Bild: Anna Blomdell, stående längst bak tillsammans med sin mor, dotter och dotterdotter
Vid tiden runt sekelskiftet 1900 var en driftig och färgstark karaktär vid namn Anna Blomdell verksam i Yngsjö och dess omnejd. I en mansdominerad värld kom hon under sin levnad att starta ett flertal caféer och bagerirörelser som vi ser påtagliga spår av än idag.
Den 19 augusti 1861 föddes en liten flicka vid den gamla kvarnegendomen i Lyngsjö. Fadern hette Anders Olsson och var både möllare och ägare till kvarnen. Modern hette Hanna Olsdotter, åbodotter och sprungen ur en gammal möllaresläkt från Lyngsjö. Både Hannas moder och mormoder hade varit verksamma vid kvarnen och flickan som fick namnet Anna lärde sig förmodligen tidigt kunskaper i både bakning och i hur en kvarnverksamhet fungerade. Denna nedärvda kunskap skulle visa sig vara till stor nytta senare i livet.
Den vackert belägna vattenkvarnen vid Vramsån kom att övertas av brodern Nils Andersson. För Anna blir det naturligt att rikta blickarna utåt och vid något tillfälle kommer hon i kontakt med en dragonkorpral vid namn Anders Blomdell. Han var född i Vä 1860 och var precis som Anna bosatt i föräldrahemmet. De båda fattar allt mer tycke för varandra och i februari 1893 gifter de sig. Under några månader förefaller de ha bott kvar i sina föräldrahem, förmodligen i väntan på att hitta något lämpligt ställe. Ett sådant dyker upp under hösten samma år och i oktober flyttar den höggravida Anna och maken Anders till Yngsjö. Paret bosätter i byns södra del, alldeles intill kvarnen vid Helge å. Med Annas bakgrund är detta ingen tillfällighet och troligen tar man över arrendet på kvarnen omgående. För den förre korpralen blir nog första tiden lite av en lärotid, men ganska snart finner vi honom i rollen som möllare.
Kvarnen i Yngsjö hade uppförts omkring 1870 av timmer som fraktats från grannorten Vittskövle. Det var en så kallad Holländare, en ganska ordinär sådan med två naturliga 10 spanns kvarnstenar. På den ena maldes fint och på den andra grovt. Det fanns också en kross av två gjutgärnsrullar för så kallad gröpe, alltså djurfoder. Kvarnens vingar var tjugo meter långa och längst upp satt en självvridande hätta. Axeln som vilade på ett stenlager av svart granit var av gjutgjärn och vägde omkring två ton.
Kvarnen var en livlig och central plats i bygden dit traktens bönder eller deras tjänstefolk kom regelbundet med sina hästskjutsar, i vissa fall varje vecka. Möllaren blev på så vis, precis som lanthandlaren, en person med god kännedom om vad som hände i bygden. Att Anders själv skötte rollen som möllare gjorde förstås att man sparade på utgifterna. Det var dock ett tungt och slitsamt arbete och under högsäsong kunde arbetet pågå under nästan dygnets alla timmar.
Som en parantes kan nämnas att det fram till sekelskiftet 1900 fanns ytterligare en kvarn i Yngsjö by. Denna var betydligt äldre och hade tidigare varit hem åt Yngsjömörderskan Anna Månsdotter och hennes familj. Obekräftade uppgifter gör gällande att det också funnits en mindre bagerirörelse i anslutning till den äldre kvarnen, antagligen placerad i ett av grannhusen där det drevs café.
Anna Blomdell visar snabbt framfötterna i sin nya hemort och snart har hon startat upp en egen bagerirörelse intill kvarnen vid Helge å. Hur stor kundkretsen var är inte känt, men Blomdells hade egen häst och ägde flera vagnar som brödet kördes ut med. Blev det bröd eller annat över, så berättas det att Anna själv brukade samla detta i en stor korg och bege sig ut i bygden. Dessa promenader sträckte inte sällan sig till grannorter som Härnestad. Bagaryrket var vid denna tid fortfarande ett rent hantverksyrke, även om vissa hjälpmedel började göra entré. Mycket av arbetet på Yngsjö kvarn och i bageriet uträttades av familjen, men en del pigor och drängar var anställda i perioder. Möjligen har man också haft någon form av samverkan med det ovan nämnda caféet. Här fanns ett par olika bagare och bagerigesäller bosatta under 1890-talet och början av 1900-talet, där några sannolikt arbetade hos Blomdell.
Många unga kvinnor runt om i bygden gick som bagarlärlingar hos Anna Blomdell. Några hade säkert förhoppningar om att själva driva verksamhet, men för de flesta handlade det nog främst om att lära sig hantverket för att sedan använda sina färdigheter på den egna gården. Alldeles oavsett så innebar dessa kvinnor extra arbetskraft under lärlingstiden och var även en tillförlitlig arbetsresurs som kunde anlitas om behov uppstod. Anna Blomdells recept var populära och flera av dem har bevarats åt eftervärlden i lärlingarnas handskrivna receptböcker. Särskilt berömt var hennes grova bröd, vilket också var det som såldes mest.
Yngsjö kvarn var en så kallad tullkvarn, alltså en avgiftsbelagd kvarn där betalningen i regel skedde med en del av mälden. Att förädla mjölet till bröd och andra bakverk var förstås ett sätt att öka lönsamheten och verksamheten förefaller ha gått bra. 1897 har Anders Blomdell avancerat till ägare av kvarnen. Efter en tid börjar det dock stå klart att allting inte är som det ska med Anders. Det är inte känt hur länge det pågår, men han lider av svåra magsmärtor som blir allt mer kroniska. Framåt sensommaren 1904 är han blek och mager och säkerligen anar man det värsta. Anna Blomdell, som nyligen fött parets fjärde dotter, är utom sig av oro och när han får allt svårare att sköta kvarnen börjar makarna söka efter en ny möllare. Det står nu klart att Anders är döende i magkräfta och i början av oktober 1904 anländer möllare Anders Mårtensson med sin familj till Yngsjö. Förmodligen är Anna gammal bekant med den nye möllaren som i sin ungdom hade arbetat som dräng i Lyngsjö, Mårtensson, som före Yngsjövistelsen arbetat på Bifvaröds Mölla i Knislinge och på Ivö, hinner knappt överta rollen som möllare innan Anders Blomdell dör. Den 21 oktober 1904 lämnar han familjen, endast fyrtio år gammal.
För Anna blir det en sorgens tid; samma dag som Anders bortgång nås hon även av beskedet att hennes fader i Lyngsjö gått bort. Hon står nu ensam med ett bageri, en kvarn och de fyra små barnen Anna Maria, Amalia, Ingeborg och Herta. Men Anna hade gott rykte om sig och som den starka kvinna hon var, så fortgår verksamheten tillsynes obehindrat. Barnen växer och 1912 beslutar Anna sig för att lämna över bageriet till äldsta dottern Anna Maria. Hon är nitton år gammal och har sällskap med en lokal fiskare vid namn Albert Hansson. Han har lärt sig bagaryrket, sannolikt hos just Blomdells. Efter dotterns övertagande flyttar Anna några kilometer söderut till Nyehusen, där hon köpt en stor fastighet av den legendariske ”Kaptenen”, som skötte färjetrafiken på Helge å under många år. Snart har hon startat upp ett nytt bageri och en caférörelse som hon kommer att driva framgångsrikt tillsammans med sina tre yngre döttrar. I början av tjugotalet är det åter dags att lämna i från sig rörelsen då dottern Ingeborg och hennes man Nils Simonsson tar över. Även Nils hade bakgrund som fiskare och lärdes troligen upp av Anna Blomdell. Bageriet kom med tiden att kallas för Simonsson bageri och hade under alla år ett mycket gott rykte. Särskilt omtalade var ”Simonsson grova”, med ett karakteristiskt ”S” stämplat i brödet, och deras Pepita, en tunn vetekrans med äpple. Tårtor och Spettkakor var också populära och beställdes flitigt av folk i trakten. Bageriet gick senare i arv och var i drift fram till 1958.
Nästa flytt går söderut till Maglehem där Anna införskaffat sig en gård. Återigen öppnar hon upp café och bageri, denna gång tillsammans med döttrarna Amalia och Herta. Precis som tidigare går rörelsen bra och kommer med tiden att övertas av yngsta dottern Herta och hennes man August Persson. Han var skogvaktare till yrket och det förefaller som om Anna ännu en gång fick lära ut sina kunskaper till en svärson. Bland deras uppskattade bakverk utmärkte sig en tårta kallad tusenbladstårta, ett namn som onekligen väcker en viss nyfikenhet.
Till Amalia införskaffas slutligen en fastighet i Transvall i Åhus. Det är lite oklart när och hur det går till men även här öppnas caféverksamhet med mindre bageri upp. Hit flyttar aldrig den åldrande Anna, men man kan anta att hon var högst delaktig i uppstarten.
När det gäller bageriet i Yngsjö så är det inte känt precis vilket år det upphör, men 1920 hamnar fastigheten i vagnmakare Ragnar Svenssons ägo. Denne startar här en vagnfabrik som Karl Heide snart kom att överta och driva med stor framgång. I samband med detta rivs flera av Blomdells byggnader och ett nytt ståtligt bostadshus med verkstad uppförs. Runt 1930 rivs de sista spåren av bageriet och idag är det glassfabrik på platsen. Blomdells kvarn finns däremot fortfarande kvar och ägdes under 1920-talet av nämnda Anna Maria och Albert. Den var i drift fram till mitten av 1900-talet och fick elektrisk motor om 20 hästkrafter så sent som vid andra världskrigets slut. Nya tider stundade dock och som så många andra kvarnar var den för liten för att kunna konkurrera. 1948 monteras vingar, hätta och kvarnverk ner. Idag står den en aning rumphuggen och vittnar om svunna tiders arbete och människor. Det vore förstås önskvärt om den kunde återställas, åtminstone exteriört.
Den 31 augusti 1934 dör den en gång så driftiga och färgstarka Anna Blomdell i hjärtförlamning. Hon var då boende hos dottern i Maglehem. Sorgen är förstås stor bland hennes anhöriga men arvet efter hennes bagerigärningar skulle komma att leva vidare på ett högst påtagligt sätt. Anna hade som det framgått varit mycket mån om att barnen skulle kunna arbeta i samma fotspår som hon själv och varit högst delaktig i att så blev fallet. Solgården i Maglehem är fortfarande verksam och än idag driver ättlingar till Anna det klassiska ”Göteborgs pepparkaksbageri” på St. Sigfridsgatan i Örgryte. Pepparkaksbageriet, som startades 1924, har drivits av tre generationer Blomdell och fått flera fina utmärkelser genom åren. Produktionen består sedan länge av annat än bara pepparkakor, men deras absoluta specialitet är citruspepparkakor som bakas efter ett gammalt, hemligt familjerecept. Om Anna har ett finger med just detta recept får däremot vara osagt…
H. Johan Lundin, Elna Schott och Tomas Tillberg