Bild: Först efter påtryckningar i modern tid från boende beslutade Kristianstads kommun år 2012 att med officiella namnskyltar fastslå platsen som Nyehusen. Efter närmare 150 år hade misstaget rättats till.
Andreas S från Nyehusen undrar när namnen på Kristianstadstraktens olika samhällen och byar dyker upp första gången och varför de heter som de heter?
Det finns en mängd byar och samhällen i kommunen så det får bli en hård prioritering. Här följer ett antal kortfattade exempel och det kan ju vara lämpligt att då inleda med Andreas egen hemort:
Nyehusen: De första nya husen på den plats som sedermera skulle ges namnet Nyehusen uppfördes i slutet på 1860-talet. Att bygga bostäder på platsen hade formellt möjliggjorts genom en hemmansklyvning 1868, vilket därmed också kan anses utgöra det formella ”födelseåret” för Nyehusens tillkomst. Långt senare har fritidsbebyggelsen tillkommit. I mer än ett halvt århundrade hade området inget specifikt namn utan platsen angavs i folkmun som De nya husen och Nya husen. Första gången nuvarande stavning Nyehusen återges i ett offentligt dokument är i Topografisk karta över Sverige från 1961. I närmare 150 år betraktades platsen felaktigt som en del av Furuboda (känt i skrift från 1600-talets början). Efter påtryckningar från boende i Nyehusen beslutade Kristianstads kommun att officiella namnskyltar för första gången skulle fastslå platsen för Nyehusen, vilket skedde 2012.
Degeberga: Förledet i Degeberga – dvs ”deg” är gammeldanska, vanligt förekommande på 1300-talet, och kan översättas ungefär med ”sankmark” och syftar sannolikt på den sanka ängen som fanns förr mitt i byn innan marken uppodlades (det sanka området framgår tydligt på gamla kartor). Efterledet, dvs ”bjer” är också gammeldanska för naturlokalitet och kan översättas till ” höga backar/kullar”. Förenklat kan alltså Degeberga översättas till ”byn vid sanka ängar och höga backar”. Byn omnämns första gången i skrift 1348 som Degebiera.
Rebbetuaröd: Förledet kan härstamma från ett naturnamn eller ett personnamn. De som hävdar det förstnämnda påstår att det kan härledas ur ”röjningen vid Ribbetuva” där ”röd” avser röja, ”ribbe/ribba” avser smal jordremsa och ”tuva” syftar på kullarna i området. De som förespråkar personnamn menar att ”Ribbe-Tue” är ett tillnamn och ska tolkas som ”Ribbe-Tues röjning”. Hur som har det med röjning av mark att göra, även om det finns oenighet kring om det avser en enskild person eller plats. Bynamnet förekommer i skrift under Skånes danska tid: i mantalslängden för 1610 stavas det Ribbetuørødt, år 1621 både Rebetueröd och Ribbethue. Samma år som Skåne blir svenskt 1658 skrivs bynamnet för första gången med nuvarande stavning – Rebbetuaröd.
Borrestad: Första gången vi finner namnet Borrestad belagt i skriftliga källor är 1475 som Borystade. Namnet blir mer närbesläktat med nuvarande stavning i Jordeboken där vi år 1514 finner stavningen Borrestada, som sedan i danska källor från 1530-talet benämns såväl Borrystad, Borristad som Borrestad. Men ännu in på 1700-talets andra hälft finner man stavningar som exempelvis Bårresta, Båresta och Börresta. Borrestad betyder enligt språkforskarna ett ställe där en primitiv försvarsborg varit belägen. Problemet är att någon fornborg inte är känd i närområdet.
Everöd: Everöd utanför Kristianstad omnämns första gången i källorna 1228 som Æwærthe. Nästa tillfälle finner vi år 1343 med stavningen Æwerda. En del lokalhistoriker har framfört hypotesen om att Everöd i Gärds Härad, genom utvandrade lokala vikingar på härjningståg, skulle kunna ha gett namn åt Evreux i Normandie, men det har inte kunnat beläggas. Everöd, vars socken sedan medeltiden bestått av byarna Everöd och Lyngby, omnämns i den första serien av de danska medeltidsbreven, omfattande tiden fram till år 1450, vid nio tillfällen medan Lyngby har bara ett omnämnande. I serien medeltidsbrev efter 1450 finner vi Everöd omnämnt vid fem tillfällen och Lyngby hela 13 gånger.
Åhus: Aos var ursprungligen ett naturnamn med betydelsen ”åmynning”, som med tiden och med olika stavningar övergick till ortsnamnet Åhus. Första omnämnandet i dokument finner vi 1252 som Awos, men då var Åhus redan en utvecklad stad. Den förtyskade formen av Åhus – Ahuus – förekommer första gången i ett kungligt brev 1361. Namnformerna Aos och Åhus lever länge kvar bredvid varandra. Först runt år 1500 tycks Åhus definitivt besegrat den gamla namnformen. I urkunder från omkring 1300 till in på 1500-talet kan man följa olika namnformer på Åhus som Aosiensi, Aosehus, Aose, Aoss, Aosie, Aosia, Aahus och Aahuss. Åhus framväxande status som internationell hamn- och handelsstad medförde att staden började återges på sydeuropeiska sjökort redan i början av 1300- talet. Staden benämndes på dessa kartor allt från Aosia, Aoxia, Osisia, Ostia till Oves. Åhus förlorade sina stadsrättigheter 1617 då de överflyttades till Kristianstad.
Kärrfästorna: Strax norr om Åhuskärr ligger Kärrfästorna. Bakgrunden till förledet är föga överraskande områdets rika kärr- och sankmarker, som också går igen i namnen Åhuskärr och Yngsjökärr. Efterledet kan spåras tillbaka till 1300-talet. Till en tidstypisk högmedeltida storgård hörde ett antal landbogårdar, där de minsta varianterna benämndes ”fästor”. De som brukade dem kallades i Skåne för ”fästebönder” och hade arbetsplikt på godset, ibland flera dagar i veckan. Under slottet i Vittskövle låg hundratals gårdar och fästor utspridda i en vid omkrets runt godset, såväl inom som utanför sockengränsen. Ett antal fästor låg dock koncentrerade till kärrmarkerna inom det område som, av just den anledningen, började benämnas Kärrfästorna redan på medeltiden.
Ripa: Första gången vi finner Ripa omtalad i skrift är på 1300-talet som Ribe. Ända in på 1700-talet benämns byn på kartor fortfarande som Ribe/ Riba, vilket kan härledas ur latinet för ”flodstrand”, vilket förklaras av att Ripa tidigare varit belägen alldeles invid Helgeåns strand. På en karta från 1624, ritad av kyrkoherden i Åhus, finns Ripa placerad på sin ursprungliga plats intill Helgeån (vid åkröken strax väster om Ratchkebron mellan Åhus och Yngsjö). När Karl XI:s förtrogne Erik Dahlberg besökte trakten 1678 ritade han en mycket detaljerad karta där Ripa finns placerad på sin nuvarande plats. Under det drygt halva århundrade som förflöt mellan tillkomsten av dessa två kartor flyttades Ripa by således en halv kilometer åt nordväst.
Härnestad: Radby med anor i medeltiden och då belägen norr om nuvarande Härnestagård. Från Helgeån kunde man se Härnestad på höjden några hundra meter österut. Namnformen Härnestad betyder därför ”Platsen på höjden” och återfinns korrekt stavat i handlingar första gången 1532. Men i de danska medeltidsbreven, i den första serien som omfattar tiden fram till år 1450, går det i Nekrologium lundense att finna grannbyn Ripa omnämnd vid tre tillfällen. Vid varje tillfälle tillsammans med ett Heruestad som svårligen kan tolkas annat än en felskrivning (ett u istället för ett n) för Hernestad som Härnestad då stavades. År 1821 brann hela byn ner. Platsen ansågs därefter otursförföljd och hela byn flyttades en och en halv kilometer åt sydöst, till den lilla byn Aleboda, tillhörande Härnestagård. Med tiden tog namnet Härnestad över, och i dag kallas platsen inget annat.
Kristianstad: Har aldrig varit en by utan blev stad direkt vid dess tillkomst men omnämns ändå kort i sammanhanget. När Christian IV den 22 maj 1614 utfärdade sitt fundationsbrev för grundandet av sin stad på Allön hade han ännu inte bestämt sig för stadens namn. Året därpå, våren 1615, gör Christian IV sitt tredje besök i trakten. Han anländer den 31 maj och stannar i närmare en vecka. På besökets sista dag, den 5 juni 1615, utfärdar Christian IV på Hammarhus en förordning om Allön. Fram till nu hade kungen bara benämnt sin skapelse som köpstaden, staden på Allön, Allöborna och liknande. Denna förordning avslutas emellertid med att kungen ”nu lader befeste paa Alløe ehn kiøbstedt som Wiii wille hauffe kalditt Christianstad”, vilket ska utläsas att det är kungens egen stad. I början av 1900-talet övergår stavningen från Ch till K.
Rinkaby: Första omnämnandet i skrift finner vi 1351 som Rinkæby och senare under århundradet även med stavningarna Rinkeby och Rynkkeby. Första gången vi stöter på dagens stavning Rinkaby är i ett dokument 1713. Men fynd och fornlämningar talar om en väl etablerad bygd redan under yngre stenåldern. Det första Rinkaby präglades av allt att döma var mycket blod och strid, som många andra platser. Forntidsordet ”rink”, som utgör förledet i bynamnet, betyder stridsman eller krigare och är känt åtminstone från 800-talet och Rinkaby betyder också Stridsmännens by. Rink måste ha varit en förnäm stridsman av hög social ställning. Men vem han och hans krigare var, som en gång härskade i det vikingatida Rinkaby – och gav orten dess namn – vet vi ingenting om.
Yngsjö: Utgrävningar i byn belägger boplatser från stenåldern, 6000-7000 år tillbaka i tiden. Att Yngsjö är en mycket gammal boplats är fastlagt och byn fanns i någon form redan på vikingatiden. De flesta forskare anser att Yngsjö skall härledas ur naturnamnet ”insjö”, syftande på den ganska stora insjö som en gång fanns innanför sandvallarna i Yngsjö. Platsen finns omnämnd i skriftliga källor 1135 som Inscio. Från 1294 känner vi till Insyo och från 1400-talet skrivningen Ingsjö, medan den nuvarande namnformen är känd sedan 1617. Byn låg först under Åhus slott, sedan under Vittskövle slott innan den friköptes av byamännen 1698. Yngsjö förvandlades till en ö vid Gropahålets tillkomst 1775.
Näsby: Den forna byn Näsby utgör i dag en stadsdel i norra Kristianstad. Namnets förled ”näs” – udde – åsyftar av allt att döma på hela den utskjutande landtunga som förr bildades mellan Helgeå och Nosabysjön. Näsby – ”Byn vid näset” – omnämns i skrift flera hundra år innan Christian IV grundade nuvarande Kristianstad och utgrävningar visar att platsen var bebodd redan på bronsåldern. Första gången Näsby omnämns kan vara så tidigt som 1310 som Nesby, men dateringen är osäker. Belagt i skrift är Näsby från 1300-talets mitt med skrivningen ”Næsby in Vithlandzheret”. Namnet förekommer därefter i skrift och med olika stavningen, som Näszby 1380, Nässby 1483, Nesbye 1614 och Nääsby 1678. Men nuvarande stavning Näsby återfinns faktiskt så tidigt som i slutet av 1300-talet. När staden Kristianstad kom till, 1614, hade Näsby existerat i flera hundra år men inkorporerades inte som stadsdel förrän 1916 efter kungligt beslut i brev den 19 december 1914.
Kenth Olsson