Den här sommaren går till historien som en av mina bästa – någonsin. När högtrycket parkerade sig över Sverige efter midsommar fick jag en stor klump i magen. Det skulle väl inte bli som förra året? Skogsbränder, vattenbrist och nödslakt? Nätter när man låg och svettades och omöjligt kunde sova?
Och nej. Så blev det inte. Efter några dagar lugnade allt ned sig och vi återgick till svenskt normalläge – lite sol, lite regn, lite åska, lite sol, några regnbågar. I precis lagom mängd. Bönderna är glada och min uppfattning är att alla jag har pratat väder med i sommar känner likadant. Det här är bra. Så här ska det vara.
Med tanke på att resten av världen verkar vara helt uppochnedvänd så tror jag att detta har varit extra viktigt för oss. Något välkänt. Något att förhålla sig till. Jag menar, det ska vara svårt att få tag på restresor till Sydeuropa – det hör liksom till, eller hur?
Vi har verkligen försökt utnyttja vår egen stad i sommar. Vi har badat i Yngsjö, ätit på restaurangerna i Kristianstad, tagit power walks i Vattenriket och shoppat i våra butiker. Ingen näthandel här, inte! Handlar man på nätet ska man inte klaga över om butiker lägger ner i centrum. Så enkelt är det med den saken. Och just, ja, icke att förglömma – för första gången i mitt liv har jag köpt hallon som jag plockat själv!
Vi har till och med – tro det eller ej – varit på nattklubb! Martin&Martin gästspelar ju sedan några år tillbaka i Kristianstads Arena under sommarveckorna. När vi fick besök av en god vän (som går under smeknamnet Översten och sedan några år bor utanför Lissabon) bestämde vi oss för att ta med honom den kvällen som Clabbe af Geijerstam var DJ.
Visste ni att det finns en spellista på Spotify som heter ”Rakt över disk med Clabbe”? Kvällen innan detta spektakulära nattklubbsbesök skulle gå av stapeln övade Översten och jag danssteg till hederliga discolåtar. Pojkvännen hade bestämt sig för att han skulle ”äga” Champagnebaren på Martin&Martin istället för att dansa, så han kom mest med muntra tillrop från soffan.
Det var en fantastisk spellista, förresten, som framkallade många minnen från de glada 70- och 80-talen. Bortsett från några ABBA-låtar. Översten tyckte inte att de hörde hemma där. Varför fick jag inte riktigt klart för mig. Men att det verkligen inte passade sig blev tydligt när vi kvällen efteråt släntrade in i Arenan – nu ombyggd till nattklubb.
Översten och jag var först ut på dansgolvet och var redan uppvärmda när Clabbe tog över mikrofon och skivspelare. Han inledde med att spela – ABBA… Översten och jag tittade bistert på varandra och gick demonstrativt av dansgolvet för att istället dricka Champagne tillsammans med Fabrikören.
Men denna lilla fadäs kom vi snart över – ingen av oss är särskilt långsint – och så fort Clabbe hade fått ordning på repertoaren var vi snabbt ute på golvet igen! Och som vi dansade. Vakterna praktiskt taget släpade oss av dansgolvet klockan 02.00 när de stängde. Vi ”ägde”, Översten och jag. Så till den milda grad att Clabbe någon gång under kvällen med beundran i rösten sa till oss att vi hade ”schyssta moves”.
Morgonen därpå vaknade jag med ett leende på läpparna och en antydan till träningsvärk. Hur mycket hade vi dansat, egentligen? Jag fick en snilleblixt och gick hämtade min mobiltelefon, som hade hängt som en liten ”handväska” över axeln hela kvällen. Träningsappen gav mig svaret: Jag hade dansat 16 kilometer. Ett av sommarens häftigaste och roligaste rekord.
Åsa Scharin