Jag läste att Kristianstads Golfklubb & Destination köpt Åhus Gästis. På gästgiveriets gavel finns årtalet 1737 uppsatt. Vad åsyftar det på?
Ja, det kan man verkligen fråga sig. Det kanske de nya ägarna bör gå till botten med.
Vad säger då tillgängliga källor om årtalet 1737 och Åhus Gästis?
Faktum är att Åhus Gästis huvudbyggnad är mer än hundra år yngre, uppförd vid början av 1850-talet. Inte heller om årtalet 1737 skulle åsyfta exempelvis själva gästgiveriverksamhetens tillkomst stämmer det. Gästgiveriet fanns i Åhus redan på 1690-talet, om än på annan plats i byn. Dessutom alternerade gästgiveriet under olika tider mellan Åhus och Yngsjö, men fanns aldrig på båda ställena samtidigt. Källor anger att gästgiveriet på 1730-talet fanns i Yngsjö (ungefär där Kastanjelunds Wärdshus ligger i dag) och kunde således inte finnas samtidigt i Åhus 1737.
Kan då någon av anrika Åhus Gästis andra byggnader måhända ha uppförts 1737? Återigen vänder vi oss till arkiven för svar. Den nuvarande matsalsbyggnaden, som tidigare tjänstgjort som packhus och magasin, uppfördes 1795. Troligen är det i nordöst liggande gårdshuset från ungefär samma tid. Den röda träbyggnaden, som ligger i vinkel in på tomten, kom av allt att döma inte till förrän på 1800-talets andra hälft. Den längst i väster liggande gula byggnaden, som tidigare använts som magasin, uppfördes 1839.
Slutsats: Det är okänt när och vem som monterade årtalet 1737 på Gästis huvudbyggnads gavel. Än mer gåtfullt är som sagt varför just detta årtal finns på gaveln då det inte kan appellera varken till byggnadernas eller gästgiverinäringens tillkomst.
På äldre fotografier av Åhus Gästis saknas årtalet på gaveln. Sannolikt har det järnsmidda årtalet satts upp någon gång mellan 1930- och början av 1950-talet. Men jag har inte funnit något skriftligt stöd i källorna för mitt antagande. Är det någon som vet något om detta så kontakta gärna redaktionen.
Mitt förslag till Kristianstads Golfklubb & Destination är att be någon historiker än en gång djupdyka i arkiven och i ett sista försök att finna bakgrunden till det gåtfulla årtalet 1737 som återfinns på huvudbyggnadens gavel. Finner man ingen svar i källorna borde det gallersmidda årtalet monteras ner då felaktig marknadsföring av en etablering kan resultera i kontraproduktiv reaktion.
När flyttade militären från Kronohuset vid Stora Torg till Milostaben där det i dag bedrivs Montessoriskola?
Sedan 1939 hade den 1:a arméfördelningsstaben varit placerad i Kronohuset efter att den flyttats till Kristianstad från Helsingborg. Staben byter 1943 namn till 1:a militärbefälstaben som 1966 lämnade Stora Torg för nybyggda lokaler på Östra Kasern, det vill säga Milostaben, vars byggnad i dag inrymmer skola.
När anlades den unika stålbron vid Härnestad?
Den invigdes 1925 som svängbro för att möjliggöra fortsatt pråmtrafik från hamnen i Åhus till Kristianstad. Vid en renovering 1952, då pråmtrafiken upphört sedan länge, förändrades södra landfästet i samband med att svängspannet togs bort och möjligheten att svänga bron upphörde.
Vid en ny renovering 1982 byttes träläggningen på körbanan och hela stålkonstruktionen målades om. I augusti 2001 var det dags för ännu en renovering, ny asfaltsbana anlades över träläggningen, väganslutningarna förstärktes och bron målades om än en gång. Därefter har det vidtagits ytterligare åtgärder av mindre art. Stålbron vid Härnestad är unik i sitt slag. Det är den enda fackverksbron i stål på det allmänna vägnätet i Skåne och finns i dag upptagen i inventeringen över kulturhistoriskt intressanta broar i Skåne.
När dyker Degeberga upp i skriftliga källor?
Degeberga omnämns i skriftliga källor första gången 1348. Endast något år innan den fruktade Digerdöden härjar i trakten med fruktansvärd dödlighet. Redan då torde byn varit relativt stor. Ett par hundra år senare, i början av 1600-talet, fanns det 17 gårdar i byn, som ytterligare två hundra år senare ökat till 23. Vid enskiftet 1811 och laga skiftet 1842 flyttades de flesta gårdar ut ur bykärnan. Degeberga har genom århundradena stavats olika: Deyebierga (år 1348), Deyghebeyerghæ (1406), Deyberie (1530), Diebierg (1651) för att från och med 1600-talets andra hälft övergå alltmer till nuvarande stavning; Degeberga.
Vem var Wulfstan?
En engelsman vid namn Wulfstan uppges vid 800-talets slut genomfört en sjöresa i södra delen av Östersjön. Han berättar då om ett ”Sconeg” som tillhörde danernas rike, Bornholm var ett eget rike, medan Blekinge tillhörde svearnas land. Skånes ställning som gränsland är alltså omvittnat redan på vikingatiden.
När uppstod Hörröds kyrkby och när revs den gamla kyrkan?
Området var av allt att döma bebott redan under förhistorisk tid medan själva byn har sina rötter i medeltiden, vilket kan beläggas i såväl skriftliga källor som lämningarna efter den ödekyrkogård som är belägen mitt i byn. Vid mitten av 1700-talet låg byn väl samlad kring den gamla kyrkan. Vid enskiftet under 1800-talets första decennier splittrades byn och nuvarande by är ett resultat av detta skifte.
På 1850-talet revs den gamla kyrkan i Hörröd, uppförd under 1400-talets första hälft. Den lilla medeltida kyrkan ansågs inte längre täcka församlingens behov, dessutom i sådant dåligt skick att det inte bedömdes ekonomiskt försvarbart att rusta upp och renovera den.
Grunden till den nya kyrkan lades 1856 och då tillämpades en gammal sedvänja från medeltiden: man begravde en tupp levande! Det lär ha varit den sista gången i Sverige man vidtog denna urgamla magiska rit vid uppförandet av en ny kyrka.
Är det sant eller en skröna att den världsberömda operasångerskan Christina Nilsson från en balkong på Västra Boulevarden höll en gratiskonsert som tack för dem som ställt upp för henne när hon uppträtt som fattigt barn i Tivoliparken?
Det är sant. Men det kan vara av värde för frågeställaren att känna till den fantastiska historien från början. Allt inleds vid den tid då en miljon svenskar flydde det fattiga Sverige för Amerika. Samtidigt tog en fattig flicka från Småland sig i stället till Paris. Hennes namn var Christina Nilsson.
Där skulle hon göra sensation och så småningom bli en av världens mest omtalade operasopraner. Efter en bejublad konsert i Stockholm 1885 hyllades hon av uppemot 50 000 personer. Efter att hon sjungit från Grand Hotels balkong och folkmassan skulle lämna platsen utbröt panik varvid omkring 20 personer tragiskt omkom och ett sjuttiotal skadades.
Som uppburen operastjärna, då hon lagt hela världen för sina fötter, invigde hon nybyggda Metropolitan i New York, umgicks med Oscar Wilde, blev omnämnd i Leo Tolstojs klassiker Anna Karenina, invald som en av få kvinnor i Kungliga Musikaliska Akademin. Efter sitt andra giftermål blev hon också känd som grevinnan De casa Miranda.
Vad få visste var att i den berömda operasångerskans barndoms- och ungdomsminnen intog den oansenliga småstaden Kristianstad en framskjuten placering. Här hade Christina Nilsson åtskilliga gånger som liten fattig flicka spelat fiol på stadens marknader och från 14-års ålder hänfört kristianstadsborna med sin klockrena stämma i Tivoliparken. Allt för att familjen skulle få mat för dagen. Här hade också flera godhjärtade personer hjälp henne när nöden var som störst. En av dem var den musikälskande majoren Wilhelm Lagercrantz, som blivit hennes beskyddare under de fattiga uppväxtåren. Något hon aldrig glömde.
Hon ville betala tillbaka. Som världsberömd operasopran återvände Christina till Kristianstad den 11 oktober 1881, anlände med ett eget extratåg och åkte sedan i öppen vagn genom Västra Boulevarden inför jublande människoskaror.
Hon gav konsert i stadshuset inför 200 särskilt inbjudna ur societeten, som sedan följdes av ytterligare en konsert i läroverkets aula, dit det sålts 500 biljetter, trots att salen endast rymde 200 personer. Då konserten skulle börja var skolgården fullt av folk som inte fått biljetter. Då kommenderade Christina att alla fönster skulle öppnas på vid gavel. När hon inledde konserten ”föll ett formligt regn av blommor över henne och publikens förtjusning visste inga gränser”.
Det var självklart att Christina under sin vistelse i Kristianstad skulle bo hos Lagercrantz i hans privatbostad på Västra Boulevarden 41. För att visa honom sin tacksamhet, men även för den vänlighet andra kristianstadsbor visat henne när hon uppträtt som ung fattig flicka i Kristianstad, gav hon en bejublad, om än mycket kort, gratiskonsert från Lagercrantz balkong.
Under rubriken ”Dagens drottning i vår stad” kan man i Kristianstadsbladet läsa om den helt unika händelsen: ”Stämningen bland den utanför huset samlade till mera än tusen personer uppgående folkmängden, var hela tiden den gladaste, trots blåsten och regnet, och då sångerskan med några hjertliga ord tackade för den uppmärksamhet som visats henne, höjdes lifliga hurrarop”.
Christina kom aldrig att återse Allön, där hon under de fattiga uppväxtåren fått riktiga vänner livet ut, inte sprunget ur hennes ofattbara framgångar i vuxenlivet, utan för den hon var som litet fattigt fiolspelande barn på stadens marknader. En tid hon aldrig glömde.
Kenth Olsson