Det finns en 200 meter lång gata som heter calle Gral Ekdhal i den populära stadsdelen Bellavista i kommunen Recoleta i Chiles huvudstad Santiago.
Även om namnet är felstavat är gatan uppkallad efter Wilhelm Emanuel Ekdahl som föddes i Kristianstad den 1 oktober 1853.
Ekdahl blev överste och generallöjtnant och en respekterad medborgare i Chile där han avled 1924. Han var lärare på militärhögskolan och skrev en rad uppmärksammade böcker på spanska om militärhistoria och krigets strategier.
Avsevärt mindre känt är att han också skrev ett antal kärleksdikter som inte publicerats. De ligger i tryggt förvar i en gråbrun kartong på Universitetsbiblioteket i Lund. Så här lyder slutet av dikten Min älskling från 1907:
”O’ om du visste hur ljuf du är,
när rosiga läppar mig möta,
kärleken tänder klaraste ljus
i ögon som oskulden speglar.
Hur kan du ana hur ljuf du är,
Du, Gudarnas korade Älskling!
Hur kan du veta hur säll jag är,
som vunnit din tro och ditt hjärta!”
Wilhelm Ekdahl var son till kontraktsprosten Per Axel Ekdahl och dennes hustru Anna Christina Anglin. Han blev löjtnant vid Generalstaben och lärare i krigskunskap vid ridskolan på Strömsholm där hans käpphäst var att han ville ersätta paradrytteri med mer fältmässiga färdigheter.
Han var adjutant till prins Oscar och god vän med prins Carl, den blivande Gustav V:s yngre bröder.
Ekdahl var sålunda ett stabilt officersämne med ett briljant huvud och rätt umgänge. Han spåddes en framgångsrik militär karriär trots att han inte kom från adeln. Om det inte vore för en enda sak.
Han blev kär i fel kvinna.
Löjtnant Ekdahl förälskade sig i åtta år yngre Augusta Carolina Öhman från Stockholm. Ett drama i skuggan av Elvira Madigan och Sixten Sparre, inte helt utan paralleller.
En djupdykning i tidningarnas digitala och inte längre fullt så dammiga arkiv med en nypa envishet och träffsäkra sökord kan finna de mest oförblommerade skvallerartiklar om gemene man i den samtida pressen. En del vittnesbörd bör kanske tas med en nypa salt.
Detta är min tolkning av det som timade under 1800-talets slut.
Augusta Öhman var en synnerligen vacker flicka och när hon som ung fick tjänst i en fashionabel herrekiperingsaffär på Drottninggatan blev uppvaktningen mer påtaglig. Sedan en kärlekskrank, redan gift, kapten vid artilleriet blivit hennes älskare och därefter begått självmord i Paris inledde hon en ny karriär.
I en artikel i Åsbo Häraders Tidning under rubriken En äfventyrerskas lif beskrivs hennes första steg nedåt på tragedins trappa så här:
”Vackra Augusta, eller Vackra Zola, som hon mera allmänt kallades, var på sin tid – i slutet av 70- och början av 80-talet – Stockholms utan gensägelse vackraste och ryktbaraste kokott, för att snart bli dess vackraste och ryktbaraste glädjeflicka”.
Augusta gjorde så stort intryck på löjtnant Ekdahl att denne beslutade att offra sin framtid inom Generalstaben för att kunna leva med henne. Ekdahls befäl och kanske till och med de kungliga kamraterna på Stockholms slott varnade honom för vad förbindelsen kunde föra med sig.
Han stod emot alla varningsord.
Även sedan de förlovat, gift sig och fått barn fortsatte ryktena om hennes utsvävande liv. Skandal. Ekdahl fick avsked från militären och paret flyttade till New York efter en period i Höganäs, något som gav upphov till följande rader i Karlstadstidningen:
”Det lif, som denna löjtnantsfru här lefde, kommer antagligen sent att glömmas i det samhället.”
Hon lovade bot och bättring. Han förlät. Karlstadstidningen igen:
”… Blott för att nästa dag glömma detta löfte och åter hängifva sig åt dryckenskap och sedeslöshet.”
Exakt när familjen Ekdahl med tre döttrar i familjen flyttade till USA vet jag inte men i Dagens Nyheter tillkännages i en annons att paret fått en son i Brooklyn den 16 augusti 1892.
Nästa födelseannons dyker upp den 14 juli 1894. Den här gången får de en son i Stockholm. Båda föräldrarnas namn står i annonsen men det är inte troligt att Wilhelm Ekdahl finns i Sverige vid tillfället.
I september samma år, då gossen inte ens är två månader gammal färdas en notis från den svenskspråkiga New York-tidningen Nordstjernan över Atlanten till de svenska mediehusen där den återpubliceras.
Rubriken i Folkets Tidning den 5 september 1894 lyder Låtom oss skiljas!
”Skilsmessa har beviljats William Ekdahl, Brooklyn, N.Y. från hans hustru, Augusta Carolina Ekdahl. Paret Ekdahl vigdes i Sverige den 29 mars 1891. De ha tre barn. Ekdahl påstår att hans hustru stått i brottsligt förhållande till en Gustaf Nilsson.”
Troligen var Augusta Ekdahl redan tillbaka i Sverige då utslaget klubbades av domare Bartlett vid Supreme Court i Brooklyn.
Efter skilsmässan for Ekdahl till Chile med en grupp preussiska officerare som skulle lära ut krigskonsten till chilenska militären. Den äldsta dottern följde med till Sydamerika. Hans briljanta huvud fick svängrum i Chile och han utsågs sedermera till överste och generallöjtnant, blev krigsteoretiker och historiker, författare till flera böcker om Chiles krig mot Perú och fick en felstavad gata uppkallad efter sig.
Den 4 oktober 1900 gifte han om sig med Nieves Peese, änka efter svensken Henrik Arnoldsson som dött på dårhuset i Santiago några år tidigare.
Vackra Augustas öde blev djupt tragiskt. I Hvad Nytt Idag den 17 juli 1899 berättas hur hon dömts till tre månaders straffarbete för stöld i en vinhandel. Hos polisen skrivs hon in med yrket hustru. Hennes omtalade skönhet har reducerats till längd: 1.58 cm, ögon: blå, hår: brunt, ansigte: ovalt, näsa: rak och mun: ordinär.
I Åsbo Häraders Tidning efter hennes död citeras en artikel i Norrköpings Tidningar:
”För några veckor sedan såg jag henne trasig och smutsig å Österlånggatan med en brännvinsbutelj dinglande under armen. Hon kände genast igen mig.
– Det är snart slut nu, ska jag säga, tilltalade hon mig. Jag har galopperande lungsot och ska in på sjukhus.
Jag såg på de härjade dragen och det var tydligt att hon talade sanning. Det var endast ögonens glans som erinrade om den vackra Zola, hvilken för ännu blott 20 år sedan var så känd i Stockholm.”
I ett brev till Höganäs Tidning ger Augusta Ekdahl själv en bild av sitt liv året innan hon avlider. Hon berättar hur paret varit bosatta i Höganäs men emigrerade till Amerika. Hon återvände till Sverige och födde ännu ett barn. Hennes egen uppfattning är att hon på ett hederligt sätt försörjt sig och barnen och inte fått ett öre av löjtnanten på tio år.
En tid har hon bott på Allerums fattiginrättning i Nordvästskåne, men säger att när hon blir friskare ska hon rymma vilket hon gjort två gånger tidigare.
”Att ligga här och svälta gör jag ej – jag har ej sett en köttbit sen jag kom hit.”
I januari 1905 dör Vackra Zola, Augusta Carolina Ekdahl, i Stockholm i en ålder av 43 år.
I Chile skriver Wilhelm Ekdahl något senare dikten Farväl med en slutstrof som lyder:
”Så grym och kall,
min kärlek att
du undanskjöt
att den till döden hopplöst viga”.
När han själv går bort i Santiago i Chile den 4 september 1924 begravs han under militära hedersbetygelser. Fortfarande idag finns hans böcker om krigets strategi att köpa.
Per Erik Tell