Min farfar jobbade på restaurang Centric vid Varvsgatan i Åhus och har berättat att det i källaren fanns människokranier placerade på en förrådshylla, omgivna av spritflaskor. Vet du något om detta?
I slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet arbetade jag själv på Centric, då ett populärt diskotek. Och det din farfar har berättat stämmer faktiskt. Jag fick då berättat för mig att tidigare på 1970-talet hade ägaren beslutat att utöka källarutrymmet, som grävdes ut. Då stötte man med spadarna på ett antal människoskelett, för att inte riskera att få betala för arkeologiska undersökningar samlades fynden i plastsäckar som slängdes i soptunnorna. En handfull kranier sparades och placerades på en förrådshylla. Var dessa kranier sedan tog vägen har jag ingen kunskap om.
Men hur i all världen kunde det förekomma mängder av skelett under Centric? Svaret är att Centric-byggnaden hade uppförts rakt över det medeltida Dominikanklostrets kyrkogård i Åhus. En bit in på 1990-talet revs byggnaden och sommaren 1996 grävdes på platsen fram 250 skelett, både från män och kvinnor, barn, unga och gamla.
Även om det inte har direkt med frågeställningen att göra, kan det vara av intresse att få veta något om resultaten av den arkeologiska utgrävningen. En genomförd undersökning av de gravlagda skeletten visar att levnadsförhållandena under medeltiden inte alls var så dystra som man tidigare trott. Åhusborna var i gemen ett tämligen välmående släkte som åt allsidigt och drabbades av sjukdomar som västvärlden fortfarande kämpar mot; moderna ”välfärdssjukdomar” som åderförkalkning (för fet mat och för lite motion) och gikt (för mycket frossande i alkohol och kött) eller bröstcancer.
Flera fynd visar på åderförkalkning, bland annat ett från hjärnans artärer, vilket tidigare inte observerats i vårt land från denna tid. Medeltidsmänniskorna i trakten riskerade, liksom dagens, att drabbas av propp i hjärnan och hjärnblödning. Andra åkommor var förslitningar i leder, ryggproblem och tandlossning. Tänderna angreps av karies trots att det inte fanns socker i maten, förutom honung. Orsaken var att maten innehöll slipmedel i form av stenmjöl från kvarnarna.
Man hade inte bara matvanor liknande våra – utan uppnådde också en betydligt högre ålder än vad som tidigare framkommit. Det är förvisso korrekt att barndödligheten var enorm på medeltiden – 45 procent dog före 15 års ålder – mot färre än en procent i dagens västvärld. Samtidigt bör man ha i åminnelse att medellivslängden i början av 1900-talet var i stort var densamma som medeltidens. Samma gäller antalet döda kvinnor i samband med förlossningar.
Om man utgår från dem som överlevde till vuxen ålder (20 år) blev den medeltida Åhusbon i det närmaste lika gammal som dagens. Och nästan lika långa! För det är också en vanlig missuppfattning att människans kroppslängd kontinuerligt ökat genom tiderna. Faktum är att den genomsnittliga kroppslängden under medeltiden var flera centimeter längre än exempelvis på 1700- och 1800-talen, eller ungefär densamma som gemene svensk uppnådde i början på 1900-talet.
Var infördes elektriciteten först, i Åhus eller Kristianstad?
Först kom elen till Kristianstad. Den 14 juni 1901 stod avgörandet i fullmäktige i Kristianstad. Frågan avgjordes genom votering med 21 röster för och 8 mot. Så byggdes ett kommunalt elverk och efter många år av politisk oenighet fick Kristianstadsborna äntligen njuta av elektriskt ljus 1902. Men Frimurarna hade hunnit före och året innan installerat ett elverk i källaren som försåg Frimurarehotellet med elektriskt ljus. Emellertid skulle det gå mer än ett halvt århundrade innan elektriciteten slog ut gasen fullt ut. Inte förrän i april 1955 släcktes den sista gatlyktan i Kristianstad.
Vad gäller Åhus så hade Reymersholmsbolaget (likt Frimurarhotellet i Kristianstad) varit förutseende nog att utrusta sin nybyggda spritfabrik med eget elverk. Den 17 november 1906 stod fabriken driftklar. Invigningsdagens kväll blev därför en stor sensation för Åhusborna. Många av invånarna hade aldrig tidigare skådat elljus och ljuset från de många båglamporna som belyste fabriksområdet beundrades av de flera hundra åskådare, som denna bemärkelsekväll samlats utanför spritfabriken.
Sommaren 1911 påbörjades arbetet med att förse övriga Åhus med elljus; stolpar sattes upp, luftledningar sträcktes och en transformatorstation byggdes, samtidigt installerades elljusledningar i fastigheterna.
Den 19 september 1911 beslöt kyrkorådet i Åhus att införa elektrisk belysning i Mariakyrkan samt i folkskolorna i Åhus och Horna. Lärarpersonal och vaktmästare skulle även få elljus i sina bostäder. Beslutet togs med 174 röster mot 52. Noterbart är att mer än 50 personer motsatte sig införandet av elektriskt ljus.
Den 13 december var det dags för övriga Åhus; då tändes det elektriska ljuset i fastigheter och på gator. När den första nyfikenheten lagt sig vad det gällde den egna bostadens elbelysning, gick Åhusbor man ur huse för att beskåda samhällets första elektriska gatubelysning. Folk förundrades över skillnaden i belysning, alla var imponerade. Åhusborna sade sig knappt känna igen de gamla gatorna i det nya, i förhållande till fotogenbelysningen, synnerligen starka elljuset.
Existerade något svenskt sköldmärke för svenska frivilliga i tyska Waffen-SS under andra världskriget?
Frågan hör inte riktigt hemma under lokalhistoria, men är intressant, inte minst för att en handfull av de svenska SS-frivilliga kom från Kristianstadstrakten eller hade gjort militärtjänstgöring i staden, och därför besvarar jag den.
En svensk flaggsköld för SS-uniformer ritades faktiskt på uppdrag av SS-ledningen. Det finns en SS-karta med samtliga tänkta SS-sköldar, däribland den svenska som även har ”Schweden” i bokstäver i sköldens överdel. Men det finns inga belägg för att den svenska flaggskölden kom längre än till det tecknade stadiet.
Däremot blev en blågul SS-sköld med tre gula kronor, med ett gult lejon på blå botten, designad, tillverkad och kom även att användas under kriget. Men det var inte en symbol för Sverige utan för Ukraina, som också har blågul flagga.
Sedan 29 september är det fritt fram för fulla arenor och jag vill veta vilka publikrekorden är för de anrika sporterna handboll och fotboll i Kristianstad?
IFK:s första match i den nya Arenan i oktober 2010 mot Redbergslid drog 4 775 åskådare, vilket då var lika med nytt publikrekord för handboll i Kristianstad. Det gamla rekordet var från november 1970 då IFK mötte Drott inför 2 705 åskådare.
Därefter har IFK vid ett par tillfällen tangerat 5000 åskådare. IFK:s rekord i Arenan är 5 221 åskådare och sattes när IFK Kristianstad besegrade Lugi och blev klara för SM- final 2018.
Men historiskt sett är det fotbollen i Kristianstad som dragit mest publik. Höstsäsongen 1956 uppvisade IFK:s A-lag i fotboll ett imponerande hemmasnitt i serien på 5 331 åskådare. Några år senare kvalade de till allsvenskan och mötte på hemmaplan den 7 juni 1960 Högadals IS inför 12 252 åskådare. Detta publikrekord står sig än i dag för fotbollen i Kristianstad.
Apropå publik måste ändå nämnas alla tiders rekord: de omkring 80 000 betalande åskådare som kom till Kristianstad och Råbelövsbanan den 7 augusti 1955 för att följa Sveriges första internationella Grand Prix för sportvagnar. Det är den näst största publiksiffran någonsin som noterats på ett sportevenemang i Sverige.
Men åter till handbollen och fotbollen: Det är gott nog om IFK, KDFF, KFC, men även alla andra klubbar som känner sig manade, försöker sikta in sig på att slå de ovan nämnda publikrekorden för handbollen och för fotbollen.
Hur bedrevs rättsskipningen i medeltida städer som Vä och Åhus?
Tortyr och stympningar var vardagsmat, avrättningar likaså, medan fängelsestraff mestadelen var förbehållna högreståndspersoner. Fysiskt lindrigast var skamstraffen: att slås i halsjärn vid torget, att stå kättrad vid stadens skampåle, att tvingas bära stadens tunga skamstenar eller att offentligt bära en tunna med utslagen botten och sågade hål för huvud och armar. I städerna fanns en galgbacke med galge. En hästtjuv dömdes nästan alltid till hängning. Snatteri och tjuveri straffades med spöstraff och förvisning från stad, vid svårare brott blev det landsförvisning. Upprepades brottet väntade galgen, därefter en grav i ovigd jord. Kvinnor hängde man ogärna, eftersom det innebar en risk att de visade benen – en svår kyrklig synd! Istället halshöggs de, brändes till döds eller grävdes ner levande med endast huvudet ovan jord. På huvudet sattes en träbalja som fick sitta kvar till den dömda kvävts till döds.
Har det funnits fler än ett slott i Ovesholm?
Medeltida källor omnämner en sätesgård i Ovesholm vid namn Träne (samma som socknen) som senare ändras till Åkesholm. Gården flyttas under 1600-talets första del från sin plats (sydväst om dagens slottsbyggnad) till en plats norr om sjön, där man också funnit lämningar. Ansvarig för flytten var ägaren Ove Urup och efter honom fick gården sitt namn, Ovesholm. Byggnaden ersätts vid 1700-talets slut av nuvarande slottsanläggning, som uppförs på en helt ny plats av byggherren Carl Adam Wrangel. Huvudbyggnaden påbyggs med en tredje våning 1857 och får därmed sitt nuvarande utseende.
Kenth Olsson