När golden retrievern Trixa kommer in i rummet på Palliativvårdsavdelningen i Kristianstad så känner hon direkt vem i rummet som behöver henne mest. Som certifierad vårdhund kan hon många tricks, men det är just hennes förmåga att känna av stämning och känslor som gör henne till en oslagbar medarbetare inom ASIH.
En av medarbetarna inom ASIH i Kristianstad har mjuk päls och glatt viftande svans. Hon kan mängder av tricks men har också en enastående förmåga att söka sig till den i rummet som behöver henne mest för stunden.
– Jag kan se på Trixa att hon skannar av och går fram till den som sedan visar sig behöva henne som mest i just den situationen. Det kan vara till patienten, men minst lika ofta till en anhörig till den som är sjuk, säger Ulrika Mattson som är vårdhundsförare inom ASIH i Kristianstad.
Ulrika är specialistsjuksköterska inom palliativ vård. Sedan två år tillbaka så har hon sin golden retriever Trixa med på jobbet en till två dagar i veckan. Då är inte Trixa bara Ulrikas kompis och familjemedlem utan även hennes arbetskollega.
– Trixa bygger broar och kan öppna upp för samtal som ingen annan ibland har lyckats med. Hon gör det ofta bara genom sin närvaro, säger Ulrika.
Hon är van att lugna men en stor del av hennes jobb är också att locka fram aktivitet och skratt.
– Ibland kan hon få hämta bollar som en patient kastar och ganska ofta snurrar hon på sitt eget lyckohjul som är preparerat med lappar där det står anvisningar om vad Trixa ska göra. Hon kan många tricks som hon gärna visar upp. Ibland går vi promenad tillsammans med den vi besöker. Det styrs av behovet hos den vi träffar, säger Ulrika.
Trixas lön blir i form av hundgodis.
– Jag försöker göra varje besök av Trixa unikt för den aktuella patienten. Hon jobbar för patienterna och inte för mig vilket inte alltid är helt enkelt eftersom det är mig hon bor med och jag som tränar henne. Hon ska lyssna på den som vi är hos just då. För det ska bli lättare för henne får patienten och närstående en börs med lite hundgodis. Då blir det enklare för Trixa att förstå vem hon ska lyssna på och bli belönad av, säger Ulrika.
Hund har alltid stått överst på önskelistan under Ulrikas uppväxt. Det blev ingen hund förrän hon flyttade hemifrån. Då kom golden retrievern Smille in i Ulrikas liv. Efter att Smille hade gått bort kände inte Ulrika att valp var ett alternativ så hon fick genom kontakt med en uppfödare ta emot en 5-årig tik. Avtalet sa att uppfödaren skulle få låna in tiken, som heter Elly, för att ta två valpkullar på henne. När Elly skulle ha sin sista kull så frågade uppfödaren om inte Ulrika skulle ha en valp.
– Jag hade börjat fundera på att eventuellt utbilda en vårdhund men var egentligen inte beredd på valp just då. Det blev valp och jag fick trixa en del för att lösa det rent praktiskt när hon var valp så därför fick hon namnet Trixa, säger Ulrika.
Vägen till vårdhund är inte alltid självklar men Trixa klarade lämplighetstestet hos Vårdhundskolan när hon var ett år.
– Bland annat skulle hon klara av att personal från vårdhundskolan gick iväg med henne in i ett annat rum för att träffa testledaren utan mig. De ville se att hon tog kontakt spontant. Hon skulle också tåla skrammel och att gå på olika underlag, säger Ulrika.
Efter lämplighetstestet tränade Ulrika flitigt med Trixa. Det var mycket fokus på kontakt och tricks.
– Det är ju inte alltid självklart att släppa in en vårdhund i en verksamhet men mina chefer har stöttat det här till hundra procent. Det har funnits en vårdhund tidigare på den här palliativa avdelningen så man har sett nyttan hunden kan göra, säger Ulrika.
För två år sedan blev Trixa certifierad vårdhund. Vartannat år gör hon ett nytt prov för Vårdhundskolan för att man ska se att allt fungerar som det ska. Ingen dag är den andra lik för Trixa när hon är med och jobbar. Ibland ligger hon i sängen hos någon som är sjuk och behöver lugnet och att få pilla i en mjuk päls. Ibland får hon visa massa tricks och väldigt ofta får hon vara ett extra öra och lyssna på svåra berättelser och tankar.
– Det händer även att vi åker på hembesök för de patienter som är inskrivna i ASIH. Då och då fungerar Trixa även som efterlevande stöd till främst barn, säger Ulrika och fortsätter;
– Det är magiskt vilka möten det kan bli. Trixa ser personen bakom sjukdomen. Hon kan visa vägen för anhöriga som har svårt att veta hur de ska förhålla sig till den som är sjuk. Hon kan också öppna upp till olika känslor. Hon är helt fantastisk med barn och lockar gärna fram skratt där vilket behövs mitt i all sorg. Många uttrycker just att det är skönt att få vila från det tunga en stund när Trixa kommer, säger hon.
Ulrika berättar många situationer där Trixas närvaro har varit oerhört viktig. Barnet som fick öppna Trixas beautybox och kamma pälsen och började prata om sin sjuka förälder eller patienten som vägrade prata med vårdpersonalen men efter Trixas besök lossnade det. Även personalen tycker om när Trixa är med på jobbet. Hon är en i teamet. Mellan sina pass hos patienterna vilar Trixa på ett kontor under tiden som Ulrika jobbar vidare. Ett besök varar i regel mellan en halvtimme och en timme men det varierar. Totalt kan ett arbetspass vara 1-2 timmar, men med olika lång tid hos patienten.
– Hon behöver vila mellan besöken. Det tar på henne, säger Ulrika.
När Trixa är ledig tar hon och Ulrika gärna skogspromenader hemma i Hörvik tillsammans med Trixas mamma Elly. Det blir även mycket inlärning av nya tricks och mycket sök efter godis. Numera kan Trixa även leta kantareller efter träning i sommar så hon har fullt upp, men hon älskar att jobba.
– Trixa är ett unikum. Hon är med på allt vi gör och bara levererar. Hon gör det för att hon tycker det är kul. Det är fantastiskt att få jobba med sin bäste vän, säger Ulrika och klappar om Trixa.
Tina Persson