Bild: Krigshjälten överste Einar Axel Malmstrom, som sköts ner över Nazi-Tyskland på sitt 58:e stridsuppdrag 1944 men överlevde, fick en hel flygbas i USA uppkallad efter att ha kraschat under en testflygning 1954. Hans föräldrar kom från två byar strax utanför Kristianstad.

Vilken koppling har den amerikanska flygbasen Malmstrom Air Force Base till Kristianstad?
Malmstrom Air Force Base är en flygvapenbas i Montana i USA som inkluderar en mindre stad med omkring 3500 invånare innanför dess staket och grindar. Det är en av tre amerikanska flygvapenbaser som innehar interkontinentala ballistiska kärnvapenmissiler. Ursprungligen var namnet Great Falls Air Force Base. År 1954 omkom överste Einar Axel Malmstrom i en flygkrasch och till minne efter honom döptes basen året därpå om till Malmstrom Air Force Base. Einar Axel Malmstrom var född i Chicago 1907 av svenska föräldrar och blev en hyllad krigshjälte under andra världskriget, där han på sitt 58:e stridsuppdrag 1944 sköts ner över Nazi-Tyskland, överlevde men fängslades till krigets slut. Kopplingen till Kristianstad består i att hans föräldrar Hanna och Per O Malmström hade utvandrat från Träne respektive Vä socknar utanför Kristianstad.

Christer Olausson i Åhus, med egen erfarenhet av stridsvagn S, undrar vilket år stridsvagn S lanserades, när och var värnpliktiga kunde utbildas på den första gången samt hur bra stridsvagnen bedömdes vara internationellt?
Den klassiska svenska Stridsvagn S (103) är av Discovery Channel utsedd till en av världens bästa stridsvagnar genom tiderna. Idén till stridsvagn S uppkom på 50-talet och officiell överlämning skedde 1967 och ett par år senare hade 290 vagnar levererats. Stridsvagnen, vars kanon hade två helautomatiska magasin med sammanlagt 45 skott, var helt amfibisk och kunde ”simma” med hjälp av en flytbälg samt kapabel att genomföra strid med enbart en besättningsman. Vagnens extremt låga siluett och ett utomordentligt starkt frontskydd i kombination med motorns placering fram och ammunitionen bak gjorde fronten praktiskt taget osårbar mot dåtidens pansarvärnsvapen. Värnpliktsutbildningen med stridsvagn 103 inleddes 1967 vid Skånska dragonregementet i Hässleholm. Stridsvagn S togs ur bruk 1997 (tre år senare lades dragonregementet ner i Hässleholm).

Fick invånarna röka tobak i den nya staden Kristianstad?
Peder Kremer, boende på Söndre gade i Christianstad, var den förste piprökaren i staden. Händelsen omnämns i dokument den 13 februari 1626, men av anteckningen framgår att händelsen ägt rum redan i slutet av 1625 och att tobaksbruket uppenbart inte ens då var en nyhet eller något ovanligt i staden. Kristianstad var då danskt, men om vi räknar Skåne till Sverige så blir resultatet att bruket av tobak kan beläggas i Kristianstad tre år tidigare än i övriga Sverige där det tidigast är belagt i Uppsala 1629. Peder Kremer, son till gamle Christen Guldsmed i staden, är därmed den förste dokumenterade piprökaren i Sverige.

När instiftades det första sjukhuset på Allön?
Kristianstad fick sitt första ”lasarett” så sent som 1776, då bestående av några inne i staden förhyrda rum med få sängplatser.

När företogs de första passagerarflygningarna från Kristianstad?
Det är i princip okänt att det skedde passagerartrafik med flygplan från Kristianstad redan på 1920-talet, om än av tillfällig karaktär.
Bakgrunden är följande: Aktiebolaget Aerotransport, som redan drev lufttrafik från Malmö till olika destinationer, meddelade att de skulle skicka ett flygplan för att upprätta dels tillfälliga flygningar till Malmö och Köpenhamn från Kristianstad, dels rundflygningar över Kristianstadstrakten med start den 11 oktober 1924. Flygplanet var av typren Junkers ”med stor heltäckt kupé och plats för fem passagerare”. Det betonades att passagerarna erbjöds sitta i ”bekväma läderfåtöljer”.
Priset för rundflygningarna över staden med omnejd sattes till 15 kronor per person. Priset från Kristianstad till Köpenhamn var 75 kronor och flygtiden beräknades till 45 minuter.

Hur har Kristianstadsbladets upplaga, utgivning och pris förändrats över tid, när kom annonser och foton?
Det var flera frågor i en och inte alldeles enkla att besvara. Av utrymmesskäl får det bli en förenklad sammanfattning.
Det första numret av Kristianstadsbladet, som blev fjärde tidningen i staden, utkom den 20 september 1856 och bestod då av fyra sidor. En årsprenumeration kostade premiäråret 4 riksdaler och 16 skilling, för ett halvår knappt hälften. Det första året bestod upplagan av några hundra exemplar som två år senare stigit till 830. Tidningen utkom de första tio åren med två nummer i veckan (onsdagar och lördagar), utökades därefter till tre (även torsdagar), några år senare med fyra för att från 1891 bli sexdagarstidning, vilket tidningen hållit vid sedan dess.
Tidningens namn ändrades flera gånger: från begynnelsens Christianstads-Bladet till Nya Christianstads-Bladet 1859 som blev Nya Kristianstadsbladet 1863 då man i samband med ett redaktionsbyte började stava Kristianstad med K istället för C. År 1866 blev det Nyare Kristianstadsbladet (upplagan då cirka 1100) som i sin tur 1871 blev Nyaste Kristianstadsbladet, vilket var tidningens namn fram till 1986 (samt perioden 1996-2000), därefter enbart Kristianstadsbladet.
Tidningsannonser fanns med från första början. Den första annonsen med tvåfärgstryck kom redan den 4 februari 1891. Nio år senare publicerades den första aktuella bilden i tidningen, året därpå den första lokala bilden som bland annat visade stadens nya rådhus, byggt 1890.
År 1905 var upplagan drygt 6000 och en helårsprenumeration kostade då 6 kronor och 50 öre, kvartalsvis 1 krona och 70 öre medan en månad gick på 75 öre. Helårskostnaden 1905 var en höjning från föregående år med 50 öre. Redaktören skriver att ”vi äro öfvertygade om att den femtioöringen icke skall skrämma bort någon enda af våra prenumeranter”. Översatt till dagens penningvärde skulle helårsprenumerationen 1905 kosta cirka 400 kronor.
Men det går inte rakt av att jämföra dåtidens och dagens prenumerationskostnad utan att relatera till vad man får för pengarna. I dag får en prenumerant på Kristianstadsbladet mycket mer av innehåll, kvalitet, läsupplevelse, tillgänglighet och uppdatering, dessutom därtill kopplade erbjudanden, än den – i dagens ögon – mycket torftiga alster på några sidor som utgavs för drygt 100 år sedan (jämför gärna dåtidens och nutidens Kristianstadsblad genom ett besök i stadsbibliotekets mikrofilmsarkiv där samtliga nummer av tidningen finns tillgängliga). En sådan jämförelse är alltid intressant och inte minst lärorik, ungefär som att jämföra den tidens bilar med dagens, dåtidens radioprogram med dagens eller de första persondatorernas kapacitet med nutidens.
Avslutningsvis något om upplageförändringarna genom tiderna. Kristianstadsbladets totala upplaga (det vill säga post- och stadsupplagorna sammanräknade) var i slutet på 1800-talet drygt 3000 som 20 år senare ökat till drygt 11 000. År 1955 hade Kristianstadsbladet en pappersupplaga på drygt 20 000 mot dagens närmare 24 000 exemplar. Det var också året 1955 som Kristianstadsbladet blev morgontidning, dessförinnan hade den utkommit som middagstidning.
I dag har Kristianstadsbladet, inklusive digital läsning, mer än 100 000 unika läsare per dag. Det innebär att aldrig tidigare har så många läst Kristianstadsbladet som i dag.

Jag har läst att under första världskriget svalt folk i Kristianstad som ledde till hungerkravaller. Hur illa var det?
Det är korrekt, hunger och till och med svält var märkbar i Kristianstad liksom i många andra städer. Under första världskriget rådde livsmedelsbrist och hunger i Sverige. I Kristianstad var livsmedelsbristen bland den värsta i landet. Våren 1917 utbröt hungerkravaller i stora delar av landet. Många fruktade en revolution. Svenskarna var redan hårt prövade av matbrist och stegrande priser när krisen på allvar slog till vintern 1916–17. Skörden av spannmål hade slagit fel och den potatis som plockats upp var ofta köldskadad. Regeringen, med statsminister Hjalmar Hammarskjöld i spetsen, beslöt att införa ransonering på livsmedel. I oktober 1916 ransonerades sockret och vid årsskiftet brödsäden. Ransoneringskorten tillät inköp av 250 gram spannmål per person och dag och via så kallade påbrödskort kunde de som utförde tyngre kroppsarbete få köpa ytterligare 50 gram.
Ännu värre blev det efter en inventering av brödsäden i landet i början av 1917. Det visade sig att tillgången var betydligt sämre än man bedömt och ransonerna skärptes ytterligare. I februari 1917 sänktes dagsransonen till 200 gram inklusive tidigare fria varor som havregryn och kornflingor. Krisen gjorde att Hjalmar Hammarskjöld, i folkmun kallad ”Hungerskjöld”, och den övriga regeringen tvingades avgå.
Av socialstyrelsens statistik från september 1918 framgår att det fanns livsmedelsbrist i ett 40-tal av landets städer, sämst ställt var det i Kristianstad och Västervik. I dessa två städer fanns det ”tillräcklig tillgång endast på salt sill och ved”. Då hade brödransonen sänkts i omgångar, potatisutfodringen upphört och korn med mera beslagtagits. I Västervik utbröt demonstrationer under ledning av den 33-årige fabriksarbetaren och syndikalisten Frans Johan Gustafsson, känd som ”Röde-Frans”. Även i Kristianstad stegrades missnöjet och demonstationer utbröt, men inte under någon speciell persons ledning och de blev tämligen lugna. Kristianstadsbladet kunde dock rapportera att folkilskan lett till att några kvinnor stormat ett av stadens bageri och länsat det på bröd tills hyllorna gapade tomma för att få mat på bordet till sina hungrande barn.
Hungerkravallerna våren 1917 har ibland kallats för ”den svenska revolutionen” även om de aldrig ledde till någon samhällsomvälvning som i Ryssland. Anledningen till det anser historiker vara att det inte fanns någon tydlig ledning för protesterna, som Lenin i Ryssland. I Sverige fanns heller inget revolutionistiskt parti utan när en socialdemokrat på vänsterkanten åkte till oroshärdar var det istället för att lugna demonstranterna. En annan faktor är att det låg längre bort att ta till våldsamheter för svenskarna, som haft drygt 100 år av fred, än för ryssarna som hade upplevt krig efter krig. Men protesterna 1917 blev betydelsefulla för den demokratiseringsprocess som inleddes kort efteråt och som bland annat mynnade ut i den allmänna rösträttens införande 1919. Historikerna anser att utan hotet om folklig resning och revolution hade det inte blivit en så radikal demokratireform som det blev.

Kenth Olsson