Jag har köpt en ny vinterkappa – en ljusrosa. Det är ju inte precis någon väl förborgad hemlighet att jag älskar rosa i alla former så jag blev jätteglad när jag först såg den. Men så tänkte jag till: ljusrosa – till vintern? Verkligen? Det kändes helkonstigt och jag började fundera. Har jag någonsin haft något ljusrosa klädesplagg överhuvudtaget på vintern? Är inte det en typisk vår- och sommarfärg?
Naturligtvis kunde jag inte motstå kappan, det säger sig självt. Är påven katolik, och så vidare… Min trendsäkra väninna har också försäkrat mig om att rosa ”is the shit” den här säsongen. Så långt allt gott med andra ord. Men jag kunde ändå inte släppa den där lilla känslan som gnagde. Man ska inte ha rosa kläder på vintern!
Låt mig utveckla tanken. För några år sedan var vi bjudna till våra grannar på jullunch – en återkommande tradition som vi verkligen uppskattar. Just det här året hör jag på julaftons morgon ett fullständigt malplacerat ljud från Grips trädgård (han kallas så). Först inser jag inte vad det är som pågår men slutligen hinner hjärnan ikapp mig och det slår mig – Grip klipper för bövelen gräsmattan. På julafton.
Jag öppnade vårt vardagsrumsfönster och skrek: ”Sluta omedelbart med det där – du förstör ju hela julstämningen!”. Så sent som för några dagar sedan tog jag upp den där incidenten med Grip igen och frågade hur han hade tänkt egentligen. – Man måste ju göra fint när man ska få gäster, sa Grip.
Och det är nu vi tvingas ställa oss den hemska frågan: Är tiden ur led på riktigt och vad kommer det att innebära för oss i så fall? Vi har i år upplevt en fantastisk vår med temperaturer som gjorde att jag – för första gången i mitt liv – hade badpremiär i början av juni. Jag har aldrig någonsin tidigare hoppat i sjön före midsommar. Det fick man nämligen inte göra för sina föräldrar.
Början av hösten var egentligen heller ingen höst – det var högsommar på allra bästa vis med grillning och middagar på terrassen hela september ut. Var det i själva verket därför jag köpte en rosa vinterkappa? Jag fick kanske för mig att det skulle fortsätta att vara sommar.
Vi vet att klimatförändringarna kommer att påverka oss på många olika sätt och i år har vi fått erfara det mer än någonsin. För oss i Sverige ska det enligt expertisen tydligen fortsätta att vara som i år – vårarna blir varmare och längre liksom höstarna. Den riktiga sommaren kommer däremot inte att bli lika solsäker och varm.
Min pappa, som var ingenjör på ASEA, konstaterade alltid krasst när semestern började närma sig: ”På fredag eftermiddag, med två timmar kvar till semestern, kommer det att börja ösregna. Sedan ösregnar det konstant i fyra veckor”. Ofta hade han faktiskt rätt. Statistiskt sätt har juli månad alltid varit den absolut mest nederbördsrika månaden i Sverige. Och värre ska det alltså tydligen bli.
Så när ska vi ha semester, egentligen? Och vad händer med sommarlovet?
Ska vi börja ta ledigt i maj och juni istället? Eller kanske hela september? Då måste sommarloven flyttas också och så vidare. Allt kommer att ställas på ända!
Enskilda händelser kan ibland få rent förödande konsekvenser. Jag tänker på Grips gräsklippande den där julaftonen. Kanske blev den symbolhandlingen som fortplantade sig genom universum och försatte oss i vår nuvarande situation. Jag skulle inte våga svära på motsatsen och borde kanske fundera på att lämna tillbaka min rosa kappa.
Åsa Scharin