När Ebba Trobäck som 14-åring fick sin cancerdiagnos så såg allt svart ut. Det var länge ovisst, men efter en tuff behandling gav cancern sig. Även om Ebba har många sviter efter allt så njuter hon idag av livet med sambo, två barn och hus.
Det började med att Ebba Trobäck bröt foten 2010. Hon fick gå på kryckor en tid. Efter att det hade läkt och hon hade släppt kryckorna så haltade hon en del. Det gjorde fortfarande väldigt ont och knät var mycket svullet. Hon gick hos sjukgymnast för att försöka komma igång, men det blev inte bättre.
– Två veckor efter att jag hade börjat i åttonde klass blev jag skickad till ultraljud för att kolla mitt svullna knä som bara blev sämre. Efter det sa läkaren först att han beklagade. Det svartnade helt för mig och jag minns inte så mycket mer av det samtalet, säger Ebba som då var 14 år.
Idag är hon 28 år och minns tillbaka på tiden med många jobbiga känslor. Efter beskedet blev det helg och först veckan därpå fick Ebba komma till Lund där det gjordes biopsi och andra provtagningar för att fastställa vilken tumör hon led av.
– Det var inte lätt att som 14-åring brottas med frågor som kommer jag att dö och kommer jag att tappa håret, säger Ebba.
Diagnosen blev osteosarkom, som är en elakartad skelettcancer. Mitt i all otur hade Ebba turen att tumören i knät inte hade spridit sig. Behandling med cellgift påbörjades ganska omgående.
– Jag minns att jag i mitten av oktober satt och kollade på cancergalan på TV och samtidigt drog loss stora hårtussar som lossade från mitt huvud, säger Ebba och det hörs på rösten att det är ett minne som hon helst hade varit utan.
Efter åtta cellgiftsbehandlingar så närmade det sig jul och då gjordes en operation där man bytte ut Ebbas lårben och vadben till titan. Knäskål och fotled är hennes egen men det andra byttes ut för att bli av med cancern.
– Många tror att mitt ben är amputerat när jag säger att jag har en benprotes, men den här sitter ju på insidan så ingen ser den. Den ställer till med en del, speciellt när det är kallt. Jag måste också tänka på att inte bära för tungt. Jag kan inte gå långa sträckor så bra och inte i samma tempo alltid som alla andra. Jag kan inte springa, men cykla går bra, säger Ebba.
Efter operationen kördes det på med åtta cellgiftsbehandlingar till.
– Det var tunga behandlingar där jag fick stanna på sjukhuset minst fem dagar efter varje behandling. Jag blev väldigt infektionskänslig och fick inte träffa kompisar i perioder. Det är tufft för en 14-åring. Jag tappade allt håret, blev uppsvälld och gick upp 14 kilo av kortisonet. Dessutom fick jag blåsor i munnen, säger Ebba och fortsätter;
– Jag hade en fot i döden och en på jorden. Allt var mycket ovisst. Glädjen var gränslös när läkaren sa att cellgifterna tog, säger Ebba.
I maj 2011 var behandlingarna klara. Något år senare påbörjades insamling till cancerfonden i Ebbas namn. Det var en man i Öllsjö, där Ebba bodde med sin familj, som frågade om han fick starta en insamling. Under insamlingsnamnet Hjälp Ebba stoppa cancer samlades det ihop nästan en miljon kronor till barncancerfonden.
Ebba går på kontroller fortfarande. Många gånger blir man friskförklarad fem år efter att cancern är borta men så är det inte för Ebba. Det finns mycket som kan hända i kroppen efter så mycket cellgifter. Både benet och hjärtat riskerar ökad belastning och kontrolleras därför regelbundet.
– Jag är tacksam att de har koll och att jag kan ringa till Lund för frågor. Det var också dit jag ringde när jag blev gravid för att få råd. Då sa de vad som skulle kollas extra, säger Ebba.
Idag lever hon tillsammans med sin sambo Jonas i ett hus i Vä. De har två barn, Saga och Olle. Det var inte helt självklart att Ebba skulle kunna få barn.
– Det är stor risk att äggstockar med mera tar skada av cellgifter. Då när jag var 14 år var det ingen som tänkte på att man kanske skulle plocka ut ägg ifall det inte skulle funka senare, säger Ebba och fortsätter;
– Lyckligtvis sitter jag här med två barn idag, men det var allt annat än självklart, säger hon.
Hon jobbar som administratör på sjukhuset och omger sig med en stor familj och många vänner.
– Ekorrhjulet snurrar på, men jag försöker hitta guldstunder ofta. Jag är tacksam för livet. Det kommer över mig ibland att det kunde varit helt annorlunda, säger Ebba med eftertanke.
Oktober månad är en tid då cancer uppmärksammas på olika sätt. Ebba betonar vikten av att skänka till cancerforskning för att göra skillnad.
– Man ska inte vara rädd för att prata om cancer. Om man vet någon som har cancer så säger jag våga ta kontakt. Ett litet meddelande kan betyda så mycket när man är sjuk, säger Ebba och hon vet.
Hon försöker vara här och nu och njuter av att hon kan mer än hon trodde hon skulle kunna. Ebba har begränsningar i livet efter cancern, men hon har livet och hon njuter det fullt ut. Då för 14 år sedan lovade hon att sparka cancern i röven. Det gjorde hon.
Ebba Trobäck
Ålder: 28 år
Familj: sambo Jonas, barnen Saga 4 år och Olle 1 år
Uppväxt: Öllsjö
Bor: Vä
Aktuell: Besegrade cancer som hon fick som 14-åring. Många minns säkert insamlingen Hjälp Ebba stoppa cancer. Nu lever hon livet som frisk och hoppas att många vill skänka en slant till cancerforskning.