Många av den nybildade manskörens medlemmar, vilken från början var en provkör, eller som vissa menade övningskör, hade tidigare sjungit i doakör. Det sades att de körmedlemmar som tidigare varit med i operakören och även i promenadkören, ibland kunde ljuda som en hel kyrkokör. Eller som körledaren själv uttryckte det, änglakör. Det vill säga, då tjugomannakören var komplett. I de fall kunde kören även ta engagemang som oratoriekör.
Emellertid hade det varit problem då sångkören gjort ett framträdande i Heliga Hjärtats Kloster vid Omberg. En av körmedlemmarna hade, strax innan kören skulle börja sitt framträdande, behagat intaga några glas av klostrets likör. Körmedlemmen hade strax därefter snubblat till och råkat falla olyckligt på en sminkör, vilken råkat bryta benet.
Körmedlemmen menade till sitt försvar att nunnorna hade velat ha ett utlåtande om sin klosterlikör. Samt att körens sminkör, vilken var utbildad maskör, sannolikt måste varit benskör. Körmedlemmen kunde därefter varken köra eller köra och fick då endast föra.
Istället inkallades en yngre körmedlem som fick körningen och således skulle premiärköra. Dagtid arbetade denne körmedlem som körsnär, men han var även krönikör i Körjournalen. Men körmedlemmen hade råkat välja fel körväg, men efter någon timme kommit körande.
Emellertid hade körmedlemmen, som annars ansågs vara en duktig körkarl, först kört fast, sedan råkat köra över en körmarkör, i form av ett rör i sitt körfält och på så vis hamnat i fel körbana. Han menade att körmarkeringarna varit ytterst diffus.
Efter incidenten hade körmedlemmen avslöjat att han egentligen endast hade tillstånd att övningsköra för kören. Och att han känt sig aningen skör att köra vidare. Han menade även att den senaste tiden varit ganska körig, samt att han led av en körtelinflammation. Men han ansåg sig inte var han körd för det. Möjligen något rörd över köruppdraget för kören.
Nej, de andra körmedlemmarna hade tyckt att han verkat körbar, varvid han blivit övertalad att åtminstone krypköra. Körmedlemmen hade därefter gjort sig körklar och börjat varmköra inför körningen. Allt hade införts av den köransvarige i körjournalen den aktuella kördagen.
Efter malören med likören blev den köransvarige tvungen att i körens stadgar införa tillägg gällande just likör. Nämligen, om kören kom att uppträda hos Sveriges Äggproducenter var det inte tillåtet att intaga ägglikör. Detsamma gällde kakaolikör vid eventuellt engagemang hos Marabou eller Cloetta.
Likaså om kören kom att framträda hos någon fabrikör av anislikör, körsbärslikör eller slånbärslikör. Eller för den del munklikör, typ Benediktinlikör om kören skulle komma att framträda hos munkarna i Östanbäcks kloster utanför Sala, vilka var kända för sin utsökta likör. Munken La Fleur, som var liköransvarig, hade skapat en slogan: ”En likör som berör”.
Tilläggen i körstadgarna hade även publicerats i körens organ Körjournalen. Körledaren hade också föreslagit att kören borde utse en körkontrollör. Detta för att händelser likt likörmalören inte skulle upprepas, vilket också det faktiskt hade publicerats i Körjournalen. Körledaren hade även aviserat att inom kort skulle kören företa en samkörning med damkören och barnkören, vilket gjordes en gång per år som en ren nöjeskörning.
Förslag fanns om att körningen skulle förläggas till Peps Perssons uppväxtort Tjörnarp, emedan andra prompt ville att man skulle besöka Tjörninge Hills i trakten av Hjärsås, där den excentriske konstnären Agne J. var född och uppvuxen. Men detta skulle inte ske fören kören lagat avgasrören på körbussen och heller inte förrän sminkören blivit återställd.
Sören Strax