Hur tillagade Gästis i Åhus förr sin mest legendariska rätt, luad ål? (Albert, 91).
Albert uppger i sitt handskrivna brev att han under 1950- och 60-talen ofta avnjöt olika ålsorter på Gästis i Åhus. De var fantastisk tillagade, särskilt Gästis ”egenluade ål”, skriver han. Den tillreddes på särskilt sätt och Albert undrar hur? Vilket var receptet?
Brevet från Albert anlände med posten för drygt sex år sedan. Det har fått ligga obesvarat efter att jag förgäves letat efter svaret, dels i mitt historiska arkiv och i andra, dels efter att ha rådfrågat ett antal personer.
Av tradition tillbringar jag min första semestervecka varje sommar i stadsbibliotekets källare med dess mikrofilmsarkiv från olika dagstidningar – en guldgruva för historieforskning och skrivande. Samma skedde förra året, då jag sökte bland annat i Kristianstadsbladet på åren 1965-69 för att finna svaret på en läsarfråga om den tid då Åhus om midsomrarna lägrades av raggargäng, vilt firande på camping och sedan i parken, och mer än hundra poliser i Åhus som skulle hålla ordning på dessa raggare.
På tredje dagen skymtade efter några timmars ”raggarletande” ett reportage förbi vid slentrianmässigt mikrofilmsrullande. Stod det inte Gästis i rubriken? Då de skrapiga filmerna är svårlästa och skärmarna skraltiga, var det rena turen att jag upptäckte rubriken. Jag backade mikrofilmen. Upp dök ett helsidesreportage om Gästis i Åhus med två foton som visade hur man där i Gästis kök tillredde sin främsta specialitet, luad ål! Därtill ett foto på den legendariska krögerskan Nanny Nilsson när hon bär in ”den aptitretande anrättningen”, som det uttrycks i reportaget. Så kommer det inne i reportaget, under särskilda rubriken ”Krögaren rekommenderar”: Nanny Nilsson berättar för reportern hur de i Gästis kök tillreder den gudabenådade läckerheten. Jag skrev av direkt från mikrofilmen på skärmen som suddig visade sidan nio ur Kristianstadsbladet från en höstdag 1968. Så Albert, bättre sent än aldrig. Här kommer det, Gästis anrika recept på luad ål, ordagrant efter vad Nanny Nilsson uppgav för reportern:
”Med huvud och skinn på skall ålen först skållas, skrapas och borstas tills skinnet blir vitt. Därefter sköljes den och torkas och som det hette på gammal skånska ”mängas” (saltas) i 24 timmar. Sedan skall ålen sköljas och torkas och stekas på galler i långpanna i stekugnen, med aleträ och furugrenar under och vid sidorna. Då får ålen en kombinerad rök- och steksmak. Ålen skall serveras med e n d a s t kokt potatis.”
Ägde Gustav III Maltesholms slott?
Nej, men han besökte detta slott flertalet gånger. Vid ett av tillfällena företogs dessutom i en brevväxling mellan ryska kejsarinnan Katarina II och Gustav III. De var kusiner men också bittra fiender i krig med varandra. Deras brevväxling är numera åtkomlig i ryska arkiv. Så här skriver Katarina i ett brev till Gustav III den 5 juli 1778: “Jag har just, min käre Bror, mottagit ert charmanta brev av den 28 juni från Maltesholm nära Kristianstad i Skåne. Jag tycker ni är glad som fågeln och sade till mig själv så härligt med en glad kung…”. Får man förmoda att kungen möjligen skrivit brevet utomhus, i Maltesholms ljuvliga slottspark, och att den i sin grönskande juniprakt gjorde honom just så glad i hågen som det avspeglas i brevet.
När var första gången Stora Torg i Kristianstad pryddes med en julgran?
Det var till julen 1920. Det var Greta Säve-Andersson som i stadsfullmäktige en månad tidigare väckt frågan om att ”exempelvis å Stortorget mitt för rådhuset måtte resas en större julgran, som skulle hållas illuminerad (dvs med belysning) under julhelgen”. Så blev det också!
Hur många tegelbruk fanns det som mest i kommunen? (Alve K).
Toppnoteringen enligt statistiken är 1878 då det fanns 13 registrerade tegelbruk inom det geografiska område som i dag utgörs av Kristianstads kommun. Till exempel fanns det då i Åsum socken tre tegelbruk och i Gustav Adolfs, dvs Viby socken, två tegelbruk.
Vet man om Stalins terror och tvångsdeportationer till Sibirien även drabbade någon från Kristianstadstrakten?
De allra flesta av de åtskilliga 100-tals svenskar som emigrerade eller bara arbetade en tid i Sovjet under 1920- och 1930-talen kom huvudsakligen från Norrbotten och har därför kallats “Kiruna-svenskar”. Men duktiga arbetare värvades också från andra delar av Sverige, bland annat två med Kristianstad som angiven ort. Det är Anton Norling, född 1889 i Kristianstad, han var metallarbetare och emigrerade till Moskva 1935 och gick ett okänt öde till mötes. Den andre är Malte Persson, kommunistisk partimedlem, som flyttade till Sovjet 1930, även han gick ett okänt öde till mötes i terrorns Sovjet.
Hur tillkännagav Christian IV att staden Kristianstad blev till?
Det skedde genom det fundationsbrev som Christian IV skrev på Hammars gård den 22 maj 1614. Brevet inleds för övrigt med en mening som är hela 23 rader lång.
Vem var den förste Kristianstadsförfattaren?
Det var skalden Lars Wivallius – en internationell skojare, äventyrare och charmör av rang. Bland annat lurade han Christian IV att utfärda ett kungligt pass till honom i adelsnamnet Erik Gyllenstierna. Som sådan och under falska förespeglingar förförde han 20-åriga Gertrud Grijp på Björkeberga vid Osby, äktade henne som hustru, och passade samtidigt på att lura av svärfadern Ulf Grip en massa dyrgripar.
Så fångades han in och efter många turer dömde stadens borgmästare och råd i januari 1631 den 26-årige Lars Wivallius att mista liv och ära. I avvaktan på fångtransporten till Köpenhamn, där Wivallius huvud skulle skiljas från kroppen, kastades han skärtorsdagsafton 1631 i Kristianstads första fängelse – en liten och förfärlig bur med skampåle på taket, uppförd 1617 mitt på Stora Torg.
Buren, som i folkmun gick under benämningen ”kåken”, beskriver Wivallius som en trång och ruskig byggnad, murad i sten, utan riktiga fönster och med ett litet hål över porten. Hålet var till för att kunna kommunicera med de stackars fångarna i den omänskliga stenkistan. Han påpekar att han sannolikt skulle ha dött av umbäranden om inte borgmästarens lika ömsinta som fagra piga, Karin, varje natt smugglat in mat till honom.
I sin dagbok bekänner den unge poeten också sin ångest inför bödelns svärd och skildrar tiden i den usla stenkistan, bunden till händer och fötter, innan några ”barmhärtiga människor” blundade i rätt ögonblick och på så sätt möjliggjorde hans flykt. Han flyr danska Skåne, men efter ett drygt år på flykt fångas han in i Stockholm och fängslas på nytt. Lars Wivallius får så småningom sin dödsdom omvandlat till fängelse av Svea hovrätt och 1641 släpps han fri från fängelset. Åtta år senare dör han, 64 år gammal.
Det är genom hans dagboksskildring om sina ”tio runda veckor” i den omänskliga stenkåken på Stora Torg i Kristianstad och flykten därifrån, som gett Lars Wivallius epitetet ”den förste Kristianstadsskildraren”.
När började Kristianstadsbygden befolkas?
Omkring 7000 år f Kr blev Kristianstadstrakten föremål för bosättning utmed kusten och vid insjöarna norr om nuvarande stad. Tyvärr är de äldsta boplatserna inte tillgänglig för forskningen då de legat utmed den strandlinje som vid denna tid gick långt ute i nuvarande Hanöbukten.
Vilka länder och städer var Christian IV kung och hertig över?
Efter åtta års förmyndarregering övertar Christian IV 1596 regeringsmakten och lät sig krönas till kung i Danmark och Norge. Men redan tre år tidigare hade han som hertig av Slesvig och Holstein tillträtt styrelsen i dessa områden.
När upphörde Kristianstad som fästning?
Det var 1843 som frågan väcktes om att lägga ner Kristianstads fästning, beslutet togs 1847. Året därpå kom Kungl. Maj:t bifall till att också fästningsverken fick rivas, vilket sedan skulle realiseras efter en rivningsplan 1852, men 1857 beslutades att delar av de norra utanverken med vallgravar skulle bevaras.
På 1930- och 1940-talen var ”Midsommarsimningen” i Helgeå mellan Kristianstad och Åhus en återkommande klassiker. Min farfar deltog flera gånger. Finns det någon uppgift sparad om vem som simmat denna sträcka snabbast?
Midsommardagen den 25 juni 1940 slog Kristianstadsbon Gustav Friberg personligt rekord i ”Åhussimningen”. Han och konkurrenten Birger Buhre startade samtidigt kl. 05.00 på morgonen vid Lastageplatsen i Kristianstad. ”Vågorna på Hammarsjön gingo höga och det blåste ganska kraftigt något som i mycket hög grad försvårade simningen” rapporterade Kristianstadsbladet.
Friberg simmade den 3,5 mil långa vattenvägen till Åhus på 15 timmar och 55 minuter. Kl. 20.55 på kvällen tog han sig utmattad i land vid Gästis i Åhus inför en entusiastiskt hurrande folksamling. Birger Buhre hade däremot fått kramp och tvingats ge upp vid bron i Härnestad. Noterbart är att den 22-årige Buhre då hade simmat 2,5 mil på endast sex timmar. Gustav Friberg passerade inte Härnestadsbron förrän två timmar senare.
När Friberg hade mottagit hyllningarna fick han vetskap om Birger Buhres fantastiska tid vid Härnestadsbron. Då lyfte han ena handen i höjden och förklarade Buhre som den rättmätige segraren.
Avslutningsvis något om Birger Buhre fortsatta karriär. Som simmare vann han ett 20-tal skånska DM-titlar för Malmö Simsällskap, den sista 1947, men det blev aldrig några SM-placeringar och rekord. Detta enligt närstående beroende på hans kombination av ledarjobb och ett inte alltför utpräglat konditionsbefrämjande leverne som sportjournalist. Betydligt mer framgångsrik blev han som simledare. Under hans tid kom några av Sveriges absolut bästa simmare fram med Gunnar Larssons båda OS-guld 1972 som karriärens höjdpunkt.
Birger Buhre gick ur tiden 1989. Han är den ende journalist i Malmö som fått en egen plats uppkallad efter sig. Han är likaså den ende som står noterad som rekordhållare i Åhussimningens utan att ens ha tagit sig i mål.
Kenth Olsson