Nu när våren och sommaren är i annalkande är det många som dricker lite för mycket. En våryr bekant som druckit för mycket Åhus rosé (från Åhus vingård) körde och trillade med cykeln efter en blöt kolonifest. När han vaknade upp på lasarettet frågade läkaren om han ofta drack mycket.
”Ja.”
”Tänker du fortsätta med det?”
”Ja”
”Då är det bäst att du skaffar minicykel så du lätt når marken med fötterna om du skulle vingla. De är perfekta för oss som gillar att ta ett glas.”
Men en del har faktiskt för avsikt att dra ner på sitt drickande. Jag hörde talas om en person som verkligen ville minska ner på sin alkoholkonsumtion. I stället för att ha spriten i barskåpet i vardagsrummet så bar han ner och förvarade flaskorna i bilen på parkeringen utanför. Eftersom han bodde sex trappor upp utan hiss var det en viss ansträngning varje gång han ville ta sig ett glas. Om det fungerade vet jag inte. Men som metod kanske den kan rekommenderas. Krävs dock att man bor i hisslös fastighet. Och det är det ju inte alla som gör, nuförtiden. Så det kanske är en metod för ett fåtal.
I Sverige har vi en speciell syn på alkohol. Trots skadlig inverkan på folkhälsan säljs produkten – men enbart i statliga butiker. För att det anses att vi far mindre illa om den säljs under ”kontrollerade former”. Vad är kontrollerade former?
Göran, skådespelare och god vän, arbetade som ung på Systembolaget. Redan då hade han utvecklat sin charm och betraktade systembolagets disk som scen. Han var en förträfflig försäljare. Kunderna övertygades av hans vinnande sätt och hans rekommendationer föll alltid i god jord. När kunderna skulle köpa vin eller brännvin brukade han lägga till:
”Jamen ska ni inte också pröva den här nya ölen som kommit in från Tjeckien. Den är fantastiskt god. Jag råkar ha några flaskor här.”
Flaskorna gick åt som smör i solsken.
En dag blev han uppkallad till chefen.
”Tyvärr måste vi friställa dig.”
”Varför det?”
”Du säljer för bra.”
”Men vill inte systembolaget sälja?”
”Jo, men inte så bra. Alkohol är ju skadligt för hälsan. I stora mängder.”
Systembolaget är med andra ord en komplicerad affärsverksamhet. Och det är svårt att förstå deras policy. Den påminner snarast om de forna öststaternas restauranger. Där var det svårt att få tag på mat och personalen var ointresserad av att servera den som trots allt fanns.
Samme skådespelare hade också en faiblesse för hålfotsinlägg. Som liten hade han upptäckt att pojken i grannhuset hade fått ett par.
”Roger har fått ett par jättesnygga hålfotsinlägg. Det vill jag också ha.”
Görans föräldrar gjorde allt vad de kunde för att få pojken att tona ner sitt intresse för grannens hålfotsinlägg. Men det hjälpte inte. Göran var otröstlig.
”Jag vill ha hålfotsinlägg”, vrålade han liggande på golvet och bankande med knytnävarna. Otröstlig.
Men en dag hände något.
Hans föräldrar meddelade att han skulle få åka till sjukhuset för att erhålla hålfotsinlägg. Fadern hade en tjusig bil med taklucka och den här dagen, som var en vacker sommardag, var takluckan öppen. När bilen sköt fart genom villakvarteret stod Göran upp i baksätet med huvudet ut ur takluckan och vrålade så det hördes i hela grannskapet:
”Jag ska få hålfotsinlägg! Jag ska få hålfotsinlägg!”
När de kom fram till sjukhuset lotsades han till ett sjukrum och sövdes kvickt. Några timmar senare vaknade han upp med blodsmak i munnen. Han stirrade på de bara fötterna vid sängens fotända.
”Var är mina hålfotsinlägg?”
”Hålfotsinlägg?” sa sköterskan.
”Ja, jag skulle ju få hålfotsinlägg.”
”Det vet jag inget om. Vi har opererat bort mandlarna. Ta på dig nu är du snäll. Dina föräldrar hämtar dig om en kvart så får du komma hem.”
Jan Sigurd