I fjol var det precis sextio år sedan en av Sveriges Televisions största familjesuccéer någonsin sändes i TV. Hela svenska folket satt som klistrade framför apparaterna för att se:
Villervalle i Söderhavet.
En förtjusande TV-serie om doktor Botman som är näringsspecialist och får FN-uppdrag på en ö i Polynesien. Han tar med hela familjen till paradiset på ett äventyr i tretton avsnitt.
Den som höll ihop hela produktionen var filmens regissör, Torgny Anderberg (1919-2000) från Åhus.
– Drömmen om paradiset i Söderhavet har väl alla haft, säger Torgny Anderberg i en intervju med Arne Weise då den populära serien gick i repris hos SVT 1991.
Villervalle i Söderhavet bygger på barn- och ungdomsböcker som skrivits av Bengt Danielsson, författare, etnograf och en av deltagarna på den historiska Kon-Tikiseglatsen över Stilla havet.
Torgny Anderberg läste Bengt Danielssons bok och såg en möjlig och spännande filmserie. Han hade redan en gedigen filmproduktion bakom sig. Villervalle blev hans största publika framgång någonsin.
När väl castingen var gjord och rollerna besatta gjordes en del inspelningar i Stockholm innan avresan.
Roland Grönros minns castingen. Det är han som blev Villervalle. Han bor idag i Karlstad men kommer ihåg när han som trettonåring bland några tusen entusiastiska pojkar togs ut till rollen. Den stora uttagningen skedde i Blå Hallen i Stadshuset.
Från inspelningarna i Stockholm minns han särskilt:
– När jag fick åka i Torgnys rödvita Chevrolet Bel-Air. En fantastiskt fin bil, säger han.
De bilresorna tog slut när hela filmteamet bordade båten som tog dem via England, Trinidad och Panamakanalen till Tahiti i Franska Polynesien, eller som de också kallas Sällskapsöarna.
Här gjordes en del inspelningar och Roland minns mötena med Bengt Danielsson, som då var svensk konsul på Tahiti.
– Han bodde vid den vita stranden. Det var så vackert. Annars var de flesta stränder, grå eller svarta därför att det var lavasand, berättar han.
Efter Tahiti for man till Raroia för inspelningar. Raroia är en liten ö med idag knappt 400 invånare. Det var där som Kon-Tiki landade efter sin färd från Perú.
I sin bok Raroia – den lyckliga ön ägnar Bengt Danielsson ett kapitel åt inspelningarna av Villervalle. Han skriver bland annat om den utrustning man släpar med sig från Sverige.
”… inte bara gasspis, kylskåp, luftmadrasser och liknande moderniteter utan även rikliga mängder av sådan närande och inspirerande föda som köttbullar, kåldolmar, potatismos och vacuumtorkad blåbärssoppa.”
Torgny Anderberg berättar för Arne Weise:
– När vi kom till Tahiti 1962 var det fortfarande orört och Raroia var en helt paradisisk ö. Tahitis huvudstad Papeete var en idyll med små trähus. Men det har förändrats.
Torgny återvände till Tahiti och Raroia 1990. Då, säger han, var det en chock att komma tillbaka. Det rullade 60 000 bilar på gatorna i Papeete och det fanns 30 000 militärer på öarna.
Det var de franska atombombsproven som förändrade allting. Alla öbor fick lämna Raroia under sprängningarna.
– Det är en skam att det varit så få protester emot att fransmännen förgiftar hela Söderhavet, säger han i intervjun med Weise.
Bengt Danielsson och hans hustru Marie-Thérèse protesterade högljutt emot de franska provsprängningarna av atombomber i Stilla havet. De fick Right Livelihood Award men han förlorade sin tjänst som konsul.
Öborna som lämnade Raroia i samband med bombproven hamnade i slum på Tahiti, fick inga jobb och blev allmänt illa åtgångna, berättar Torgny vidare. Han säger samtidigt att han dock har hopp om den kommande generationen.
Då, under inspelningarna, fanns det vissa svårigheter att jobba. Hela öbefolkningen var engagerad i inspelningarna och deras uppfattning om tid och effektivitet skilde sig från inspelningsledningens.
– Det var människor som levde för dagen, kom och gick och höll siesta. Men det var ingen kväll utan att de spelade och sjöng. Det var fantastiskt, berättar Torgny Anderberg för Weise.
Han avslöjar också att han blev hedershövding på Raroia med hövdinganamnet Orokora.
Bengt Danielsson beskriver i sin bok hur Torgny Anderberg under filmandet, som den perfektionist han var, inte lät någon behålla solhatten på i det obarmhärtiga solskenet då den gav skuggor i ansiktet. Han skriver:
”Just innan jag fullständigt förlorade medvetandet brukade jag höra Torgnys röst, dov och ihålig som om den kom från någon plats på andra sidan ljudvallen:
– Tagning, kamera, klappa, tystnad! Men snälla Bengt, se lite mer naturlig och avkopplad ut. Det här är en rolig scen…”
Roland Grönros har aldrig återvänt till Söderhavet. Efter rollen som Villervalle satsade han en tid på en karriär som ljudtekniker och var med vid inspelningarna av både Saltkråkan och Emil i Lönneberga och skötte ljudet.
Att ta ett helt filmteam till Söderhavet för inspelningar måste ha kostat massor av pengar för Sveriges Radio som TV-bolaget sorterade under på den tiden?
– Nej, det kostade faktiskt mindre än att göra Saltkråkanproduktionen, skrattar Roland Grönros.
Torgny Anderberg är van att filma i exotiska miljöer och när jag i fjol besökte Rolf Blombergs dotter Marcela i Quito i Ecuador fick jag syn på ett foto av Torgny tillsammans med Blomberg. De båda gjorde en rad filmer tillsammans. Den mest kända är Anaconda (1954).
Förutom detta har Torgny Anderberg gjort många andra filmer av varierande slag och kvalitet. Flera av komedierna med Lilla Fridolf & Selma bär hans signum, liksom under senare tid några Beckfilmer med Gösta Ekman som kommissarie Martin Beck. Där har Torgny själv också uppträtt som skådespelare i rollen som Becks chef.
Hela serien Villervalle i Söderhavet kan man se på SVTplay, öppet arkiv.
Per Erik Tell