Unikt foto från 1964 som visar Sveriges bäste fotbollsdribbler genom tiderna, Roger Magnusson, som får hjälp på med landslagskavajen av Sveriges näst bäste bolltrollare någonsin, Nacka Skoglund.
Vilken är den bästa fotbollsdribblern någonsin i Kristianstad?
Svaret är Roger Magnusson (f 1945), en gudabenådad fotbollsvirtuos som avslutade sin sagolika karriär i Vilan BOIF i Kristianstad 1977-79, men som dessförinnan tjusat internationell publik med fantastiska dribblingar utan motsvarighet i fotbollshistorien.
Allmänt anses Nacka Skoglund av många som Sveriges bästa dribbler med Roger som nummer två, vilket bland annat även en stor omröstning 2007 slog fast. Min personliga uppfattning är emellertid att det bör vara omvänd ordning, det vill säga att Roger Magnusson inte bara är Kristianstads främste bolltrollare genom tiderna, utan även Sveriges (mer om det längre fram). Även om det är hårfin skillnad, båda två höll nämligen hög världsklass inom bolldribblandets svåra konstart.
Här kort om deras fotbollskarriärer:
Nacka Skoglund (1929-1975) värvades till Hammarby i division två med debut i A-laget som 16-åring, köptes av AIK och gjorde allsvensk debut 1950. Det blev bara fem allsvenska matcher i AIK innan han blev proffs i Italien i 13 år, varav nio hyllade år i storklubben Inter och ligamästare två gånger.
Han blev bronsmedaljör vid VM i fotboll 1950, silvermedaljör vid VM 1958 i Sverige, då han utsågs till turneringens bästa vänsterytter. Han betraktas med rätta som en av Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna. Antalet landskamper stannade av olika anledningar på blygsamma 11 matcher. Efter fotbollskarriären gled hans liv in i ett mörker och 1975 hittades han död vid endast 45-års ålder i sin lägenhet på Södermalm. År 2006 blev han postumt invald i Svensk fotbolls Hall of Fame.
I ovan nämnda omröstning 2007 kom Roger Magnusson två efter Nacka, som för övrigt var Rogers ungdomsidol. De gjorde en landskamp tillsammans 1964 (det publicerade fotot är från samlingen inför landskampen) när Sverige mötte Polen, då en lovande 19-årig Roger spelade högerterytter och en 16 år äldre och redan märkbart sliten Nacka vänsterytter i det som skulle bli hans sista landskamp (innan matchen hade han påtalat att ingen spelare fick slå löpbollar på honom då hans kondition inte klarade av sådana rusningar). Det är få – om något – fotbollslandslag som tidigare eller senare i sitt lag har kunnat presentera två sådana enastående dribblers på var sin ytterplats.
Liksom Nacka blev Roger Magnusson en av landets mest omskrivna fotbollsspelare. Roger var på 1960-talet en ungdomsidol som nådde stjärnstatus på samma sätt som dagens kändisar (minus sociala medier), jämfördes med bland andra George Best i Manchester United. Detta trots att han aldrig spelade i allsvenskan och endast gjorde 14 landskamper åren 1964-69 (ändå tre mer än Nacka) på grund av att det inte fanns någon klausul i hans proffskontrakt om att frigöras för landskamper.
Han debuterade i Blomstermålas A-lag som 14-åring 1959 (samma år han njutit av att se Nacka och Inter utklassa Kalmar FF med 13-2 i en träningslandskamp), värvades sedan till Åtvidaberg som 16-åring där han under fem år med sin unika bollbehandling och omöjliga dribblingar blev en stor publikidol. Det hände ofta att publiken i halvlek flyttade sig till den sida av planen där Roger hade sin dribblingsuppvisning.
Han debuterade i juniorlandslaget som 16-åring, i ungdomslandslaget som 18-åring och i A-landslaget som 19-åring.
Sedan bar det ut i världen: efter att ha spelat några matcher i brasilianska Flamengo (med en klubbpresident Gunnar ”Oj Oj” Göransson som tillbringat sin barndoms somrar i Djurröd utanför Kristianstad), köptes han av Juventus, lånades ut till FC Köln innan han köptes loss av och nådde sin stora stjärnglans i franska Olympique Marseille under sex säsonger. Under fyra av dessa utsågs han till franska ligans bästa högerytter och sedan till bästa utländske spelare i Frankrike. Roger Magnusson blev fransk ligamästare två gånger och cupmästare två gånger, inklusive klubbens första dubbel.
Han var inte i första hand målgörare utan den som med enastående dribblingar – det hände han vände om och dribblade sin back mer än en gång – låg bakom den målgivande passningen. I Olympique Marseille bildade han ett fruktat anfallspar med kroaten Josef Skoblar, som säsongen 1970-71 gjorde 44 mål i högsta ligan (han gjorde 100 mål på sina första 100 matcher för Marseille) och vann skytteligan tre år i rad, mycket tack vare Rogers lyckosamma dribblingar och därefter målgivande passningar in från högra kortlinjen (blev därmed aldrig offside).
Det var under denna säsong som den karismatiske klubbpresidenten Leclerc inför en match krävde att alla spelare i laget under matchens första 20 minuter skulle passa till Roger, annars blev det höga böter. Det var också detta år som brasilianska Santos med Pelé, världens bäste fotbollsspelare, kom till Frankrike för att möta ett dream-teamlag som röstats fram av den franska TV-publiken. Det var Roger och Skoblar från Marseille, resterande nio spelare från S:t Etienne. Efter matchen (avspark av Birgitte Bardot!) skulle Pelé utse matchens lirare, vilket han gjorde med orden ”Den där fantastiske högeryttern!”.
Roger Magnusson anses fortfarande, med sina mer än 200 matcher för Olympique Marseille, vara en av de största i klubbens historia någonsin. Han är en levande legend i den sydfranska hamnstaden och vid varje besök på klubbens hemmaarena har han hyllats unisont av 60 000 fans på fullsatta Stade Vélodrome.
Roger Magnusson avslutade sin utländska proffskarriär i Parisklubben Red Star. Efter en kort sejour i Helsingborgs IF köptes han av Vilan BOIF i division tre. Det var Stig Vedin som 1977 värvade honom till Kristianstad (ett par år senare värvade Stig även undertecknad till Vilan då jag lärde känna Roger, i övrigt inga fotbollsmässiga jämförelser!). Stig Vedin kunde berätta hur bortalagens kassörer ringde honom och ville veta om Roger skulle spela, i så fall fick de ordna med fler bänkar till åskådarna och parkeringsplatser. Efter tre års spel i Vilan väljer Roger 1979 att lägga fotbollsskorna på hyllan för gott vid 34 års ålder. Han hade då med sina dribblingar förvridit huvudena på förtvivlade vänsterbackar i närmare två decennier. Roger Magnusson väljs in i Svensk fotbolls ”Hall of Fame” 2012.
Men Roger är väl inte från Kristianstad? tänker kanske någon. Jo, Roger Magnusson har varit bosatt i Kristianstad i över 40 år, alltsedan han värvades till Vilan 1977. Han är mer kristianstadsbo än många, många andra som bor i staden.
Alltså heter, enligt mig, den bästa fotbollsdribblern genom tiderna i Kristianstad, Roger Magnusson! Det kan tilläggas, att han därutöver även bör betraktas som Sveriges bästa bolltrollare, därtill en av Europas absolut bästa dribbler någonsin.
Nacka Skoglund kunde förvisso uppvisa en fotbollskarriär med fler glamorösa vinstpokaler än Roger, men avseende effektiviteten i själva de för motståndaren obegripliga dribblingarna, bollen klistrad mot fötterna med utmaning man – man, nådde Nacka inte Rogers nivå.
Det finns än i dag ett nostalgiskt skimmer kring Rogers bländande fotbollsartisteri. Något som aldrig tycks blekna. Hans otroliga dribblingar tenderar istället att bli än mer överjordiska ju mer åren går. Något liknande kommer aldrig att upprepas, då det i dagens hårt styrda kommersiella fotboll inte ges utrymme för motsvarande artisteri. På så sätt har Roger Magnusson skrivit in sitt unika bolltrolleri för evigt i fotbollens historia.
Men mest enastående i sagan om Roger Magnusson är nog ändå, alla hyllningar och legendarstatus till trots, att han har förblivit en jordnära, varm och positiv människa som aldrig valt att framhäva sig själv eller visat på divalater, vilket är mycket sällsynt för legendarer oavsett gebit.
Varje förmiddag – sedan årtionden tillbaka -besöker han biblioteket i Kristianstad för tidningsläsning på flera språk, därefter lunch på stammisstället Sommarro (efter att Domus lunchrestaurang slog igen) med sedvanlig pratstund med polarna!
Under andra världskriget fanns det ett sjukhus i Yngsjö för finska krigsbarn enligt Krigsarkivet. Var låg det? (Matilda)
Matilda tillägger att enligt Krigsarkivets handlingar i Stockholm skall hon själv varit inlagd där och av den anledningen vill hon gärna veta lite mer om detta och om byggnaden finns kvar i dag?
Jodå, Matilda, byggnaden finns kvar och utgör numera Kastanjelunds Wärdshus. Byggnaden uppfördes 1907 av riksdagsmannen Anders Jönsson, efter att den tidigare gården brunnit ner. Till gården fanns omfattande landområden där det bedrevs lantbruk. Under Anders Jönssons tid kallades gården för Riksdagsmannagården. Anders Jönsson blev riksbekant då han gick runt i byarna och samlade underskrifter för att Per Nilsson, som dömts till livstids fängelse för sin inblandning i det fasansfulla incestuösa Yngsjömordet, i syfte att få honom benådad (vilket också lyckades 1913 efter 23 år på Långholmen).
Under 1920- och 30- talen användes gården som sjukhus där personer som drabbats av scharlakansfeber isolerades. År 1932 gick Anders Jönsson ur tiden, gården avvecklades och fastigheten köptes 1937 av högerns ungdomsförbund, Ungsvenskarna, och fick då namnet Ungsvenska gården. Under denna tid byggs 14 övernattningsrum i det gamla stallet som Ungsvenskarnas medlemmar kunde övernatta i. Under andra världskriget nyttjades anläggningen för att – precis som Matilda skriver – kunna ta emot finska krigsbarn. Något ytterligare information om denna tid och de finska barnens tillvaro har jag tyvärr inte funnit i arkiv eller på annat ställe.
Efter kriget fick anläggningen åter fungera som isoleringssjukhus, denna gång för personer som smittats av TBC. År 1957 sålde Ungsvenskarna fastigheten som hamnade i privat ägo. I slutet på 1950-talet döps gården om till Kastanjelund och från 1960-talets början har Kastanjelund fungerat som någon form av pensionat eller värdshus. Sedan 2008 drivs värdshuset av Marinette och David Nordal.
Kenth Olsson