Bild: Sverker Göranson, Sveriges Överbefälhavare 2009-2015
Det svenska försvaret skakar i sina grundvalar när den ryska björnen börjar röra på sig och plötsligt kan våra politiker tänka sig att avsätta lite mer pengar till behövliga resurser. Allt detta sedan Ryssland gick in och ockuperade delar av Ukraina för några månader sedan.
Jag kan avslöja att chefredaktören och jag har känt oro för det svenska försvaret under mycket längre tid än så. Redan den 5:e oktober 2012 skrev jag ett mail till Sverker Göranssons presschef Jesper Tengroth (eller som det så fint heter på engelska: Public Affairs Officer to the Supreme Commander) där jag bad om en intervju med vår ÖB i hopp om att få folk att förstå att vi faktiskt skulle kunna hamna i en situation där vi måste försvara vårt land.
Jag fick ett iskallt mottagande, för att uttrycka det milt. Så här skrev jag:
”Hej Jesper!
Jag jobbar med en artikelserie för tidningen KristianstadsJournalen där vi intervjuar kända profiler med anknytning till orten.
Jag och chefredaktören vill skapa debatt kring det svenska försvaret (avsaknaden av..?) eftersom vi tycker att vårt land är värt att försvara – men vad hände egentligen där på 90-talet? Är svenskarna medvetna om att nästintill vilken främmande makt som helst skulle kunna komma hit och ta över? Eller är det inte så? Folk måste få veta.
Kristianstad är, som du vet, inte bara Sverker Göranssons hemstad, det är även en militärstad med mycket gamla anor. Många kristianstadsbor arbetade inom försvaret innan allt lades ned.
Frågan om det svenska försvaret har varit höljd i dunkel för länge och inför det viktiga försvarsbeslutet år 2015 vill vi med hjälp av en intervju med Sverker Göransson få igång ett välbehövligt samtal.
Vi måste våga säga att vi behöver ett försvar i Sverige. Så enkelt är det.
Det hade varit fantastiskt om jag kunde få göra denna välbehövliga och spännande intervju med Sverker Göransson och jag ser fram emot ditt svar. ”
Och vad tror ni Jesper Tengroth svarade? Jo, så här:
”Hej Åsa! Tack för ditt mejl! ÖB har dock ingen möjlighet att ställa upp på en intervju.
Med vänliga hälsningar
Jesper Tengroth, Försvarsmakten, Högkvarteret, Informationsstaben”
Vad? Skämtade han? Jag var faktiskt helt övertygad om det och skickade ett nytt mail med lite klargörande information:
”Hej Jesper!
Det var tråkigt att höra – om jag var otydlig i mitt mail vill jag poängtera att vi inte angett någon tidsperiod utan kan tänka oss att ta denna intervju när det passar för ÖB. Eftersom han har familj i Kristianstad vet jag att han är här emellanåt.
Vi vill verkligen oerhört gärna göra denna intervju och självklart kommer du/ni att få se slutresultatet innan publicering.
Ser fram emot ditt svar.”
Det där var väl tydligt på gränsen till övertydligt, eller hur? Och så här svarade Jesper:
”Hej igen! Jag förstår att ni är angelägna. Dock är svaret detsamma – ÖB har ingen möjlighet att ställa upp. ”
Obegripligt. Jag började få kalla kårar längs ryggraden. Om inte ens Försvaret vill att folk ska får reda på hur saker och ting ligger till – vad har vi för chanser då? Jag drömde länge mardrömmar om hur jag tvingades arbeta på någon kolchos på den ryska tundran. På vatten och bröd och möjligen vodka (som jag ändå inte dricker).
Och så slog det mig – den där Jesper hade naturligtvis inte berättat om vår mailkonversation för ÖB! Jag ringde upp honom och frågade. ”Jo, det är klart att jag har”, svarade Jesper. OK. Kanske handlar det bara om att han inte vill prata med just mig. Jag är inte precis skjutjärnsreporter med försvarsfrågor som specialitet. Jag har bara ett brinnande engagemang för mitt land.
Så snälla Sverker, även om du inte tycker att jag är tillräckligt betydelsefull – lova att du ser till att Ryssland inte kommer hit och tar över. Jag vill fortsätta dricka rosévin och kunna äta mig mätt. Jag vill få rösta i EU-valet och vara med och välja regering. Jag vill ha sjukvård, skolor och bra omsorg till alla Sveriges invånare – inte bara till en massa oligarker som har stulit från sitt folk.
Och jag vill ha ett ishockeylag som inte fuskar sig till ett VM-Guld. Frågor på det?
För övrigt anser jag att Gotland skall försvaras. Och det från och med NU!
Åsa Scharin
Jag (som Åsa skyller en hel del på och benämns chefredaktören) skickade Åsas artikel här ovan till Sveriges Överbefälhavare, så som vi alltid gör när vi skriver om någon. Tidningens policy är att alla har rätt att göra sin röst hörd som omtalas i en artikel. Så plötsligt en dag kom det ett svar på artikeln och det svaret är publicerat här nedan i oredigerat skick.
Tomas Tillberg
Chefredaktör
”Försvaret av Sverige kräver sina prioriteringar”
Åsa Scharin utrycker i en krönika oro för försvaret av Sverige. Inte minst eftersom jag i oktober 2012, genom en av mina medarbetare, tackade nej till en intervju i KristianstadsJournalen.
Åsa Scharin har rätt – försvarsdebatten är viktig. Hela den försvarsreform som vi är mitt uppe i är viktig – inte minst mot bakgrunden av händelseutvecklingen i Ukraina.
Försvarsmaktens uppgift är att kunna försvara hela Sverige. Försvarsmakten uppgift är att vara demokratins yttersta beskyddare. Så att Åsa Scharin fritt kan välja om hon vill dricka rosévin, rösta i (fria och rättvisa) val, bestämma om hon vill titta på ishockey på TV eller stava mitt efternamn med två s i stället för med ett.
Men försvaret av Sverige kräver också sina prioriteringar. I stort och smått. Det kan handla om svåra beslut om hur vår framtida organisation ska se ut eller om komplicerade prioriteringar rörande materielanskaffning. Men det kan också handla om att välja bort en intervju med en tidning. Inte för att jag tycker den är oviktig. Utan helt enkelt därför att det finns andra viktigare saker som måsta hanteras.
General
Sverker Göranson
Överbefälhavare