Hur vet man att Sixten Sparre inte mördade Elvira Madigan?
(Per- Einar).
Det vet man inte. Det finns en del som tyder på att det kanske inte var ett eget val av Elvira att träda ur livet, men mer om det längre fram. Kärleksförbindelsen mellan den gifte adelsmannen och den 13 år yngre cirkusprimadonnan blev hur som helst en av vår tids mest omskrivna passionsdrama; förevigat i litteraturens, balettens, teaterns, musikalens och filmens värld.
Han, den 35-årige officeren Sixten Sparre från Kristianstad, adelsman med hustru och barn. Hon, den 22-åriga kringflackande cirkusartisten Elvira Madigan, flickan av folket. Ett omöjligt parti i 1800-talets Sverige.
Det var i juni 1889 som Sixten Sparre och Elvira Madigan flydde till Danmark. På förmiddagen den 18 juli lämnar Elvira och Sixten pensionatet i lilla byn Troense på Tåsinge. De beger sig till skogs. Under två små bokar lägger de ut en regnkappa som underlag, spänner upp ett parasoll och ett paraply samt avnjuter en medförd matkorg. De njuter i det gröna. Så ekar två skott.
Med sin tjänsterevolver skjuter Sparre sin älskade genom huvudet och sedan sig själv genom munnen. På kvällen den 20 juli hittas de av en bärplockare.
Var det då så att de i sin hopplösa kärlek gemensamt beslutade att söka friheten genom döden? Elvira följde i alla fall sin älskade i döden. Om det var efter en förutbestämd plan från bådas sida, är det emellertid ingen som vet.
Bland annat en forskare, som studerat Sparres litterära kvarlåtenskap, har framfört misstanken om att Elvira blev mördad.
Enligt ett ögonvittne återfanns Elvira med vänster hand utsträckt, den högra böjd upp emot huvudet, som ”då man vaknar ur en sömn”. I ett brev till danska Politiken den 30 juli 1889 anklagar modern, Laura Madigan, Sparre för att lömskt mördat hennes dotter i sömnen. Och Sixten Sparres fader skriver i ett brev tre dagar efter begravningen, att hans son ”under de sista åren blivit mycket svärmisk till lynnet, att hans hjärna numera icke varit normal, och att han således ej varit tillräknelig för vad som skett.”
Hade Sixtens romantiska fixering slagit överstyr till den grad att han mördat den stackars Elvira i sömnen? Det kommer vi aldrig att få klarhet i.
Det vi med säkerhet vet, är att i samma stund skotten föll uppstod mytbildningen om kärleksparet Sixten och Elvira. Trots önskan om en begravning i stillhet, tiden hade inte angivits, möter drygt 150 människor upp på Landets kyrkogård den 27 juli 1889, då paret förs till sista vilan. I sitt tal utgår prästen från skriftens ”Dömen icke, så varden I icke dömda”.
Så vävs deras liv och död in i ett romantiskt skimmer, förstärkt av sentimentala skillingtryck och romantiska vykort från gravplatsen. Sanning och fantasi smälter samman. Många nyfödda flickor blev åren efter döpta till Elvira. Och i dramats efterdyningar drog en ”självmordsepidemi” över Europa. Och ännu vallfärdar mängder av turister till deras gravar.
Vilka var det som byggde det första Kristianstad för 400 år sedan? Där staden skulle ligga fanns ju bara sumpmark så var bodde alla de som jobbade? (Eva-Karin A)
Efter utstakningen av fästningsplanen våren 1614, vidtog en intensiv byggverksamhet på Allön. Långa karavaner med kärror forslade sten, timmer, ris och jord till stadsbygget. Stora arbetsstyrkor rekryterades; de slet med fästningsvallarna, anlade vägar och broar och utförde utfyllnad- och dräneringsarbeten för att möjliggöra uppförandet av rejäla bostäder. I stadens fundationsbrev fanns stadgat att den nya staden inte fick bebyggas med några simpla ”hytter”. Det skulle vara ordentliga bostäder med tak av tegel eller sten.
Men någon måste bygga det första huset och ännu fanns inga hus på sumpiga Allön. Fästningsarbetare, timmermän, färjekarlar och annat enkelt arbetsfolk måste ha tak över huvudet. Provisoriska baracker, benämnda ”hytter”, uppfördes därför i en hast på området mellan Söderport och Långebro samt delar av motsatta stranden av Helgeå. Där lät man sålunda slå upp just sådana hytter som inte fick finnas innanför vallarna.
Området utgjorde med tiden ett gytter av eländiga små träbaracker med stampat jordgolv, där flera hytter kunde ligga under ett och samma tak. Befolkningen i ”hyttelandet” växte hela tiden. Det kom folk från alla delar av det danska riket, även från Sverige och Tyskland – ja, ända från ”Tattarland” enligt en anteckning.
Avsikten från början var att ”hytteland” endast skulle utgöra ett tillfälligt bostadsområde till dess permanenta bostäder stod färdiga innanför vallarna. Men området kom att bli kvar även efter husens förfärdigande. Det var från första stund en allmänt ohälsosam plats där sjukdomar grasserade, de sanitära anordningarna var obefintliga och livsbetingelserna usla. Brottsligheten frodades och en ”hyttebo” blev också den förste som kom att dingla i stadens nyresta galge.
När slutade man köpa mjölk i kannor i Kristianstad (Per A).
Kristianstads mejeribolag meddelade den 1 maj 1897 den mjölkkonsumerande allmänheten att från och med denna dag kunde man köpa sin mjölk i flaskor om en och en tredjedels liters rymd, vilket var ”icke blott bekvämt utan även renligt och hälsosamt”.
Har den kände konstnären Alexander Roslin bott i Kristianstad? (Thomas G)
Alexander Roslin, det svenska porträttmåleriets största namn, har anknytning till Kristianstad. Han kom hit som sexåring 1724 med sin fader, regementsläkaren Hans Roslin, och gick i skola i staden fram till tolv års ålder. Han återvände som vuxen vid ett enda tillfälle, det var när han målade de berömda porträtten på Trolle Ljungby slott. Därefter slog han sig ner för gott i Paris där han valdes in i franska konstakademin.
Vid Simontorp utanför Osby finns ett stort stenblock som kallas Kristusstenen. Var har stenen fått sitt namn ifrån? (Ronny B).
Kristusstenen är ett flyttblock som är drygt tre meter högt. Blocket är sprucket i två halvor. I den ena halvan syns en fördjupning som påminner om en i närmast naturlig storlek korsfäst Kristus, därav namnet Kristusstenen.
När började man med telefonnummer i Kristianstad? (Anders Nilsson)
Från och med 1906, närmare bestämt den 3 januari detta år, skulle varje Kristianstadsbo med egen telefon använda ett nummer när man skulle ringa rikssamtal till någon annan. Dittills hade det varit så få som hade tillgång till telefon att det räckte till växeln att uppge namn till den man ville ringa upp. Problemet var bara, att när beslutet nu skulle gälla hade ingen telefonkatalog skickats ut till abonnenterna så ingen visste vilket nummer som gick till vem. Ett faktum som fick vår lokaltidning att påpeka i en nyhetsartikel om händelsen, att det hela med säkerhet kommer att ”vålla en del besvär för dem som ringa med nummer”.
Folke Gunnarsson undrar i ett mejl vilken historik som finns om Ursulas källa på Ivö.
Denna offerkälla, som ligger i det nordöstra hörnet av Ivö kyrka, är uppkallad efter kyrkans skyddshelgon, S:ta Ursula. Här offrade man förr pengar. Det finns flera sägner och legender knutna till denna källa. Den sjuklige ärkebiskopen Andreas Sunesen, som tillbringade sina sista levnadsår på Ivö under 1220-talet, sägs en natt ha skickat sin tjänare för att hämta vatten ur källan, när han återkom och ärkebiskopen skulle dricka vattnet hade det förvandlats till vin. Om S:ta Ursula berättar legenden att hon var en vacker engelsk prinsessa som skulle tvingas att gifta sig med en hednisk prins. För att undkomma flydde hon landet med sina många tjänarinnor. På hemvägen efter en vallfärd till Rom blev hon och alla hennes 1 100 jungfrur dödade av hunnerna utanför Köln. Direkt därefter jagades hunnerna på flykten av 1100 änglar. Invånarna i Köln begravde Ursula och hennes följe och kom att dyrka dem som helgon. En inskrift från 400-talet i Ursulakyrkan i Köln berättar om detta martyrium.
Ursulas källa omges i dag av en uppmurad brunnsring av natursten. Runt brunnen finns även en stenläggning av natursten och huggna stenflisor som bildar ett stjärnmönster.
När brann Åsum kvarn ner? (”Kvarn-ättling”)?
Åsum kvarn togs av elden natten till den 1 juni 1937. Kristianstadsbladet skrev dramatiskt om ”den brinnande vindmöllan med de nedstörtande vingarna och hur flammorna lyste upp hela natthimlen”, men att ”det storslagna i den nattliga synen förbleknar inför den trista syn, som de svartbrända resterna av kvarnen i dag erbjuder”.
I dag står Kristianstads vattentomt öde och tomt på verksamhet, vilket är synd. Min släkting var byggnadschef där och jag undrar när vattentornet stod klartbyggdes? När byggdes föregångaren? (Klara O).
Vattentornet stod klart 1965 och byggnadschef var Arne Montén. Föregångaren invigdes år 1900 i form av en 50 meter hög tegelcylinder (som i sin tur ersatte ett vattentorn från 1873). Det nya vattentornet är cirka 60 meter.
Kenth Olsson