Är det sant att försäljning av läskedrycker en gång förbjöds i Kristianstad för att det fanns risk att läsken kunde användas som groggblandning?
Drätselkammaren (ungefär nuvarande kommunstyrelsen) i Kristianstad beslutade i augusti 1959 att läskedrycker inte längre fick tillhandahållas på kvällarna i stadens kiosker. Anledningen var att det ”ur nykterhetssynpunkt kunde befaras, att en hel del av de på kvällarna inköpa läskedryckerna kommer att blandas med annan vara, innan de förtärdes”. I endast ett fall gjordes undantag från den hårda restriktionen, det gällde pressbyrån vid järnvägsstationen, där läskedryck kunde köpas sent på kvällen, ”då nattåget till Stockholm gick mellan 22 och 23”. Det gick således utan problem att blanda grogg med inköpta läskedrycker i Kristianstad om det skulle drickas på nattåget till landets huvudstad.
Det söps hejdlöst förr i tiden, men hur mycket drack gemene man då?
Det är endast 150 år mellan ovan förbud mot läskedrycksförsäljning till groggvirke och följande syn på vad som ansågs kunna vara ett måttligt drickande per dag.
Men först en kort bakgrund: Under 1800-talet såg de boende på Kristianstadsslätten brännvinet som ett universalmedel mot de flesta åkommor. Många statare erhöll sin lön i rent brännvin. Barn gavs bröd dränkt i brännvin för att döva hunger och som dryck för att fördriva sjukdomar. Kvinnorna intog kyrksoppa spetsat med brännvin.
År 1839 fanns det en registrerad brännvinspanna på var tolfte skriven person i Kristianstads län. Jag skulle kunnat skriva spaltmeter om hur brännvinet genomsyrade gemene mans vardag förr i tiden. Jag har berört ämnet åtskilliga gånger tidigare här i Journalen genom åren, dessutom i flera av mina böcker. Men av utrymmesskäl nöjer jag mig med att förmedla en samtida bild av synen på brännvinet, genom att avsluta med att citera ur en prästs anteckningar från år 1809 om hur han som Guds man såg på måttlighet i dryck:
”21 supar och 3 toddar äro en måttlig mans dagliga diet. Likväl kan det vid träget och tröttande arbete förstärkas. Man uppfriskar sig då med styrkesupen. Vad häröver är, kan möjligen urarta till rummel och bör därför undvikas. I ovanstående äro emellertid ej inberäknat kyrksupen, tankeställare, handelssupen och släpsupen.”
När delade Kristianstads kommun ut sitt första kulturstipendium och vem fick det?
Det första kulturstipendiet delades ut 1976 (kommunens kulturpris delades ut första gången 1964) och tilldelades författaren Bunny Ragnerstam.
När blev Vä stad?
Det är inte känt, men år 1250 stadfäste kung Abel de stadsprivilegier Vä tidigare erhållit
När ifrån är den äldst kända bilden av Trefaldighetskyrkan i Kristianstad?
Den äldst kända bilden ingår i Erik Dahlbergs förlaga till det kända kopparsticket från 1658. 20 år senare tecknade han en ännu noggrannare bild i samband med krigshändelserna 1676-78.
Det pratas om ”Syndens sommar”, om en sommar i Kristianstad som bestod av en enda stor fest. Var det första årgången av Kristianstadsdagarna?
Nej, det var inte första årgången av Kristianstadsdagarna 1990 som pågick i nio sommardagar. Det som åsyftas med ”Synden sommar” i stadens historia avser den stora Kristianstadsutställningen 1939, som pågick sexdubbel längre tid än de första Kristianstadsdagarna.
Kristianstadsutställningen var en mycket ambitiös, välarrangerad och synnerligen sevärd utställning och uppmärksammades även nationellt. Men det var också, som den närvarande Gunnar Lindbom skildrar det: ”Det var då Kristianstad dansade en sommar, det var då det ljuva livet levde i Lilla Paris med utställningens huvudrestaurang på Sommarlust som syndens näste”.
Krogen på Sommarlust rymde 200 personer och det var smockfullt alla 53 kvällar i rad, det vill säga så länge utställningen höll på. Ofattbara 350 000 besökare kunde räknas in under utställningstiden vid Sommarlust den 15 juni – 6 augusti 1939. Ett oslagbart besöksrekord alla kategorier i stadens historia. Artistframträdandena avlöste varande. Jussi Björling sjöng inför 10 000 hänförda fans. Efter denna sommarens sorglösa lättsinne, som någon skrev, vaknade sedan Kristianstad upp till bittraste höstliga allvar. Andra världskrigets vansinne hade då inletts i Europa.
Vilka banker fanns det förr på Allön?
Det “moderna” bankväsendet uppkom på 1800-talet i Kristianstad, där Sparbanken för Christianstads län öppnade 1826 (blev stadens första sparbank). Den första affärsbanken kom 1853. Därefter följde ytterligare ett antal banker, bankfilialer eller sammanslagningar av befintliga: Gärds Härads Sparbank 1862, Skånes Enskilda Bank1863, Christianstads Enskilda Bank 1865 och Nya Sparbanken 1897.
När omnämns Egeside vid Vittskövle första gången?
Det är i ett dokument på latin, daterat i Lund den 23 juli 1295, som vi för första gången stöter på namnet Egeside. I samma dokument omnämns även riddaren Peder Egeside (ordagrant: a domino Petro Ekesithae).
Vem är Kung Knuts väg i Vä uppkallad efter?
Det är varken Knut den helige eller Knut den store som dåvarande kulturnämnden tänkte på då de beslutade om att uppkalla en gata efter en kung med det namnet. Den som åsyftas är istället Knut VI Valdemarsen, dansk kung 1182 och fram till sin död 1202. Knut var gift med Henrik Lejonets dotter Gertrud. Det finns en seglivad sägen om att de två varit boende på Vä kungsgård innan han blev vald till kung. Däremot finns inget som tyder på att hans hustru drottning Gertrud skulle vara förknippad med S:ta Gertuds kyrkoruin i Vä, som är daterat ett par århundraden senare, troligen uppfört i slutet på 1400-talet.
Vilka bilar sålde Degeberga Auto?
De sålde Morris, Triumph, Austin och Rover, det vill säga bilmärken från British Leyland. Det var för övrigt av Degeberga Auto som kändisparet, författaren Stig Dagerman och skådespelerskan Anita Björk, köpte sin gröna Morris sommaren 1951.
Hur många från östra Vrams socken utvandrade till Amerika under 1800-talets andra hälft?
Enligt Statistiska centralbyrån i Stockholm var det ungefär ett 60-tal.
När försvann Nosabysjön, där bland annat Österänggymnasiet och Centralsjukhuset finns idag?
Nosabysjön har egentligen aldrig försvunnit, den hålls endast torrlagd genom ständig pumpning vid Hammarspynt. För den intresserade rekommenderar jag Föreningen Gamla Christianstads årsskrift 2003, där Leif Mårtensson ingående skildrar hur Nosabysjön tömdes och enbart kan hållas torr genom att det dygnet runt året om måste pumpas ut vatten därifrån.
Var låg Malmstens Livs?
Affären låg i Huaröd.
Har det funnits ett nöjespalats på natursköna Ekenabben i Kristianstad?
Ekenabben var en gång ett livligt frekventerat nöjesställe med dansbana, serveringspaviljong och omgivande park. På den träpalatslikande byggnadens upplysta scen uppträdde den tidens främsta stjärnor som Karl Gerhard och Zara Leander inför publik på 8000 personer. Andra av dåtidens revystjärnor som gästade scenen var Ernst Rolf och Edvard Persson. Idag finns endast någon enstaka rest kvar efter trappan till parkområdet.
En vän minns att Ulla Sallert uppträtt i Åhusparken, men hon var en framträdande operastjärna och sjöng väl inte i parken i Åhus?
Jodå, Ulla Sallert sjöng i Åhusparken vid flera tillfällen: 1946 (två dagar i rad, 27 och 28 juli), 1947 (21 juli) och 1948 (två dagar i rad 31 juli och 1 augusti).
Kom den förste stuntmannen inom film från Kristianstad?
Det kan man säga. Vid inspelningen av Värmlänningarna 1909 i Kristianstad vägrade huvudrollsinnehavaren, Kristianstadsflickan Ellen Ströbeck, att hoppa i Hammarsjöns kalla vatten. Tapetserare Axel de la Motte, också han kristianstadsbo, åtog sig uppdraget att för 20 kronor ersätta Ellen i vattenscenen. Att be en karl på den tiden iklä sig kjol var nog så svårt. Att därtill kräva att han dessutom skulle ta av sig långbyxorna, var att begära för mycket även av Sveriges förste stuntman, ersättningen till trots. Det fick bli en kompromiss; kjol med långbyxor. Resultatet blev att filmpubliken i den färdiga filmen klart och tydligt kunde urskilja hur stuntman De la Mottes långbyxor stack fram under kjolen.
Iförd kjol och peruk med gyllene lockar dök han i Hammarsjön, trasslade in kjoltygen i bottenvegetationen och var nära att drunkna. I sista stund lyckades man få upp honom och när han väl kvicknade till vägrade han att göra om scenen. Regissören ersatte honom då med en trästock, lätt maskerad med kjol och peruk. I motsats till De la Motte flöt stocken upp igen, dock alldeles för snabbt, vilket gav regissören nytt huvudbry. Men det är en annan historia.
Kenth Olsson