Bild: Två kända ”Kristianstadsprofiler”, Nils Elowsson och Arild Urup, som ståtar med var sitt svenskt rekord i ålder respektive längd.
Mats frågar om det verkligen förhåller sig som så att landets äldsta man och landets längsta man, att båda dessa haft sina rötter i Kristianstad?
Hur otroligt än det kan framstå kan det förhålla sig så som frågeställaren skriver; det vill säga att både landets äldsta och längsta man kom från Kristianstad. Att ett lands rekordhållare inom dessa två områden skulle komma från en och samma stad finns det ingen motsvarighet till i andra länder. I detta fall är Kristianstad alltså världsunikt! Av den anledningen är läsaren värd ett mer utvecklat svar på denna smått otroliga Kristianstadshistoria. Vi börjar från början och med första frågeledet i frågan, det vill säga; kom Sveriges äldsta man från Kristianstad?
Svaret är att Nils Elowsson från Kristianstad var Sveriges äldste levande man när han avled den 27 oktober 1999, fyra dagar efter hans 109:e födelsedag. Med nöd och näppe fick Henrik Henriksson (1883–1993) från Borgvattnets församling i Jämtlands län behålla sitt åldersrekord, som Sveriges då äldste man genom tiderna, med sina 109 år och 236 dagar.
För att få perspektiv på Nils Elowssons livstid, kan nämnas, att samma år han föddes, 1890, avrättades Yngsjömörderskan Anna Månsdotter genom halshuggning på fängelsegården i Kristianstad. Ännu hade inte den första automobilen funnit vägen till Sverige. Nils Elowsson skulle hinna bli 20 innan den första flygmaskinen kunde ses i vårt land och 91 då den första persondatorn kom till Sverige.
Då Nils Elowsson fick sin första anställning var Sverige och Norge fortfarande en union. Han var närmare 30 år vid ryska revolutionens utbrott och drygt 40 då Per Albin Hansson bildade sin första regering 1932. Detta år utses han också till chefredaktör för arbetarrörelsens nystartade tidning i Kristianstad, Kristianstads Läns-Demokraten, som han blir trogen fram till nedläggningen 25 år senare då LO, som grundades när Nils Elowsson var åtta år, valde att inte längre satsa på tidningen.
I ålder var han blott ett år yngre än Sveriges socialdemokratiska parti, som han företrädde i riksdagens första kammare under 23 år. Vid närmare 90 års ålder debuterar han som romanförfattare med en bok om snapphanar, som sedan följdes av ytterligare två i samma genre. Därutöver skrev han åtskilliga artiklar om snapphanarna och blev en erkänd auktoritet inom ämnet.
Hela hans liv kretsade kring arbetarrörelsen och Nils Elowsson kom personligen att möta och samspråka med samtliga sju socialdemokratiska statsministrar som dittills funnits i landets historia: Hjalmar Branting, Rickard Sandler, Per Albin Hansson, Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson och Göran Persson. Den sistnämnde uppvaktade för övrigt Nils Elowsson i Kristianstad på hans 107-årsdag.
Nils Elowsson var även en mycket uppskattad föredragshållare. Alltid utan manus trollband han åhörarna med sin briljanta talekonst och stora inlevelse. Sitt sista föredrag höll han vid 107 års ålder, då han med ålderns rätt valde, för ovanlighetens skull, att prata sittande. Vid sin bortgång den 27 oktober 1999 var han endast drygt två månader från att genomleva två sekelskiften.
Så till det andra ledet i frågan, det vill säga om även Sveriges längsta man kom från Kristianstad? Svaret är, att det inte alls är omöjligt, men är i det närmaste helt okänt!
Att det sannolikt är så finns inte omnämnt i modern statistik för ändamålet. Omnämnd är emellertid Per Ola Karlsson från Vittsjö, som för några år sedan korades till Sveriges längste man med sina 217,5 centimeter.
Sveriges förmodligen längsta man någonsin påstås vara Karl Gustaf Emmerik Edman (1882-1912). Edman uppges ha varit imponerande 242 cm lång (vissa källor uppger till och med 246 centimeter). Men genom fotogranskning bedömer dagens vetenskap att han varit maximalt 225 centimeter. Om vi utgår från detta som fakta så finns det i sammanhanget en utomordentligt intressant notering från år 1749 om Arild Urup (1528-1587) från Gärds Köpinge. Han var riddare på Ugerup, en av Skånes äldsta sätesgårdar som gett namn åt frälseätten Urup, som ägde huvudgården tiden 1375-1653.
Arild Urup var väldig till sin fysik berättas det i gamla urkunder och enligt sägnen brukade han till exempel med ren armstyrka lyfta sin häst in över vallgraven på Ugerup. Han var lika mäktig som jättelik och fruktad och blev därför inbjuden som gäst vid Erik XIV:s storslagna kröning i Uppsala domkyrka 1561. När Nordiska sjuårskriget utbröt 1563, fick han tjänst i den danska flottan. Under striderna tillfångatogs han av svenskarna och sattes i fängelse i Stockholm. Enligt sägnen skall han då ha bett kung Erik, som mindes hans väldiga gestalt från kröningen i Uppsala, om att få återvända till Skåne för att dels gifta sig med sin trolovade Thale Thott (en intressant berättelse om Thale Thott och riddare Arild finns för övrigt i Selma Lagerlöfs ”Osynliga länkar”) och dels för att kunna så och skörda en sista gång. Så snart skörden var bärgad, skulle han komma tillbaka till fängelset. Det gav han sitt ridderliga hedersord på.
Erik XIV gick med på hans begäran och Arild tog sig hem, höll ståtligt bröllop och sådde – tallfrön! Hösten gick över i vinter och när Arild Urup inte återvände till fängelset, sände kungen bud till honom att han genast skulle infinna sig i Stockholm. Han svarade då att han ännu inte hunnit skörda. När kungen fick veta att han sått tallfrön fick han sig ett gott skratt och benådade Arild Urup. Allt enligt traditionen.
Vad har då den väldige riddaren Arild Urup för relevans i sammanhanget? Jo, bakgrunden är Carl Linneus (sedermera adlad von Linné) berömda Skånska resa år 1749, då han besökte många platser, bland andra Gärds Köpinge utanför Kristianstad. När han i slutet av maj anlände hit stannade han bland annat till i byns kyrka och återsåg riddare Arild Urups kista. Stående invid kistan mindes han tillbaka och skriver härom i sin dagbok:
”Då jag var här för 20 år sedan, såg jag hans kropp ännu efter 200 år oskadd, förutan skägget och håren, som woro affalna. Detta lik war inemot 4 alnar långt, men så lätt, at man med en hand kunde lyfta det samma”.
Enligt Carl von Linné skulle alltså Arild Urup i längd mäta uppåt fyra alnar, det vill säga närmare 240 centimeter! Ska man sätta tillit till uppgiften kan vår trakt alltså inberäkna även landets längsta man.
Kroppen efter Arild Ugerup finns dessvärre inte längre kvar. Den förstördes när kistan vårdslöst ställdes utomhus i regn vid en ombyggnad av kyrkan och Arilds balsamerade lekamen löstes då mer eller mindre upp i sina beståndsdelar. Modern vetenskap kan i dag alltså inte fastslå hans längd genom undersökning av skelettet. Men att Arild var en gigantisk gestalt framtonar i flera samtida dokument, så det finns ingen större anledning att ifrågasätta den världsberömde vetenskapsmannen Carl von Linnés iakttagelse om närmare fyra alnar i längd. Inskriptionen om Arild Urup finns fortfarande bevarad på kistans plåt och han finns dessutom avbildad på en inmurad gravsten i kyrkan.
Ännu kring 1800-talets mitt var rännan in till Åhus hamn känd för sin farlighet. Vad vet man om de incidenter som inträffade vid denna tid? (JP, fd sjöman).
Incidenterna vid inseglingen till Åhus hamn var otaliga då rännan var vedertaget svårseglad in i modern tid. Här några exempel från den tid frågeställaren undrar över, det vill säga kring 1800-talets mitt: Vid middagstid den 5 november 1850 strandade omkring två sjömil utanför Åhus fartyget Le Jeuve Amane. Kapten var P.M. Rousel och Fort Naval hemmahamnen. Fartyget kom från Danzig med destination Nantes med last av färgämnen. Fartyget sjönk men besättningen kunde rädda sig i land. Dagen därpå syntes endast masttopparna över vattenytan. Därefter bröts fartyget sönder (vraket utgör ett populärt dykmål). Natten den 1 december 1858 strandade vid Snickarehaken i Åhus den norska galeasen Manö från Bergen. Nästan exakt ett år senare strandade briggen Jessie från Skottland utanför inloppet till Åhus hamn. Samma sak hände ett par år senare skonerten Honour från Sunderland, det tyska fartyget Adolf Heinrich och det engelska Ebenezer. Inga dödsoffer krävdes. Merparten av fartygen och räddad last såldes på auktion.
Kenth Olsson