Vilket fotbollslag spelade på bollplanen som förr fanns ute på Ekenabben?
Från början användes den av Bollklubben Nejlikan som var ett korplag med anställda hos Björklunds som sysslade med stora nejlikeodlingar i Hammarslund. Sedan kom även Östermalms bollklubb, bildad 1931, att spela här. De hade för övrigt omklädningsrum i den intilliggande Danspaviljongens stora salong, där den tidens största svenska kändisar uppträdde.
Östermalms bollklubb existerade bara i två år och efterträddes av KBI. På Ekenabbens bollplan spelades under ett antal år seriematcher i Nordöstra Pokalserien. Av de lag som spelade här nådde Yngsjö IF högst med tiden, då de i början av 1990-talet kom att spela i division två. Men det är som man säger en annan historia. I dag har Yngsjö IF inte längre ett seniorlag i seriespel.
Du har skrivit om de gamla avrättningsplatserna inne i Kristianstad och på Kulltorp, men det fanns vad jag har förstått även avrättningsplats på Näsby?
På 1720-talet flyttades avrättningarna i Kristianstad utanför vallarna. En avrättningsplats uppfördes på Kulltorp, en annan på Näsby. Avrättningsplatsen på Näsby, som var belägen öster om Näsby Gård, benämns dock olika på olika kartor. Ibland skrivs ”Näsby avrättningsplats”, ibland ”Kristianstads galgbacke” eller enbart ”Avrättningsplats”. Oavsett benämning så var det enligt bevarade dokument här som barnamörderskan Bengta Hansdotter halshöggs, brändes och grävdes ner den 15 juni 1768.
Avrättningar var offentliga fram till 1867 och åtföljdes av stora skaror människor, både vuxna och barn. I det tidiga Kristianstad var avrättningar rena folknöjet. Unga och gamla trängdes om de främsta platserna vid schavotten. Vid 1700-talets mitt fick skolan i Kristianstad en rektor, starkt påverkad av upplysningens humana idéer. Han införde, trots hårt motstånd, förbud mot att låta sina skolpojkar sjunga vid avrättningar.
Men när han även ville förvägra eleverna rättighet att närvara vid själva avrättningarna, möttes han av föräldrastorm. Någon måtta fick det vara med alla nymodigheter, resonerade upprörda föräldrar med stöd av stadens styrande. Så den rättigheten avskaffades inte i stadens skola förrän långt in på 1800-talet.
Kom den första kvinnliga fullmäktigeledamoten från Kristianstad?
Jag förmodar att du avser Anna Lundquist. Hon föddes som näst sista barnet i en skara av 14, växte upp, levde och dog i samma fastighet i Kristianstad. Sitt 84-åriga liv vigde hon åt behövande i en tid då hjälpbehovet var enormt och samhällets insatser obefintliga. Som ensam kvinna bland idel män valdes hon in i ett antal styrelser som arbetade för de sämre lottade. Hon låg bakom ”fattigbarnens paradis”, som skollovskolonin i Åhus kallades, och var i decennier förgrundsgestalt när det gällde skolans utveckling i staden.
Och när hon tog plats i Kristianstads fullmäktige 1911 blev hon med all sannolikhet också den första svenska kvinnliga fullmäktigeledamoten i Sverige.
Mellan vilka år fanns det en högvakt vid Kronohuset vid Stora Torg?
Högvaktsstyrkan vid Kronohuset i Kristianstad existerade 1841-1927 och var den enda högvakten i landet utanför huvudstaden.
Hur många järnvägsstationer och bankkontor har det funnits i Tollarp?
I Tollarp fanns sammantaget tre stationshus för järnvägen i Tollarp. De två äldre blev 1881 uthus respektive 1886 bostad åt maskiningenjören på Östra Skånes Järnvägar. Det tredje stationshuset revs 1970.
Så sent som 1989 fanns i samhället fyra olika banker med kontor: Sparbanken, PK-banken, SE-banken och Föreningsbanken.
Vem var den förste ordföranden i Kristianstads byggnadsnämnd?
Det var Eugéne Clairfelt, som höll i klubban 1875-1879. Den 7 januari 1875 ledde han sitt första sammanträde i byggnadsnämnden som utgick från stadens första byggnadsstadga, beslutad 1874. Tidigare hade gällande byggnadsförfattningar hanterats av stadens magistrat.
Har staden Kristianstads grundare Christian IV blivit teater?
Ja, vid ett par tillfällen. Det första historiska skådespelet om Christian IV skrevs av Nicolai Sotoft år 1821. Stycket heter ”Christian den Fjerdes Dom” och ingick på 1800-talet i de resande sällskapens repertoar. Stycket framfördes för övrigt av ett teatersällskap 1836 i Kristianstad.
Vilka var de första bankerna i Kristianstad?
Sparbanken för Christianstads län öppnade 1826 och utgjorde stadens första sparbank. Den första affärsbanken kom 1853. Därefter följde ytterligare ett antal banker, bankfilialer eller sammanslagningar av befintliga: Gärds Härads Sparbank 1862, Skånes Enskilda Bank1863, Christianstads Enskilda Bank 1865 och Nya Sparbanken 1897.
Vad vet man om de ”snuskiga” målningarna i Linderöds kyrka? Finns motsvarighet i någon annan kyrka?
Syndiga ynglingar som just förlorat sin svendom, jättelika penisar, groteska rumphål och kvinnliga könsorgan. Det handlar om medeltida kalkmålningar i våra nordiska kyrkor. Kristianstadstrakten är inget undantag.
Den danske medeltidsexperten och filosofie doktorn i litteraturvetenskap, Sigurd Kværndrup, och litteraturvetaren och docenten, Tommy Olofsson, har i åratal rest runt i Sverige och Danmark. De har besökt närmare 200 nordiska kyrkor och i ett 40-tal av dem funnit hur medeltida profana skämtballader inspirerat till kalkmålningar med sexuella och groteska motiv. Forskningsprojektet har de sammanställt i boken ”Medeltiden i ord och bild”, som för övrigt fick Vetenskapsradion på Sveriges Radio att göra ett specifikt program om en av kyrkorna – den i Linderöd utanför Kristianstad.
De två forskarna upptäckte att kyrkan i Linderöd hyser ett par unika målningar och figurer med sexuella motiv som är vanligt förekommande i de medeltida grova skämtballaderna. Den stora kalkmålningen i sammanhanget, som tidigare felaktigt tolkats som en skånsk hantverkare och getts namnet Träskomannen, visar en yngling som tappat sin sko. I den medeltida folkliga balladtraditionen innebär det att han har blivit av med sin oskuld. Den här ynglingen är väl medveten om vad som har hänt och håller därför sin tappade träsko tryckt mot bröstet, hans blick riktas fram mot altaret och krucifixet och han vinkar farväl mot frälsningen för att han har syndat. Men han ser inte alltför skräckslagen ut, snarare en aning glad och kaxig.
Enligt balladen vet han om att han förlorat sin sko, men säger samtidigt till flickan att hon har det ännu värre då hon inte kan återfå sin mödom, men han väl återfinna sin sko. Men kvinnan ser inget problem i det, utan hennes far fixar henne en ny mödom och hon gör därmed en satir av den okänsliga manliga sexualiteten. Alltså en sorts medeltida genusdiskussion där kvinnan med någon övervikt avgår med segern i balladen.
Under kalkmålningen syns två närmast skissartade figurer. Först en graffitiartad återgivning av ett kvinnligt könsorgan, till vilken ynglingen med den tappade träskon alltså förlorat sin oskuld. Och precis därunder något som enligt forskarna är svårt att tolka som annat än ett rumphål.
De medeltida kyrkobesökarna var nog väl medvetna om vad de groteska kalkmålningarna symboliserade. Den tidens kyrka var likt ett sentida Folkets Hus där det även dansades och sjöngs världsliga sånger, vilket väckte fasa inom prästerskapet. Det medförde av allt att döma tillkomsten av kyrkmålningarna med sina sexuella motiv som hade som enda syfte att varna och skrämma församlingsmedlemmarna för att begå synder. Bokens författare menar att kyrkmålarna samtidigt själva torde ha fått sig goda skratt över vad de åstadkom med sina penslar.
I Sverige såg de kyrkligt ansvariga, främst under 1700-talet, till att måla över motiv som kunde verka stötande för fromma kyrkobesökare. De besynnerliga (snuskiga) målningarna i Linderöds kyrka togs åter fram 1950-51.
Förresten så hade enligt forskarna prästen i Linderöd ingen aning om vad de här skildrade kalkmålningarna symboliserade.
Kenth Olsson