Bild: Förväntningarna vibrerade när en av popmusikens största, James Brown, intog scenen i idrottshallen i Kristianstad.
En av världens stora, James Brown, lär ha haft en oförglömlig show i Kristianstad i början av 90-talet. Vad vet du om den?
James Browns spelning i idrottshallen i Kristianstad har blivit mytisk. Han var en av popmusikens största och enligt honom själv ”The Hardest Working Man in Show Business”. Han hade världshits redan på 50-talet som sedan följdes av nya långt in på 80-talet. Nu skulle legendaren komma till lilla Kristianstad!
Själv var jag inte på plats, men väl flera bekanta. De har berättat om den magiska kvällen, men deras minnesbilder skiljer sig. Någon uppger att spelningen var redan i mitten på 80-talet, någon annan 1991 och så vidare. Vissa skildrar en proppfull hall som kokade av förväntningar, andra att det inte var fullsatt. En del påstår att James Browns flyg var kraftigt försenat och därför också konserten. Någon att spelningen var utomjordisk, en annan att den var vad man kunde förvänta sig. Flera menade att Brown måste ha varit påverkad av droger medan andra menade att det var fel. Och så vidare.
Uppenbart är det mänskliga minnet usel på fakta och än mer uselt alltefter tiden går, vilket även forskning som bekant slagit fast. Uppenbart är att under de decennier som förflutit har myt och sanning vävts samman i olika individers minnesbilder om vad som verkligen utspelade sig då en av den tidens största stjärnor kom till Christian IV:s stad på Allön.
För att få veta vad som är sant får man återvända till samtida skriftliga källor och studera vad de har att säga oss.
En sökning på nätet visar att James Browns Europakonsert, där Kristianstad ingick, ägde rum 1993 och inget annat år. För att friska upp minnet nämner jag i förbifarten även några händelser som utspelade sig 1993: Kriget pågår i det forna Jugoslavien, Gudrun Schyman efterträder Lars Werner som partiledare för Vänsterpartiet, Bill Clinton svär eden som USA:s president, Israel och PLO ingår fredsavtal, bombattentat under Word Trade Center, Jurassic Park har premiär, ett JAS-39 Gripen störtar i Stockholm, beslut om att apartheidsystemet avskaffas i Sydafrika, drottning Silvia fyller 50 år.
Efter en visit i stadsbibliotekets mikrofilmsarkiv finner jag att James Browns konsert i Kristianstad ägde rum onsdagen den 8 december 1993. Jag noterar annonser i Kristianstadsbladet och förstår av dem att det är en världsstjärna som är på intåg. Entrén skulle öppna kl 18.30, framträdandet timmen senare, biljetter kunde köpas direkt i entrén om man inte redan gjort förköp. Annonstexten uppmärksammade läsaren på att konserten ingick i James Browns pågående och succéartade Europaturné, där han sjöng, dansade, showade, omgiven av 28 andra människor på scenen. Det uppmanades: ”KOM I GOD TID!”
Schemat var hektiskt: James Brown hade innan Kristianstad uppträtt tre dagar i följ i svenska städer: Lisebergshallen i Göteborg den 2 december, Sundsvall den 3:e och Globen i Stockholm den 4:e. Dagen innan han skulle till Kristianstad var det spelning i Oslo. Det späckade tidsschemat tog på krafterna på den 60-årige James Brown. Han antydde alltmer till pressen att han ville avbryta sin Europaturné och fara tillbaka till USA. Det surrades av rykten i Kristianstad: Kommer James Brown? Ingen visste. Inte ens arrangörerna. Kristianstad låg sist på Sverigeturnén, sen skulle Brown och hans entourage vidare i Europa.
Men så strax efter kl 14.00, samma dag som konserten skulle äga rum i idrottshallen, landade James Brown med följe på Everöds flygplats, där en limousine väntade och tog honom till Kristianstad. Arrangörerna, Åhusparken, Sommarlust och jazzklubben Blue Bird, vågade dock inte dra en lättnadens suck ens när Brown och hans entourage dök upp i Kristianstad. Han kunde ju ändra sig, han ville hem!
Med sig hade James Brown närmare 50 personer, varav 28 som sagt skulle medverka på scenen. Browns kravlista över vad som skulle finnas i stjärnlogen var lika lång som detaljerad. Bland annat krävdes bekväma stolar och bord, helbildsspeglar, olika sorters speciella maträtter och drycker, ångstrykjärn, strykbräda, tolv stora handdukar och tvål av särskilt märke samt sist men inte minst en syretank med mask för att ge James Brown hjälp med andningen (han var ju till åren kommen).
Ännu återstod några timmar innan konserten skulle börja. Det blev struliga timmar. Vid soundcheck som hölls vid 16.00-tiden blev belastningen på elnätet för hög och personal från elverket fick blixtinkallas. Soundcheck försenades med en timme och 30 minuter och konserten en halvtimme. Den entusiastiska publiken blev alltmer otålig men kunde svalka känslorna med öl som såldes i en bar vid ena handbollsmålet.
En halvtimme försenad kunde showen köra igång kl. 20.00. ”Inte förrän de verkligen stod på scen var jag säker på att de skulle genomföra konserten”, uttalade sig en av arrangörerna, lättad.
James Browns konsert recenserades i Kristianstadsbladet, som bland annat konstaterar:
Kvart i åtta dämpades belysningen och publiken började genast ropa efter James Brown, men det skulle dröja en kvart till innan någon kom in på scen. När mikrofonerna knäpptes på och ljuset släcktes i hallen steg förväntan till taket i vilda ljud. Orkestern kom först, därefter körtjejerna i blåpaljetterade klänningar liknande karamellfodral och så sist, efter ett par nummer, kvällens stjärna, kallad soulmusikens gudfader, James Brown.
”Living in America” blev öppningsnumret och alla gav järnet. Det var långt ifrån fullt på parkettplats och ingen riskerade att tryckas mot kravallstaketen framför scenen, men stämningen var det inget fel på. Att James Brown och de andra tänkt hoppa av Kristianstadsspelningen kunde ingen ana. De verkade trivas på scenen i sin mycket guldfärgade och paljetterande och typiskt amerikanska show. James Brown själv sjöng så att svetten rann och vågade sig också på några danssteg och bollande med mikrofonen till publikens jubel.
Efter den första ösiga halvtimmen fick jazzvännerna och orkestermedlemmarna sitt lystmäte då varje musiker på scen fick chans att visa sina specialiteter och de var inte få. Recensenten avslutar med att konstatera att ”aldrig har det gungat så mycket i idrottshallen”.
I intervjuer efter spelningen betonar arrangörerna att de var väldigt nöjda med själva konserten – ett mycket proffsigt sammansatt program, fint publikgensvar med en totalupplevelse av ljud, ljus, dans, musik och sång.
Det var bara ett problem, påtalade arrangörerna: Kristianstadspubliken svek. Det hade inte sålts många fler biljetter vid entrén än de som gått i förköp, drygt 1500 biljetter. Med andra ord var idrottshallen bara halvfull. Arrangörerna var besvikna, räknade med förlust, och menade att sådana här arrangemang borde locka minst dubbelt så mycket folk, även i lilla Kristianstad. ”Drar inte James Brown fullt hus gör ingen annan det heller”.
James Brown hade bjudit på en och en halv timmes bejublad show med aldrig tidigare skådat ös i idrottshallen. Men för en rejält speltrött James Browns blev Kristianstadskonserten den sista på Europaturnén, vars nästa anhalt skulle ha varit Italien. Turnén avbröts efter Kristianstadsspelningen, därefter gav sig hela följet hem till USA. Som tidningens reporter summerade: ”Julefriden går före turnerandet, inte att undra på när huvudrollsinnehavaren är 60 år”.
13 år efter den mytiska spelningen i Kristianstad gick James Brown ur tiden, 73 år gammal.
Kristianstadsbladet hade fel om Kim Wilde i Åhusparken. Vet du när det var? (Ingela)
Ingela Jönsson skriver i ett mejl, att i samband med Kim Wilde skulle uppträda i ishallen i Kristianstad i år (sedan inställt på grund av coronapandemin) så skrev Kristianstadsbladets reporter Anders Mårtensson att jag berättat för honom, att Kim Wilde för många år sedan uppträtt i Åhusparken. Anders hade då gått till tidningens arkiv och funnit, skriver han, att det skulle ha varit den 23 maj 1994. Ingela uppger att hon själv då var på plats och såg Kim Wilde i parken. Hon hade som 15-åring tagit sig in med falskt leg, som uppgav 18 år, och skriver att hon är övertygad om att uppträdet i parken var en lördag då det var då de hade sina stora uppträden. Men den 23 maj 1994 var en måndag. Vet du vilket rätt datum är?, avslutas mejlet till mig.
Hej Ingela! Ja, jag vet vilket datum det var. Den 23 maj 1994 var som Ingela uppger, en måndag, men också annandag pingst som vid denna tid var röd dag. Som helgdag kunde det alltså ha förekommit parkframträdande detta datum. Men för artister på stora scenen i Åhusparken, under den tiden som avses, var det precis som Ingela skriver lördagar som gällde. Anders Mårtensson på Kristianstadsbladet måste helt enkelt ha tagit fel på två dagar. Lätt hänt.
Korrekt datum när Kim Wilde uppträdde på Åhusparkens stora scen är pingstaftonen den 21 maj 1994, som var en, ja just det, lördag. Entrén var 120 kronor och parken höll öppet kl. 21.00 – 01.30. Men Ingela, du hade inte behövt lägga mödan på att förfalska legitimation för att komma in i parken, då åldersgränsen var just 15 år för att lyssna till den engelska popsångerskan.
Samma kväll frestade inomhusdansbanan Piraten med svensktoppsfavoriterna Leif Bloms, med åldersgränsen 20 för honom och 18 för henne. Ingela hade kanske förväxlat denna åldersgräns med den för utomhusscenen? På parkens andra inomhusdansbana, Lagunan, bjöds det på trubadurkväll och diskotek.
Kim Wilde hade i början av 1980-talet med raketfart tagit sig in på den internationella popscenen med världshits som Kids in America och Cambodia. Åhusparken annonserade därför självsäkert inför Kim Wildes ankomst till lilla Åhus. I Kristianstadsbladet kunde man överst i annonserna med uppslagen text läsa: ”Nu är dom helt tokiga i Åhusparken” med anspelning på att de kunde presentera Kim Wilde som dragplåster.
Men hennes stjärna hade dalat markant på den internationella pophimlen sedan storhetsåren på 80-talet. När hon majkvällen 1993 intog utomhusscenen i Åhusparken lockade hon endast 120 betalande. Tilläggas kan att då hade parken därtill lockat med att den som uppvisade Kristianstadsbladets lustkort vid entrén kunde åka gratis i alla parkens åkattraktioner denna lördagskväll, inklusive i den beryktade miniberg-och-dalbanan som Hasse o Tage gjort rikskänd genom en oförglömlig Lindeman-sketch 1979. Men det hjälpte föga.
Det blev ny förlustkväll för Åhusparken. Men förändringens tid hade inletts redan på 1980-talet. På grund av återkommande år med röda siffror tvingades den arbetarrörelseägda parken – efter 95 år, 10 000-tals dansaftnar och mer än 2300 uppträden på utescenen – upphöra med sin verksamhet för gott hösten 2001. Åhusparken är historia i dag. Men inte Kim Wilde. Hon framträder fortfarande. Still going strong!
Kenth Olsson