Det damp ner ett stämningsfullt vykort med midsommarblomster i min brevlåda strax före midsommarhelgen från Anne K. Hon och en barndomsvän hade vandrat i barndomsspåren i Huaröd och hade några frågor till mig. Hon undrade varför den gamla kyrkogården i Huaröd ligger mitt i byn och inte längre söderut vid den medeltida kyrkan? Hon undrar också över var byborna begravdes på 1700-talet då hon inte fann några gravstenar från denna tid under deras vandring.
Begravningsplatsen ”mitt i byn” i din barndoms Huaröd ett par hundra meter norr om nuvarande stenkyrka, tros av en del lokalhistoriker vara den ursprungliga platsen för en äldre försvunnen träkyrka, som föregick dagens kyrka. När nuvarande stenkyrka uppfördes under 1200-talet kom den att byggas strategiskt intill landsvägen i utkanten av dåtidens bebyggelse. Samtidigt behölls den gamla kyrkogården inne i bykärnan. I dag är den registrerad hos Riksantikvarieämbetet som ”öde kyrkogård”.
Den öde kyrkogården kom under flera århundraden att användas som gravplats för pestsmittade och de i trakten som dött i kolera. De begravdes här i hopp om att undvika att smittan spreds vid den nya begravningsplatsen vid byn stenkyrka där mycket folk samlades. Enligt en lantmäterianteckning år 1836 var ungefär 45 X 35 meter i sydsydväst av den ursprungliga kyrkogården avsatt som begravningsplats för pestens offer.
I dag kvarstår ett 20-tal resta gravstenar på ödekyrkogården vars inskriptioner berättar att de begravda fick sin slutliga vila här för ett drygt århundrade sedan, alltså i början eller en bit in på 1900-talet. Vid kyrkogården sydöstra hörn finns ett antal bortplockade minnesstenar uppradade, enstaka av dem med svårlästa eller oläsbara inskriptioner över personer födda även på 1700-talet.
För avlidna på 1700-talet, som inte fallit offer för den fruktade pesten eller koleran, skedde begravningarna normalt på kyrkogården vid nuvarande stenkyrkan (väster om kyrkan, andra sidan vägen, finns nuvarande begravningsplats, anlagd 1915). Men de allra flesta av gravstenarna från 1700-talet vid kyrkan har (som på många andra kyrkogårdar) under århundraden avlägsnats eller vittrat av väder och vind så att inskriptionerna försvunnit.
Förmöget och fint folk begravdes sedvanligt inne i kyrkan, så även i Huaröd. Men även inne i Huaröds kyrka har de flesta stenar flyttats och blivit oläsliga. En av de stenar som fortfarande är läsbar är över den forne hovrättspresidenten i Åbo i svenska Finland och sedermera borgmästare i Simrishamn Jakob Wilhelm Roth, född 1721 och död 1804.
Hela Roths liv sammanfattas för övrigt på stenen. För att bli ihågkommen donerade Roth 1790 en magnifik ljuskrona som hänger alldeles ovanför minnesstenen i kyrkans mittgång.
Fick mejl från Hans Mossberg som läst om Hovby FF:s fotbollshistoria i KristianstadsJournalen.
Han mejlade ett antal foton som han tror kan vara tagna i samband med lite jippo med damlag och gubbalag (där hans far var med) vid invigningen av Hovby FF:s nya fotbollsplan omkring 1949-1950.
I ett tidigare nummer publicerades ett läsarfoto på damlaget i fotboll i Norra Strö, en överraskning att det fanns damlag ute i byarna redan 1940 som fotot är från. Analogt med det kan det vara passande att fotot, taget ett årtionde senare på Hovby FF:s damlag, också publiceras. Namnen på spelarna på de två fotona saknas.
Vet du vad den förfallna tegelbyggnaden bredvid restaurang Baron (tidigare Handelsbaren) i Äspet har använts till, promenerar ofta förbi och undrar varje gång, mejlar Mats A i Åhus.
Den förfallna byggnaden som ligger precis bredvid/bakom restaurang Baron på Äspet är Åhus gamla reningsverk.
När Åhus var en egen kommun hade de sitt eget reningsverk på denna plats, men verksamheten slopades under 1970-talet (efter att Åhus kommun anslutit och blivit en del av nuvarande Kristianstads storkommun) då avloppsvattnet i stället började pumpas till Kristianstads centrala reningsverk.
Tegelbyggnaden har under en längre tid varit i mycket eftersatt skick och Kristianstads kommun uppger att de har fattat beslut om rivning av det gamla reningsverket. Men när rivningen kommer att ske i praktiken är i dagsläget oklart.
Hur var Kristianstads grundare, Christian IV, som härskare?
När tidskriften Världens Historia utsåg Europas tio värsta regenter hamnade Christian IV på tionde plats. Motiveringen löd att han förvisso varit en energisk och ambitiös monark, intresserad av konst och arkitektur och bland annat grundat Oslo, men samtidigt dragit in Danmark i utsiktslösa krig och lämnat efter sig ett svagt och skuldsatt rike.
På första plats kom engelske kungen ”Johan utan land”, mera känd som den elake prins John i legenden om Robin Hood.
Kenth Olsson