Bild: Hitlers högra hand, Hermann Göring, påstås ha anlänt till Landön i sin exklusiva motorbåt strax innan krigslyckan vände för Nazi-Tyskland. Var det i så fall stundande hemliga förhandlingar med svenska regeringsdelegater på Trolle Ljungby slott som föranledde det hemliga besöket?
Jag läste din artikel om ett planerat hemligt möte på Trolle Ljungby slott mellan Hitler och västmakterna som ställdes in. Men det ryktas i byarna att det ändå skett ett sådant möte där med höga tyska nazister. (Kenneth).
Frågeställaren har rätt i att det i trakterna kring Trolle Ljungby alltsedan 1940-talet cirkulerat rykten om att Herman Göring anlänt till Landön ungefär vid tiden då krigslyckan vände för tyskarna. Personer har genom åren också kontaktat mig och berättat om detta, inte minst efter min artikel om hur Hitler godkände Görings förslag om Trolle Ljungby slott som mötesplats (se Ksd Journalen, mars 2011).
Hermann Göring låg bakom skapandet av Gestapo och tillsammans med Himmler och Heydrich de första koncentrationslägren för politiska motståndare. Vid andra världskrigets utbrott stod den skrupelfrie Göring på toppen av sin makt då Adolf Hitler utsåg honom till sin efterträdare. Men snart kom han att förlora alltmer av Führerns gunst.
Kärnan i ryktena består i att flera känt igen Görings spektakulära lustjakt Carin II när den låg för ankar under ett knappt dygn vid Landön. Men ingen av personerna som kontaktat mig hade med egna ögon sett båten vid Landön, utan fått det återberättat för sig av den äldre generationen.
Jag har heller inte funnit dokument i öppna arkiv som kan bekräfta händelsen, men det innebär självklart inte att det inte kan ha inträffat. Mycket av andra världskrigets svensk-tyska kontakter ligger fortfarande under hemligstämpling.
Händelsen på Landön, vars djupgående hamn utan problem kunde ta emot Carin II, påstås ha inträffat vid något tillfälle under andra halvan av 1942 eller första halvan av 1943 (uppgifterna varierar beroende på vem som avger dem). Syftet med ett sådant besök kan i så fall ha varit ett hemligt möte med representanter för svenska regeringen. Görings lustjakt användes även för parti- och statsrepresentation, särskilt före krigsutbrottet, då båten beskrevs som ett sorts flytande sammanträdesrum för höga nazidignitärer.
Men att en sammankomst skulle ha ägt rum på själva båten är i det här fallet mindre troligt då det riskerade väcka alltför stor uppmärksamhet, även om båten var anonymiserad genom att namnet Carin II var övertäckt. Mer sannolikt är då att Göring (med eventuellt följe) skulle ha forslats i hemlighet till närliggande Trolle-Ljungby slott, som Göring tidigare som bekant betraktat som en idealisk plats för ett hemligt möte. Den svensk-tyska fråga som var brännhet vinterhalvåret 1942-43 var det tyska kravet på fortsatta trupptransporter med fartyg i svenskt vatten. Men om detta visste svenska folket ingenting. Allt var topphemligt.
Väl känt för eftervärlden är den tyska trupptrafiken med tåg genom Sverige under kriget, inte minst division Engelbrecht. Men samtidigt pågick en långvarig tysk militär trafik genom svenska vatten, vilket ännu är i det närmaste okänt. När så kriget började gå emot tyskarna ville Sverige inte förlänga det topphemliga avtalet om vattenbruna tyska trupptransporter på svenskt territorium, medan Hitler krävde en fortsättning. Möjligheten att kunna förflytta tysk militär via svenskt vatten till Finland och vidare till Östfronten var livsviktigt för Hitler.
Kan ett hemligt möte ha avsett denna för tyskarna viktiga fråga? Försökte Göring, som Hitler alltmer distanserade sig ifrån, vinna tillbaka Führerns gunst genom att på eget initiativ försöka förmå den svenska regeringen att gå med på en förlängning av avtalet genom att initiera förhandling med dem? Envisa lokala rykten, som florerat i Trolle Ljungby-trakten sedan andra världskriget, gör åtminstone gällande att Görings lyxjakt Carin II observerats vid Landön av lokalbefolkningen.
Kan lokalbefolkningen då ha misstagit sig på att det var Görings lustjakt de såg? Görings pråliga livsstil, hans förkärlek för ordnar, uniformer och lyx med främsta uttryck i exklusiva lustjakten Carin II var vid denna tid väl känt även utanför Tyskland. Den svenska pressen publicerade åtskilliga foton på Görings lustjakt Carin II, döpt efter hans första fru, svenska Carin – vars namn också angavs med stora synliga bokstäver på båten (men, som nämnts, uppges ha varit övertäckt vid det korta besöket i Landöns hamn). Göring var dessutom särskilt intressant för de svenska tidningarna på grund av hans långvariga Sverigeanknytning.
Göring var nämligen väl bekant med Sverige, kunde både tala och skriva svenska hyggligt. Redan 1920 var han i Sverige och arbetade som pilot. I samband med en flygning träffar han sitt livs kärlek Carin von Kantzow som han gifter sig med. När Adolf Hitler utses till ledare för det tyska nazistpartiet återvänder Göring till Tyskland och deltar i Hitlers ”ölkällarkupp” i München 1923. Den misslyckas och Göring tvingas i landsflykt. Paret Göring flyttar tillbaka till Sverige 1925 och bosätter sig i Stockholm.
Samtidigt försämras Görings psykiska hälsa. Han är svårt morfinberoende på grund av smärtor efter en skottskada han ådrog sig vid kuppförsöket i München. En läkare bedömer honom sinnessjuk. Under poliseskort och iförd tvångströja förs han hösten 1925 till Långbro sinnessjukhus för avgiftning. Sammanlagt blir det tre vistelser på detta sinnessjukhus. Sommaren 1926 har han tillfrisknat så pass att han arbetar som försäljare i Sverige. En amnesti gör att han sedan kan återvända till Tyskland.
En ur lokalbefolkningen har angett att det även togs foto på Görings båt när den låg ankrad vid Landön, men att fotot tyvärr försvunnit i samband med ett dödsbo på 1960-talet. Ytterligare en uppgiftslämnare anger ett försvunnet foto på båten.
Göring hade fått båten som muta av det tyska näringslivet. Den 34 meter långa smäckra jakten var byggd på varv i Hamburg, försedd med avancerade dieselmotorer, en magnifik inredning samt dåtidens tekniska underverk: radiotelefonen. Det var en mer än vanligt påkostad lyxjakt, helt i Görings smak, byggd i exklusiva träslag, med ytterskrovet i burmesisk teak, liksom styrhytten. Salongen dominerades av kaukasisk valnöt. Vid det stora middagsbordet hade både Adolf Hitler och Benito Mussolini ätit middag. Fartygets besättning på fyra personer kom från det tyska flygvapnet Luftwaffe med Göring som högsta chef.
När de allierade ryckte in i Tyskland våren 1945 beslagtog den engelske fältmarskalken Bernard Montgomery Carin II och forslade den till England. Carin II döptes om till Prince Charles och togs i tjänst som representationsfartyg inom brittiska flottan. En period disponerades Görings gamla ögonsten av brittiska kungahuset som lustjakt.
År 1973 köptes båten av sambon till Görings dotter Edda (ännu i livet), den tyske Stern-journalisten Gerd Heidemann. Båten återställdes i ursprungligt skick, bland annat efter inköp av diverse tidigare utrustningsdetaljer och souvenirer från nazitiden. På båten anordnades fester med gamla nazister från naziepoken. Heidemann återgav också fartyget dess ursprungliga namn, Carin II. Efter att ha dömts 1985 för sin medverkan i den internationellt uppmärksammade förfalskningshärvan med Hitlers (påhittade) dagböcker, hamnade Heidemann i ekonomiska svårigheter. Den gigantiska bluffen planerades för övrigt bland annat ombord på Carin II.
Carin II beslagtogs av Deutsche Bank och ropades in på exekutiv aktion av en egyptisk miljonär. Efter dramatiska turer, bland annat greps de ombordvarande på Carin II i libysk hamn och kastades i fängelse av Kadaffi, hamnade båten vid Rödahavskusten i syfte att användas för kommersiell trafik. Men på grund av en flerårig ägartvist förföll båten istället och förvandlades med åren till ett rostigt spökskepp. Efter flera ägarbyten kom Görings gamla lustjakt under senare år att genomgå en grundlig restaurering och är numera åter i privat sjötrafik.
Det var alltså denna lika unika som spektakulära lustjakt som påstås ha blivit både igenkänd och fotograferad på Landön. Kan byborna ha misstagit sig?
Var det mindre brott i Kristianstad för hundra år sedan? (Anonym)
Lagstiftningen förändras, likaså synen på olika brott och formerna för brottsregistrering. Därför går det inte rakt av att jämföra nuvarande brottsstatistik med motsvarande statistik för 100 år sedan i Kristianstad. Men några intressanta och kortfattade reflektioner kan ändå göras. Exempelvis att flertalet av dåtidens anmälda brott fortfarande är frekvent förekommande, som våld, stöld, fylleri, snatteri och bedrägerier. Andra är i dag mera sällsynta, som de dåtida många hästrelaterade anmälningarna.
Den som studerar registrerade brottsanmälningar från början av 1900-talet finner att det till polisen i Kristianstad då inkom nästan fyra gånger fler anmälningar om vårdslös hästburen framfart än inbrottsstölder. Av statistiken att döma var även skenande hästar en tämligen vanlig dåtida företeelse med ungefär samma anmälningsfrekvens som bedrägeri och inbrott. Sett till antalet invånare i Kristianstad var fylleribrotten mycket mer förekommande för 100 år sedan än i dag.
Kenth Olsson