Bild: Om resultatet från koleraepidemin i Kristianstad 1857 översätts till dagens befolkningssiffror skulle 3 600 Kristianstadsbor ha avlidit och drygt 700 barn blivit hemlösa. Inom loppet av två månader. Bild: Marie Wramås.
Vilken kan betraktas som den största olyckan i fredstid i staden Kristianstads historia? (Roland)
Vad avser förlorade människoliv så är den förödande koleraepidemin 1857 med dödlighet över 50 % den svåraste olyckan i Kristianstads historia i fredstid. Farsoten drabbade alla samhällsklasser och alla åldrar. Döden hemsökte i det närmaste varje hus i staden. Hela familjer utplånades.
Under mindre än två månader – augusti och september 1857 – insjuknade 1 112 personer, varav 595 avled, bland dem stadsläkaren och hans medläkare samt nio sjuksköterskor. (Det var för övrigt efter en tidigare koleraepidemi 1832, då Kristianstad klarade sig undan farsoten, som staden hade beslutat att tillsätta en stadsläkare). Sjukdomen tog drygt tio % av stadens befolkning. Den 2 oktober förklarades staden fri från smitta och man kunde då räkna 120 fattiga barn som blivit föräldralösa.
Staden hade då lagt ut 4 000 riksdaler – en mycket ansenlig summa på den tiden – för likkistor. Ett av få yrken i staden det inte rådde brist på var likbärare, vars lön steg som en raket i farsotens efterföljd. Likbärarna fick fyra riksdaler per dag samt fri sprit. Denna koleraepidemi krävde i relativa tal fler dödsoffer än exempelvis samtliga tidigare pestepidemier som drabbat staden.
När blev Vä en stad och när upphörde stadsrättigheterna? (Lennart och Birgitta).
När Vä fick stadsrättigheter är okänt: kanske skedde det redan på 1100-talet då av allt att döma en kungsgård fanns i samhället. Säkerställt är att S:ta Mariakyrkan i Vä uppfördes före mitten av 1100-talet som en kunglig patronatskyrka, dubbelt så stor som de andra omkringliggande sockenkyrkorna. Mot slutet av 1160-talet överlämnade den danske kungen både kyrkan och jordegendomar i Vä till premonstratenserna, en av de äldsta katolska klosterordnarna. År 1213 brann klostret ner och de flesta av munkarna flyttade till Bäckaskog, där ett nytt kloster uppfördes.
På 1400-talet blomstrade Vä som stad och blev känd i Norden för sitt silversmide. Men när den 17-årige Gustav II Adolf 200 år senare dök upp utanför Vä, var stadsglansen flagnad. Staden låg ganska oskyddat i en öppen och lättillgänglig terräng. Visserligen omslöts bebyggelsen vid denna tid av en förmodad halvcirkelformad vallgrav, som i norr anslöt till vattendraget Kyrkbäcken och en stadsport. Men det var en föråldrad form av befästning och just avsaknaden av ett tidsenligt försvarsverk skulle göra Vä till ett lätt byte för fienden.
Invånarna i Vä hade redan hunnit fly vid svenskarnas ankomst den 8 februari 1612. Gustav II Adolf låter sina soldater plundra staden, som sedan sätts i brand. Det var fjärde gången som det obefästa Vä utsattes för krigets fasor. Karl Knutsson Bonde hade bränt staden 1452, Svante Sture hade låtit göra samma sak 1509 liksom Hertig Karl 1569. Hans son, Gustav II Adolf fullföljde det hela (förstörelsen blir omfattande, men inte fullständig). Den 19 december 1612 förbjuder Christian IV återuppbyggnad av Vä. Spiken i kistan kommer den 22 maj 1614, så kungen i ett brev berövar Vä dess stadsprivilegier, som överförs till nybyggda Kristianstad.
En kamrat påstår att Sveriges äldste man bor i Kristianstad. Är det så? (Erik S).
Inte i dag. Men Nils Elowsson, född den 23 oktober 1890 i Broby, var Sveriges äldste levande man vid sin bortgång i oktober 1999. För att få perspektiv på hans långa liv, kan nämnas att samma år han föddes, halshöggs Yngsjömörderskan Anna Månsdotter på fängelsegården i Kristianstad. Då hade ännu inte den första automobilen funnit vägen till Sverige. Nils Elowsson skulle hinna bli 20 år innan den första flygmaskinen kunde ses i vårt land, 91 år då den första persondatorn kom till Sverige och drygt 105 år när e-posten slog igenom.
När han fick sitt första arbete var Sverige och Norge fortfarande förenade i union. Vid ryska revolutionens utbrott var han närmare 30 år, likaså i samma ålder då parlamentarismen genomfördes i Sverige genom förändring av praxis. Han var något över 40 år då Per Albin Hansson bildade sin första regering 1932, vilken inledde det långa socialdemokratiska maktinnehavet i Sverige. I ålder var han blott ett år yngre än Sveriges socialdemokratiska parti, som han företrädde i riksdagens första kammare under 23 år.
Hela hans liv kretsade kring arbetarrörelsen och under sin livstid mötte han personligen samtliga sju socialdemokratiska statsministrar i landets historia: Hjalmar Branting, Rickard Sandler (en ofta bortglömd socialdemokratisk statsminister), Per Albin Hansson, Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson och Göran Persson (som för övrigt uppvaktade Nils Elowsson på hans 107-årsdag i Kristianstad).
Nils Elowsson blev 109 år och fyra dagar. Med 232 dagar till godo fick Henrik Henriksson (död 1993) behålla sitt åldersrekord som Sveriges äldste man genom tiderna med sina 109 år och 236 dagar. Vid sin bortgång den 27 oktober 1999 var Nils Elowsson endast drygt två månader från att genomleva två sekelskiften.
Hur lång var Långebro i Kristianstad när den uppfördes på 1600-talet? (Åke H).
En av de första sakerna Christian IV tog itu med, sedan han bestämt sig för Allön som anläggningsplats för sin nya fästning, var att bygga en landförbindelse över de sanka markerna västerut. Arbetet inleds i slutet av 1613. Bron uppförs helt i träkonstruktion och står färdig i juli 1616. Enligt kungens egna anteckningar mäter den drygt 470 meter. Av den anledningen kallas den Långebro, som blir arvenamnet även för senare tiders broar på platsen, fram till dagens relativt korta bro på drygt 62 meter.
Den ursprungliga bron landade något söder om nuvarande Långebro på fästningssidan. (Långebro byggdes om från att ha varit en träbro till en järnbro 1861, järnbron byggdes i sin tur om till en stålbro 1932). Med hänsyn till den tänkta trafiken på Helgeån lät Christian IV bygga Långebro förhållandevis hög, vilket fick Carl von Linné efter sitt besök i staden 1749 att felaktigt omnämna bron som ”Högabro”.
Ingeborg C. vill veta hur länge Härlövs borg utanför Kristianstad existerade.
Härlövs borg, som inte skall förväxlas med närliggande Lillö borgruin, existerade endast i några årtionden. Den uppfördes på 1370-talet (påbörjades sannolikt 1377), förlagd på en naturlig förhöjning och omsluten av en träpalissad. Själva borgholmen hade en diameter av cirka 40 m och var omfluten av en tre meter bred cirkulär vallgrav. Någon gång under 1400-talets första del förstördes borgen av eldsvåda, av allt att döma under ett fientligt anfall.
Erik Persson i Kristianstad undrar om det är korrekt att det var på vippen att universitetet i Lund hamnat i Kristianstad?
När Skåne blev svenskt 1658 förbjöds skånska studenter att skriva sig vid universitetet i Köpenhamn. Som ett led i försvenskningen av Skåne, men framför allt för att ersätta Köpenhamn som prästutbildningsanstalt, inrättades ett skånskt universitet i Lund med invigning 1668. Under Skånska kriget på 1670-talet åsamkades universitetet svåra skador och undervisningen ställdes in. Det föranledde ett förslag om att flytta universitetet till Kristianstad. Men det kom aldrig till ”skarpt läge” och frågan försvann sedan från dagordningen. (En av de drivande krafterna bakom förslaget om att flytta lärosätet till Kristianstad var ”kungaräddaren” Casten Rönnow, kyrkoherde i Åhus 1661-1682).
Familjen har köpt ett gammalt torp från 1800-talet utanför Brösarp som vi renoverar. Det som slår en är att dörrkarmarna är väldigt låga liksom takhöjden. Grannen säger att det beror på att människan var betydligt kortare på 1800-talet och att människan hela tiden ökar i längd. Det är jag själv tveksam till. (Assar T).
Det är en vanlig missuppfattning att människan har blivit längre och längre genom århundradena. Det har som allt annat gått upp och ner. Faktum är att den genomsnittliga kroppslängden under medeltiden var flera centimeter längre än exempelvis på 1700- och 1800-talen, eller ungefär densamma som gemene svensk uppnådde vid 1900-talets början. Beräkningar av kroppslängd utifrån skelett visar att vid åtminstone två tillfällen i historien – 2 300-1800 f. Kr. och 0-400 e. Kr. – var nordborna ungefär lika långa (män 177 centimeter och kvinnor 167) som på 1900-talet.
Även Vikingatiden var en epok av relativt högresta individer, vilket framhålls i dåtida anglosaxiska och isländska annaler. Medan man vid 1800-talets mitt var lika korta (män 165 centimeter och kvinnor 154) som människorna som levde 4000 – 2300 f.Kr.
Inte heller skillnaden i genomsnittlig kroppslängd mellan män och kvinnor avviker nämnvärt mellan mätperioderna.
S. Emilsson vill veta när skolorna i Åhus och Yngsjö började användas?
Gamla Rönnowskolan stod klar 1907, Nya Rönnowskolan 1953, Villaskolan 1969, Sånnaskolan 1972 och Yngsjö skola 1907.
Kenth Olsson