att en utredare var ”konsultvänlig”. Det vara inte så att man tyckte om konsultvärlden som sådan utan mer att utredaren var så in i Norden rättvis så man ville skapa någon form av millimeterrättvisa.
Men det finns ju ingen absolut rättvisa! När detta läses har valkampanjerna satt fart och alla har en rättvis politik – i alla fall enligt det egna partiets funktionärer – men rimligen inte utifrån allas uppfattning. Så är det med det mesta och om man då skall skapa millimeterrättvisa så blir det svår lagstiftning som kräver konsulthjälp – därav det konsultvänliga.
Men det skall väl inte rimligen behöva vara så att man måste ha hjälp för att veta vad som är rätt och fel. Ja, kanske skall det vara lite på det viset för det går inte att stifta ”svart/vita lagar” som saknar tolkningsutrymme. Mina studenter kommer inte sällan till slutsatsen i sina PM att lagen är vag och borde förtydligas. Men det är svårt. Kanske skall det vara lite mindre millimeter och mer centimeter eller decimeter och vi får bortse från den där absoluta rättvisan – kanske svårt i jantelagens land.
Dessutom kan ju konsulthjälpen …….hemska tanke……svara fel. Var hamnar man då?
I tidningen Advokaten har ett av våra justitieråd i Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) förklarat att författaren Håkan Nesser och hans hustru på helt felaktiga grunder dömts till långa fängelsestraff – som de nyligen avtjänat.
I tidningen kan vi läsa följande inledande citat; ”Skatteverket har felaktigt beskattat makarna Nesser för mycket höga belopp, och Svea hovrätt har dömt dem till långa fängelsestraff för brott som de inte har begått. Makarna kämpar för att få upprättelse men hittills har ingen lyssnat på dem. Inte Högsta domstolen, inte Kammarrätten i Stockholm och inte Högsta förvaltningsdomstolen, trots att det för samtliga måste ha stått klart att makarna är oskyldigt dömda. Justitierådet Margit Knutsson har i flera artiklar i denna tidskrift granskat Skatteverkets och domstolarnas hantering och fram träder en synnerligen mörk bild av svenskt rättsväsende.”
Jag har inte läst annat än olika artiklar om fallet och kan därför inte detaljerna i de domar som finns men utgår företrädesvis från det jag läst i justitierådets texter.
Man ställer sig frågan; Hur kunde det bli på detta viset?
Bakgrunden är att makarna Nesser levde utomlands och var sk begränsat skattskyldiga i Sverige. Det innebär att man skattar i Sverige enbart på inkomster som är hänförliga till Sverige på något sätt – som svenska pensioner, svenska aktier, svenska fastigheter mm.
De hade ett utländskt bolag som enligt deras rådgivare skulle avvecklas genom likvidation vilket kort innebär att man först betalar alla bolagets skulder och sen ”dödar man bolaget” och de pengar som finns kvar tillfaller ägarna av bolaget. Blir den utbetalningen större än vad man en gång köpte aktierna för så blir mellanskillnaden skattepliktig i inkomst av kapital (i normalfallet). Men inte skattepliktiga i Sverige om man inte är svensk skattemässigt.
Mitt i denna avveckling flyttar makarna Nesser hem till Sverige och blir det vi kallar obegränsat skattskyldiga här, dvs de kan bli föremål för svensk beskattning på allt från alla av den runda jordens hörn från och med dagen de fick denna status – normalt vid inflyttningen om man avser att bo här permanent.
Skatteverket gör enligt justitierådet en totalt felaktig bedömning av skattelagstiftningen. Frågan är vilken dag som är den kritiska för när man skall betala skatt på pengarna man får från likvidationen. När man fattar beslutet om likvidation och då bodde makarna utomlands eller när de får pengarna och då bodde de i Sverige.
Enligt justitierådet är det glasklart att det är beslutsdagen som är den relevanta dagen och då var makarna Nesser inte skattskyldig i Sverige för inkomster från utländska bolag.
Men Skatteverket gör – sin vana trogen om jag skall vara lite elak – bedömningen att det skall betalas skatt i Sverige. Ett vad förstås vara ett totalt felaktigt beslut men ingen överklagar detta då Nesser och deras rådgivare tror att myndigheten har rätt. Så det skall betalas en hiskelig massa skatt i Sverige som makarna dessutom inte själva redovisat i sina deklarationer varför det blir åtal om skattebrott med fängelse som påföljd.
Kunde detta gått annorlunda? Ja, en grundläggande utgångspunkt är att man inte skall tro att ett beslut från en myndighet är rätt bara för att det kommer från en myndighet.
Flera myndigheter vill ju inte ens diskutera sakfrågorna och jag har försökt föra dialog med FK och först efter tre brev och hot om JO-anmälan fått svaret att man inte träffar allmänheten eller deras ombud så som jag önskade och efterfrågade. Det gick för 20 år sedan men inte 2025.
Skattebeslut är till oerhört stor del korrekta men de precis som vi andra är inte felfria. Jag gjorde deklaration till en kompis, vi kan kalla honom Mats (för det heter han), och räknade fram att han skulle få 10 000 kr tillbaka. När väl slutskattsedel kom stod det bara 1 500 kr på beslutet. Jag kontrollerade mina beräkningar och meddelade att det rimligen skall vara det höga beloppet.
Mats går till Skattekontoret (detta var på den tiden man fortfarande kunde träffa skattetjänstemän – I.R.L) och berättar att det blivit fel. Tjänstemannen slår på tangenterna och tänka sig……på skärmen kommer det upp bara 1 500 kr precis som pappersbeskedet Mats hade i sin hand. Tjänstemannen berättar att det är rätt med 1 500 kr.
Mats har berättat att han troligen hade tackat för sig om det inte var så att han kunde skylla på mig om det gick fel så han stod på sig – och det visade sig sedan att myndigheten hade gjort fel. Men sannolikt är det många som tackar för sig när man får beskedet efter kontroll att det inte är något fel med de 1 500 kronorna.
Till mina studenter brukar jag avsluta denna historia med att påtala hur in i …. korkat det är att först titta på det skriftliga beslutet och sedan på skärmen och säga att den enskilde har fel. Om det hade stått olika belopp på pappret och skärmen hade Skatteverket haft ett stort datatekniskt problem. Pappersbeslutets siffror kommer från samma dator som visar samma resultat på skärmen. Något annat skulle vara helt otänkbart såvida inte deras dator var full med virus eller annat skit. Felet ligger bakom tangenterna och skärmen!
Skatteverkets uppgift, så som jag tolkar vårt rättssystem, är att se till att vi alla – så gott det nu går – blir rätt beskattade enligt gällande lagstiftning. Men i våras fick jag höra på ett skatterättsligt nätverk i Stockholm som jag var med i att de interna instruktionerna är att Skatteverket skall vinna (mer eller mindre till vilket pris som helst – min tolkning) om den skattskyldige överklagar till domstol. Detta är en djupt felaktig tolkning av deras uppdrag! Särskilt illa med hänsyn till att våra förvaltningsdomstolar i första instans i en extremt hög andel av målen följer Skatteverkets beslut – de är ju expertmyndigheten som vet rätt.
En rådman i kammarrätten i Sundsvall sa en gång på en annan konferens jag var på att han några gånger fått skrivelser från den skattskyldige eller dennes ombud och att man hänvisade till dokument och bevis som tidigare lämnats in. Inget konstigt i sig kan tyckas förutom att domaren inte hittade bevismaterialet i akten. Skälet var att Skatteverket hade gallrat när man skickade vidare från myndighet till domstol. På konferens vitsordade representanter från Skatteverket att det kunde förhålla sig på detta vis och man måste ju gallra lite för annars blir det så mycket material. Men hallå – det tar inte mer eller mindre plats om det förvaras på myndighetens bokhylla eller på domstolens dito. Dessutom verkar det som om den skattskyldige ansåg materialet var viktigt.
Så ifrågasätt – utan att bli rättshaverist och tjata om och om igen – för Din egen skull och hade Nesser och deras ombud/hjälpreda inte gjort felbedömningen om Skatteverkets beslut så hade de kanske aldrig behövt skaka galler.
Men enligt justitierådet så skall nog inte domstolarna heller gå fria från kritik för de skall, enligt samma källa, faktiskt också göra en fristående skatterättslig bedömning av sakfrågan och inte bara ta Skatteverkets beslut som en evig sanning. Hade domstolarna gjort det så hade man kanske också sluppit denna, enligt många, rättsliga skandal att sätta två oskyldiga personer bakom galler.
Så det kan vara hälsosamt att vara lite om sig och kring sig.
Sensommarhälsningar
/Bengt Åkesson
Advokat vid advokatfirman Lindenlaw.