Bild: Riddare Ivar som blev Nordens mäktigaste man.
Vem i vår lokalhistoria har varit den mäktigaste mannen som fötts i Kristianstad?
Det måste ha varit Ivar Axelsson Thott, som föddes och dog på Lillö borg. Han var däremellan under en period Nordens mäktigaste man med kolossala egendomar och gift med kungens dotter. Sedan drog han nitlotten i en långdragen maktkamp.
Lillö borg uppfördes i sitt ursprung kanske så tidigt som i slutet på 1200-talet, men dess historia kom att präglas av flera faser av förstörelser och bränder. Redan under 1300-talet hade Lillö utvecklats till ett sten- och tegelmurat palats, där ätten Thott senast på 1380-talet fanns skrivna.
Den i unionstidens historia så ryktbare Ivar Axelsson Thott föddes omkring 1420. År 1458 omnämns han i skrift som riddare på Lillö borg. Från borgen på Lillö kontrollerade han förläningarna Villands och Gärds härader med städerna Vä och Sölvesborg med slott. Han utsågs sedan till länsherre även för Gotland och befälhavare för borgen på Öland. Till det ska tillföras hans sedermera stora förläningar som täckte hela östra Finland.
Hösten 1466 ingicks ett dubbelbröllop av sällan skådat slag. Riddare Ivar ingick då äktenskap med Karl Knutsson Bondes dotter Magdalena medan riddare Arvid Trolle äktade Beata, dotter till samme Ivar som stod brudgum. Ivar kunde ingå äktenskapet först efter att påven beviljat dispens, eftersom paret var besläktade i tredje led.
Ivars giftermål underlättade för Karl Knutsson Bonde att för tredje gången väljas till svensk kung 1467. Året efter valdes Ivar till kungens ställföreträdare vid dennes frånvaro och vid dödsfall till tillfällig huvudman för riket. Å andra sidan innebar giftermålet konflikt med den danske kungen Christian I, som lät belägra Lillö. Ivar försvarade sig länge, men till slut fick Ivar överlämna borgen till kung Christian som satte den ur försvarbart skick. Kungen drog också in Ivars alla gods och skånska förläningar, vilka han sedermera till största delen skulle återfå.
Ivar blev en slags medregent till sin svärfar, tillika den svenske kung som en gång av allt att döma bränt hans egendom på Härlöv. Ivar uppnådde nu en sådan maktställning att han kunde utnyttja unionstidens splittring för egen vinning. Han utgick även ifrån att en dag efterträda sin svärfar på tronen.
Enligt den framstående 1800-talshistorikern Anders Fryxell var Ivar från Härlöv under en period ”den mäktigaste mannen i hela Norden”, men, skriver han: ”lyckligtvis för Sverige hvarken så klok eller tapper, som rik och högmodig”. I januari 1476 möts Ivar och den danske kungen i Åhus, där Ivar försäkrar trohet till den danska kronan. Men hans maktdribblande mellan två kungariken gör att han till slut kommer i konflikt med såväl den danske kungen som den svenske riksföreståndaren. Ivar utmanövreras från maktens boningar och tvingades återlämna det mesta av sina kolossala egendomar. Därefter har han inget annat val än att dra sig tillbaka på den återupprustade borgen på Lillö, där han framlever sina sista dagar i stillhet. Ivar från Härlöv dör den 1 oktober 1487 på Lillö vid cirka 67 års ålder.
Ivar från Härlöv dör den 1 oktober 1487 på Lillö vid cirka 67 års ålder.
Borgen går i arv till hans svärson, det svenska riksrådet Arvid Trolle, som bosätter sig på Lillö. Arvid ärver efter Ivar bland annat 475 danska gårdar i nordöstra Skåne. Likt sin svärfar kom även Arvid att ända sitt liv på Lillö, där han avlider i februari 1505.
Hur gick det till när man förr i tiden krönte stadens Kanaldrottning?
På 1940- och en bit in på 1950-talet korades Kristianstads Kanaldrottning. Vinnaren blev högtidligen rodd i en eka på kanalen från Helgeåns inlopp på Söder och fram till fiskehamnen i närheten av bron som gick över till stadens fängelse (på den tiden kunde man utan problem ro runt hela staden). Det skedde inför hurrande åskådare och med olika festliga arrangemang.
Fanns det förr en allmän stadsvåg i Kristianstad som i andra städer?
Javisst, den stod på Köttorget (nuvarande norra delen av Galleria Boulevard) med alla torgvagnarna, där det vägdes både häst och vagn, senare även lastbil med last. Efter avlastning blev det ny kontroll med vägning.
På vilka tider tjöt fabriksvisslan i Kristianstad?
Yllefabriken var den enda industri i staden som var utrustad med en så kallad fabriksvissla som tjöt flertalet gånger per dygn och som hördes över hela staden. Den väckte folk tidigt på morgonen inför begynnande arbetsdag, ”varnade” klockan 12.50 för att om tio minuter var lunchrasten slut och för säkerhets skull tjöt den också klockan 13.00. Sista signalen var klockan 17.00 då arbetsdagen slutade och de anställda kunde lämna fabriken.
När kom det flest tåg till Kristianstad?
Under beredskapsåren vid 1940-talets början upplevde Kristianstads Järnvägsstation sin mest intensiva trafikperiod med omkring 130 ankommande och avgående tåg per dygn. Alla linjer var privatägda fram till 1940-talets inledning.
Fältskärerna i de medeltida städerna uppges ha utfört både ”rakning och kapning”, innebär det senare amputationer?
En fältskär var barberare till professionen. Förutom klippning och rakning utförde han kirurgiska ingrepp och operationer. Fältskären kunde behandla feber, sår och sinnessjukdomar, öppna bölder, amputera lemmar samt göra bråcksnitt och åderlåtningar – det sistnämnda var vanligast. Fältskärerna arbetade i städerna och räknades till borgerskapet. När exempelvis Åhus och Vä lades ner som städer blev fältskärerna här tvungna att flytta till Kristianstad om de ville fortsätta med sina yrken.
Hur praktiserade de då sina ”medicinska” yrkeskunskaper? Amputationerna utfördes med en vanlig såg, modell kraftig, utan annan form av bedövning än alkohol. Enligt en notering krävdes vid en amputation vanligtvis en butelj brännvin för att döva och fyra fullvuxna karlar för att fasthålla patienten.
De fältskärer i Åhus och Vä, som flyttade till nyanlagda Kristianstad, slog sig ner kring Hästtorget (nuvarande Lilla Torg). De utövade uppenbarligen sitt yrke med sådan framgång, trots deras plågsamma amputationer, att det under större delen av 1600-talet inte fanns någon etablerad läkare i Kristianstad.
Gravfältet vid Röalycke utanför Bjärlöv var betydligt större förr i tiden. Vad hände med de stenar som forslades bort?
I början av 1800-talet fanns det över 200 resta stenar på fältet, de högsta drygt 2,5 meter. På 1830-talet bortforslades, på Henning Wrangels order, ett antal av stenarna till ett gärdesgårdsbygge. Även vid byggandet av Kumle bro i Kviinge hämtades stenar från detta gravfält. Kvar på gravfältet finns i dag endast cirka 40 stenar.
Jag har varit och sett en utställning på Museum of Arts i Los Angeles, där uppges en brödrost varit designad av en Jepson från Kristianstad. Vem var han?
Ivar Jepson föddes 1903 utanför Kristianstad och slutade som internationellt känd uppfinnare, men får väl i dag sägas vara bortglömd i sina hemtrakter.
Den unge Ivar visade tidigt läshuvud, var duktig i skolan och tog examen som ingenjör i Hässleholm. Efter utbildningen flyttade han till Tyskland. Sedan blev det USA, där han 1925 bosatte sig i Chicago och fick anställning vid Chicago Flexible Shaft Company, som sedan blev Sunbeam.
I USA gjorde han sig snart ett känt namn och fick patent på en mängd uppfinningar. Men det var hans design av den klassiskt halvrunda brödrosten Sunbeam T9 från 1938 som gjorde honom internationellt känd. Därefter blev han världen över kallad Mr Sunbeam och inget annat. Ivars brödrost var för sin tid mycket avancerad; hade utöver inställningar för rostningsgrad dessutom funktioner som ”Keeps Toast Warm” och ”Pops Toast Up”.
Som en klassisk representant för den gyllene brödrostformgivningseran, som det amerikanska 1930-talet symboliserar, har den utsökt designade Sunbeam T9 också blivit ett eftertraktat samlarobjekt.
Kenth Olsson