Bild: Kronovalls slott vid Fågeltofta på Österlen anses vara ett av de mera hemsökta skånska slotten.
I källaren till Kronovalls slott i Fågeltofta på Österlen ser jag, sent på fredagskvällen den 12 april i år, något som jag ännu inte kan förklara. Och jag fångar det på bild. Jag deltar i ett event som utannonserats som spökjakt och är till en början fundersam över, och tämligen skeptisk till, hur seriöst alltihop är. Bröderna Tony Martinsson och Niclas Laaksonen från Borås utgör firma Laxton Ghost Sweden. Det är de som är spökjägarna, även om de själva föredrar att kalla sig paranormala utredare.
Kvällen på Kronovalls slott är ett kommersiellt arrangemang. Tjugoåtta personer har betalt några tusenlappar för att få en god middag, en natt på slottet, frukost och några timmars spökspaning under ledning av Tony och Niclas.
Innan gästerna anländer är allt förberett. Apparatur, som kameror och mikrofoner, har placerats ut på sex olika ställen i slottet. Platser där sannolikheten till paranormal aktivitet tros vara som störst. I ett kontrollrum kopplas bild och ljud från de sex platserna till en TV-monitor. Gästerna delas upp i tre grupper, utrustas med diverse olika instrument och skicka ut i slottet.
Alla får en liten handburen mätare vars lampor blinkar i närheten av elektromagnetiska fält. De blinkar till då och då under rundvandringarna, men det är svårt att skilja på om det är en elektrisk kabel i närheten, eller om det beror på något annat.
Tony och Niclas har en sorts ljudupptagningsapparat som brusar och ibland ger ifrån sig några förvrängda ord. De försöker ha en dialog med energierna, men det blir ingenting av det. Jag uppfattar talet 66 en gång. I övrigt begriper jag ingenting och tar det inte helt på allvar heller, om sanningen ska fram.
Men så – går vi ned i källaren. Nedför en trappa där Laxtongrabbarna aldrig tidigare har varit. I min grupp finns också Eva Thärn och Linda Håkansson, som båda jobbar på Kronovall. De säger att det är en helt vanlig källare. Bara att stiga på.
Tony Martinsson har med sig en apparat som kallas knekten. Den heter egentligen Kinect och är en kontroll som Microsoft utvecklade till spelkonsolen Xbox 360. Den består av en kamera och en mikrofon. Riktar man kameran mot en människa syns denne som en streckgubbe på en skärm. Riktar man den istället rakt ut i ett tomt och mörkt rum syns ingenting, eller ska det inte synas något. Så är det också i källaren på Kronovall den här fredagskvällen, tills det oväntat dyker upp en liten figur i ena hörnet. Strax därpå kommer det ytterligare en streckgubbe in i bild. Det ser ut som Lilla Anna och Långa farbrorn.
Tony blir exalterad och försöker tala med vad det nu är för något som syns på skärmen, men resultatet blir bara att fenomenet snart är försvunnet.
En stund senare följer jag en ny grupp ned i källaren. En av gästerna går in i ett tomt och mörkt rum. Tony riktar knekten mot honom och han framträder som en streckgubbe på skärmen, alldeles enligt planerna.
Ett ögonblick senare står så också den långe figuren där igen, bredvid honom, och ett kort ögonblick tycks även den lilla figuren vara där. Gästen som gått in i rummet är 1,86 lång. Streckgubben som visar sig en kort stund är uppenbart längre.
Jag hinner ta några bilder, men jag kan inte förklara vad det är jag har sett, eller fångat på bild. Tony är övertygad om att det är en energi av en person, alltså ett spöke, vi har fått se. Jag vet inte hur apparaten fungerar eller hur enkelt det är att manipulera den att visa sådana här bilder. Tonys förvåning och uppspelthet av mötet känns däremot övertygande äkta.
Innan jag lämnar källaren som siste man tar jag några bilder med blixt rakt in i mörkret. På bilderna finns en märklig skugga. Det finns inget ljus bakom mig, eller min blixt, som skulle kunna ge, eller förklara, en sådan skugga. Jag har inte tummen framför linsen och vet inte hur jag ska tolka det här heller.
När jag senare ser på bilderna tror jag att skuggan på bilden är något knas med kameran, då skuggan finns på samma ställe i bildrutan vid såväl höjdbild som liggande bild. Jag avskriver den som något övernaturligt, men förstår fortfarande inte vem den långa farbrorn är.
Att Laxton Ghost valt Kronovalls slott för sitt event är för att de vet att det sägs pågå en hel del paranormal aktivitet i slottet. De har också varit här tidigare.
– Då fångade vi någonting på film som vi bara kan tolka som ett tygstycke, kanske en kjol, som fladdrar förbi, säger Tony Martinsson.
Eva Thärn från Skåne Tranås, som jobbar på slottet, har själv en upplevelse som hon kan berätta om.
– Jag kom ned i köket klockan sex på nyårsaftons morgon för två år sedan. Då stod det en helt svartklädd man vid spisen. Jag såg honom väldigt tydligt innan han bara försvann, säger hon.
Det är det enda riktigt konkreta möte hon har haft under de år hon jobbat på slottet. Däremot menar hon, och Linda Håkansson håller med, är det vanligt med steg och knackningar och lampor som slocknar eller dammsugare som plötsligt startar.
Kim Hviid driver verksamheten på slottet tillsammans med sin fru Jane. Det har de gjort i sex år.
– Vi har egentligen inte sett något själva, säger Kim och berättar istället om de upplevelser som gäster på slottet har förmedlat.
– Jag har haft stora vuxna män som kommit ned på morgonen och berättat att de haft besök på rummet av en ung kvinna som satt sig på sängen till vänster om dem och antingen kammat håret eller spelat munspel.
– Beskrivningen har alltid tytt på att det är samma tjej. Vi kallar henne Isabelle, säger han.
Isabelle Hamilton bodde på slottet i mitten av 1800-talet. Hon förälskade sig i skogvaktarens son och en vinternatt när hon skulle besöka honom gick hon över isen på vallgraven. Isen brast och Isabelle drunknade i det kalla vattnet.
– Hon är ett snällt spöke, säger Jane Hviid, och ingen av gästerna har heller blivit rädda eller oroliga.
Kronovalls slott har anor från 1500-talet och hyst adliga släkter som Sinclair, Banér, Hamilton och Sparre. Än i dag bor Erik och Angelica Sparre i en lägenhet i en av slottets flyglar. Sitt nuvarande utseende fick Kronovalls slott 1896 av arkitekten Isak Gustaf Clason som också ritat bland annat Nordiska Museet och Johannes kyrka i Stockholm.
Kronovalls slott kallar sig vinslott och rummen har namn efter olika viner. Rummet som heter Cabernet-Sauvignon är det som upplevs som mest hemsökt.
– En dam som bodde här berättade om en man i svart kappa som hon såg i rummet. Hon upplevde att det var en väktare och beskrev honom närmast som en brittisk ”beefeater”, som vakterna vid Buckingham Palace kallas.
Kim Hviid minns en annan oförklarlig händelse som han själv var med om. Han var i ett av slottets alla rum då plötsligt en klocka började ticka och pendeln svänga. En klocka som stått stilla så länge han sett den. Då han öppnade dörren satt tre kvinnliga gäster alldeles utanför rummet och lade tarotkort.
– Schhhh, sade de. Här är starka energier just nu. Han kunde bara hålla med. Vi går och tittar på pendylen. Den står fullkomligt stilla.
Tony och Niclas vet precis vad som gjorde att deras intresse vaknade för det paranormala. Även om de inte förstod det med detsamma.
– Julhelgen 1988 omkom våra kusiner, Peter och Johanna, i en villabrand. De har följt oss sedan dess, säger Tony och berättar om leksaker som rör sig, lampor som blinkar och annat som de tolkar som budskap från sina kusiner.
– Vi har alltid varit mer fascinerade än rädda och varje jul får vi en hälsning från våra kusiner, säger Niclas.
De har båda vanliga jobb, men skulle önska att de kunde arbeta med spökjakten på heltid. De har satsat mycket pengar i verksamheten. Bland annat äger de idag Sveriges mest kända hemsökta byggnad, prästgården i jämtländska Borgvattnet.
De har också utvecklat en app som man kan ladda ned och använda i mobiltelefonen för att själv mäta energier och söka paranormala fenomen.
Platser, personer, saker kan ha energier
– Spöken, eller energier, behöver inte vara bundna till en viss plats. Det kan vara personbundna energier, som i vårt eget fall med Peter och Johanna, säger Tony Martinsson.
– Eller så kan det vara energier som hör samman med föremål. Till exempel kan det börja hända konstiga grejor därhemma om du köper hem ett loppisfynd som bär på en konstig energi, tillägger Niclas Laaksonen.
Sedan berättar han om hur de själva en gång samlat samiska artefakter och hantverk. De hade en hel vägg, men efter fjorton dagar var de tvungna att plocka ned alltihop då de upplevde en massa konstigheter som de satte i samband med detta.
När Laxton Ghost plockat ned sin apparatur, ätit frukost och återvänt hem mot Borås får jag på telefon följande summering av spökjakten på Kronovall fredagen den 12 april 2019. Tony Martinsson:
– Det mest spännande som hände under natten var att en grupp fick in namnet Isabelle och orden vatten och svart, just på det ställe i korridoren där vi förra gången kunde fotografera något som liknade ett tygstycke.
– Även den långa figuren i källaren visade sig igen på vår skärm och i spiritboxen (inspelningslådan) fick vi namnen Åke, Max och Ida, men kan inte koppla dem till Kronovall just nu i alla fall.
– Gästerna sov gott under natten även om någon vaknade av fotsteg på loftet ovanför rummet.
Avslutningsvis ska nämnas att jag som journalist var fullkomligt fri att följa Laxtons utredning på Kronovalls slott, fick inga direktiv eller information utöver det som de övriga i gruppen fick ta del av.
Per Erik Tell
Fotnot: för mer info se www.laxton.se