Bild: Hon födddes till Karna Andersdotter, men kom att kallas för Grava-Karna, både av sig själv och andra, vilket är det enda namn som levt vidare efter hennes död.
Vid tiden kring förra sekelskiftet levde och verkade en så kallad ”klok gumma” vid Åhus kärr, strax söder om Yngsjö. Hon utövade sina kunskaper i gränslandet mellan vetenskap och fantasi, fast förankrad i det jordiska naturlivet – men med en stark gudstro. Enligt berättelserna så vallfärdade hennes patienter inte bara från närliggande socknar och mer långväga byar utan även från andra länder, allt för att få hjälp med sina problem och åkommor. Hon hette egentligen Karna Andersdotter och det hade nog passerat utan någon vidare notis, men idag känner vi henne som Grava-Karna och legenden om henne lever vidare, över etthundra år senare.
Någon gång runt 1833 lämnar Anders Andersson den mytomspunna Hjortholmagården i Vittskövle socken. Han är i färd med att flytta från föräldrahemmet och syns körande på Åhultsvägen en bit sydväst om det lilla samhället Åhuskärr. Ekipaget är på väg mot Grave och med sig har han gårdens före detta piga Ingar Andersdotter som han nyligen gift sig med och deras dotter Hanna.
Livet i det nya hemmet ute i de sanka markerna vid Grave visar sig snart inte var helt enkelt och det blir inte enklare när parets tredje barn föds den 19 februari 1838. Det är en dotter som får namnet Karna och som senare i livet skulle göra sig vida berömd under namnet Grava-Karna.
I berättelserna brukar Grave anges som platsen där Karna växte upp, men sanningen är att familjen tvingades lämna gården av ekonomiska orsaker redan 1842 då Karna bara var fyra år gammal. Flytten går mot Olseröd, till ett ställe som benämns Rödjan. Dess geografiska läge är inte klarlagt, men sannolikt har det varit någonstans i trakten kring Köle, en bit söder om Åhuskärr.
I Rödjan bor Karna fram till 1856 då hon lämnar föräldrahemmet för att tjäna som piga i Olseröd och sedan Yngsjö. Livet som piga tilltalar emellertid inte henne och i september 1860 flyttar hon åter hem till föräldrarna. Tre år senare får familjen höra om ett hus som blivit ledigt och den 23 februari 1863 rullar flyttlasset in i Åhuskärr, där Karna kommer att stanna resten av sitt liv och sätta stort avtryck i rollen som bygdens ”kloka gumma”.
Det är inte känt när Karna började praktisera sin verksamhet, möjligen började hon så smått under de sista åren i Rödjan men förmodligen har det skett på allvar först en tid efter att hon flyttat till Åhuskärr.
Kunskapen skall enligt flera berättelser ha funnits inom den närmaste släkten och haft sina rötter i nämnda Hjortholmagården. En del menar att det har rört sig om Karnas farmor Else Persdotter eller möjligen en faster åt henne, men vem Hjortholmakvingan verkligen var förblir nog en gåta. Samstämmiga röster nämner också den smått legendariska ”Blinge-Per” i Norra Lökaröd som förebild och läromästare.
Tidigt en kall morgon den 28 mars 1889 skakades Yngsjö av ett mord som förblivit omtalat ända in i våra dagar med inslag av bland annat incest och andra skrämmande ingredienser.
I egenskap av traktens kloka gumma och genom sina kopplingar till mörderskan Anna Månsdotter kom även Grava-Karna att dras in i det tragiska mordets rättegångsprocess. Envisa rykten har gjort gällande att Karna och Anna var gamla barndomskamrater. Säkert är i alla fall att de kände varandra någorlunda väl och hade gjort så under många år. Säkert är också att Anna hade besökt Grava-Karna dagen före mordet.
Vad det båda kvinnorna talade om är inte känt. I rättegången kan man ana folks fruktan för den kloka Karna och deras föreställningar om att hon spelat en betydande roll i dramat. Någon inblandning i mordet gick dock inte att påvisa, snarare tvärtom. Däremot bötfälldes hon för sitt ”trolldomsaktiga” beteende i sammanhanget.
Under 1880-talet påbörjas en rad omfattande dikningsprojekt i regionen, inte minst i trakten kring Åhuskärr.
Detta var ett välkommet arbetstillfälle för många invånare, men även för kringresande arbetare. En av de som lockades till Åhuskärr var dikesrallaren Carl Nilsson från Blekinge.
Han var född 1848 i en stor familj i trakterna kring Kyrkhult strax norr om Olofström. Till Åhuskärr kommer han i juni 1889, bara någon månad efter att det omtalade Yngsjömordet skakat bygden och då inte minst Karna som hade personliga band till mörderskan. Carl som är i dryga fyrtioårsåldern och ogift hinner dock knappt börja sitt arbete som dikesrallare innan han skadar foten och tvingades uppsöka den kloka Karna i hennes stuga. Här kom han sedan i princip att stanna. Redan i augusti samma år gifter sig Carl med den tio år äldre Karna och flyttar in huset.
Någon uppskattning om hur många besökare Karna hade går inte göra idag, men alla som skrivit eller berättat om henne gör gällande att det var en synnerligen omfattande verksamhet. Besökarna bestod av människor från alla samhällsklasser och åldrar, varibland många var långväga resenärer.
Särskilt verkar man ha kommit söderifrån och vissa gör gällande att det kom besökare ända från Danmark och Tyskland för att bli botade från sina krämpor. Att Karna skulle vara orsak till dessa Sverigebesök låter dock högst osannolikt.
De gående brukade kännas igen på knytena de bar på. Här hade man stoppat ner lite färdkost och annat som kunde komma till nytta och gick man någon annans ärende var det även brukligt att man tagit med en särk, ett linne eller annat plagg som nyligen suttit på den sjukas kropp.
Hur mycket man betalade kunde variera och någon särskild taxa för de olika behandlingarna förekom inte. Hon var inte heller den som tog mer än nödvändigt betalt, även om de mer välställda besökarna fick betala ordentligt för sig.
När Karnas hus är uppfört är inte känt, men det stod i alla fall på platsen när hon flyttade dit 1863 och hade tidigare varit hem åt husmannen Nils Persson från Yngsjö och hans familj. De hade bott här sedan slutet av 1840-talet men emigrerat till Amerika någon månad före Karna flyttade in.
Huset som var klätt i trä bestod av en ”stua”, en sal, en mindre kammare samt förråd, vind och farstu. Till huset hörde även en loge och ett mindre stall som var sammanbyggt med bostaden. Taket var ett så kallat båstak eller stråtak.
I den välansade trädgården löpte en gångstig fram till en stor slipad trappsten. Det var här på husets baksida som besökarna i regel gick in, men även framsidan hade ingång.
Det första man möttes av när man gick in genom husets halvdörrar var köksfarstun med en öppen spis.
Vid spishällen stod Karnas trebenta kaffekittel ständigt redo. Under besöken var det närmast obligatoriskt att man började med ett samtal över en kopp kaffe. Detta var en del i behandlingen och förmodligen ett sätt att lätta upp spänningen hos de många gånger nervösa besökarna. Direkt till vänster låg den ombonade ”stuan” som i första hand användes som väntrum, men som också fungerade som mottagning och behandlingsrum i fall inga andra besökare fanns.
En viktig detalj i människors sinnebild var vattenspannen som sägs ha stått i ett av rummets hörn.
Även ett par läkarböcker och religiösa skrifter stod framme. Något som dock inte stod framme var hennes påstådda svartkonstbok.
Denna skall hon haft väl gömd inne i kammaren som var belägen i anslutning till ”stuan”. Kammaren var strikt förbjuden för alla att besöka. Dit gick endast Karna och funderade ut de olika kurerna och behandlingarna.
Karnas trädgård var mycket välskött och innehöll en rad medicinalväxter och örter om hon använde sig av i sina salvor och blandningar. Här var också ståtliga blomsterrabatter och runt tomten stod ett par högresta pilträd som gav skugga.
Trots egna odlingar och tillgången till naturens skafferi, så kunde Grava-Karna inte tillhandahålla alla läkemedel som krävdes. Vid sådana tillfällen kompletterade hon med apoteksinköp. Hon kunde också rekommendera sina patienter olika mediciner och preparat därifrån.
Mer precist vad Karnas olika salvor och mediciner innehöll är en väl bevarad hemlighet. En av Karnas kära växter kan dock sägas leva vidare än idag – jättestjärnlöken eller ornithogalum longibracteatum som är dess latinska namn.
Karna gav under sin levnad bort ett par sådana lökar, som de nya ägarna vårdade ömt och vars ättlingar än idag pryder ett antal skånska fönsterkarmar. Bland annat finns den på Anders Håkansgården i Åhus, som är hembygdsföreningen S:ta Annas gilles hemvist.
Karna var en mycket religiös och kyrksam kvinna. Hon ägde ett flertal religiösa böcker och skrifter och varje söndag såg man henne färdas på landsvägen mot kyrkan i Åhus.
Som det framgått, så gifte Karna sig sent i livet och hade inga egna barn. Däremot brukade några av grannbarnen och syskonbarnen ofta vara hos henne medan föräldrarna arbetade eller var upptagna med annat. Ett av barnen verkar dessutom närmast vara att betrakta som en fosterdotter.
Hur mycket Karna själv trodde på sin botgöringsverksamhet är höljt i dunkel. Att flera av hennes sårsalvor och behandlingar vid enklare benbrott och dylikt fungerade tvivlade hon nog inte på. Säkerligen var hon också övertygad om att hennes rådgivning och medicinska preparat kunde lindra symtomen vid många sjukdomsförlopp. Vidare har hon förmodligen haft en stark tro på sin förmåga att hjälpa människor på det mer psykologiska planet.
Grava-Karna hade inte bara rykte om sig att kunna hjälpa människor. Många sökte också upp henne när något av djuren på gården insjuknat eller råkat ut för en olycka. Många av inslagen hos Karna var säkerligen ett spel för galleriet, små ritualer och sken av magi för att fånga besökarens förtroende. Antagligen förväntade många sig att mötas av en viss mystik och övernaturlighet.
För att förstå en person som Karna och hennes verksamhet måste man försöka träda in den samtida föreställningsvärlden och det samhälle som hon levde och verkade i. Det görs inte enkelt och att försöka tolka hur hon själv och hennes omgivning såg på saker och ting är vanskligt.
Hur duktig Karna än var så präglas verksamheten också av en rad mer tveksamma metoder. I behandlingarna ingick exempelvis handpåläggningar, rabblande ramsor och rökelser i något som onekligen för tankarna till helbrägdagörelse. Många behandlingar vilar också hennes påstådda klärvoajanta förmåga, någon vetenskaplig bevisning för den finns inte, vare sig när det gäller Grava-Karna eller någon annan.
1899 anställer Karna och hennes make en piga vid namn Anna Andersdotter från Ravlundatrakten. Om det är ett tecken på att åldern började ta ut sin rätt eller om verksamheten hade ökat kan vi bara spekulera kring.
Några uppgifter om Karnas egen hälsa finns inte, men verksamheten pågick fram till hennes bortgång, så rimligen bör hon varit någorlunda pigg och kry. Precis som alla andra sagor, har dock även den om Grava-Karna ett slut.
Det exakta orsaksförloppet är inte känt, men mycket talar för att det var i sviterna av astma som hon lördagen den 27 februari 1909 slöt sina ögon och somnade in för gott.
I församlingens dödbok står andtäppa angivet som dödsorsak och därmed var den sista av Hjortholmagårdens mytiska och sägenomspunna botare borta. Vid sin bortgång efterlämnade hon en samlad förmögenhet på närmare 15 000 kronor, vilket var en anmärkningsvärt hög summa vid denna tid.
Grava-Karnas begravning ägde rum den 6 mars på Nya kyrkogården i Åhus. Gravstenen står fortfarande kvar för beskådning och platsen är även utmärkt med en extra sten med inskriptionen ”Grava-Karna”.
I november 1910 anställer Carl en ny piga. Hon heter Johanna Andersson och kom från Knäbeck.
Det skiljde tjugosex år mellan dem, vilket inte hindrade giftermål ett knappt år senare. Carl står nu sedan en tid tillbaka skriven som arbetare i kyrkoböckerna, men vad det mer konkret innebar framgår inte. Säkert är i alla fall att botarverksamheten var över och att det andra äktenskapet kom att bli kort. Det förefaller som om Carl Nilsson led av en kronisk njursjukdom och den 21 maj 1914 avlider han efter en tids sjukdom i ”halsfluss och ägghvita”.
Precis hur kunnig Grava-Karna var och i vilken utsträckning behandlingarna fick önskvärd effekt, går inte att svara på idag. Men även om många av berättelserna om hennes liv romantiserats eller tagit sig uttryck i rena skrönor, så går det inte blunda för att hon måste varit en betydande tillgång för sin samtid. Grava-Karna var en kvinna som engagerade och fascinerade människor i decennier. Och minnet och fascinationen, lever vidare än idag.
Johan Lundin, Elna Schott och Tomas Tillberg