Har ni någon gång blivit som man numera säger ”starstruck”? Jag misstänker nämligen att jag har. Året kan ha varit 2004 då jag bodde i Lund och var under några år knuten till den exklusiva möbel- och inredningsbutiken Miljögården som allt-i-allo.
Jag öppnar dörren inifrån lagret och kommer ut i butiken. Och precis utanför står en herre i skägg och kollar på en hylla med prylar. Fan va paff jag blev. Det var den store kompositören, Benny Andersson, vilken nickade glatt. Jag kan inte säga om jag nickade tillbaka eller bara blev starstruck och trippade vidare ut i möbelutställningen.
Jag visste, eftersom jag tidigare fått höra, att ABBA-Benny och hans fru var kunder i Möbel-Meccat Miljögården, enär de ägde en hästgård strax utanför Svedala. Leverans-pågarna hade varit där flera gånger.
Oavsett kan jag än idag tycka att jag i det, som jag bedömer det, hyfsat passande läget, inte hälsade glatt och kanske borde frågat om jag kunde få berätta en kort extra ordinär anekdot, vilken innehöll både Benny Andersson och undertecknad.
Vilken går typ såhär…
Mina dåvarande favoriter The Hep Stars skulle lira en fredag i slutet av februari eller i början av mars på Sommarlust i Kristianstad 1967. Vilket man absolut inte ville missa,
Så vid 18-snåret cyklade jag först bort till morsan (vilken då var sanitetstekniker på 4:e våningen på dåvarande Seminariet) för att hämta en tia till inträdet på Sommarlust. Jag hade varit på skolan många gånger tidigare och visste att man, i stort sett, kunde flyga ner för de breda blanka trappstegen,
Men under de sista trappstegen råkade jag ”stuka” foten riktigt illa med en begynnande högre smärta. Jag haltade ut till cykeln för att cykla hem till Björn Lindborg på Söder. För att där även möta vår vän Bengt Ottosson. Och två trappor upp menade Björns morsa att det såg riktigt illa ut med min fossing och absolut ville bandagera skånken.
Varvid jag menade att det nog bara var en mindre stukning, det går över om en stund. Så vi tre cyklade vidare till Sommarlust. Alla tre hade vi förberett cyklarna med inför aftonen, med till max upphöjda sadlar. Detta för att som vi brukade göra, placera cyklarna vid de grå staketet, strax till höger om entrén och kiosken, bakom Konsum. Och där sedan att ”klättra” via cykelns sadel och på så vis svinga oss över staketet. Vi var övertygade om att vakterna tänkte att inga är väl så jävla dumma att de plankar in på framsidan av parken.
Emellertid insåg jag, att jag inte skulle kunna genomföra detta trix med min starkt ömmande skånk. Så jag fick helt enkelt slanta en tia för entrén. Varvid Björn och Bengt fick bjuda på lemonad. Strax efter Hep Stars hade framträtt blev jag uppbjuden av den snygga Tori Palm, men fick snöpligt nog avstå på grund av foten.
Självklart cyklade jag även hem till Fabriksgatan på Söder där vi då bodde. På lördagsmorgonen insåg farsgubben på grund av svullnaden, att vi fick ta TAXI till sjukan. Där man efter röntgen konstaterade att ett yttre ben i foten var helt paj. Vilket resulterade i ”gipslagga” i en vecka, tills svullnaden hade lagt sig. Därefter gipsad fot och underben i typ fyra veckor.
Gipset togs bort dagen innan jag skulle konfirmeras, vilket var den 1 april 1967. En datum som för övrigt är graverad på undersidan av den kvadratiska, ultramoderna, självuppdragande Certina, med datum, som jag valde som konfirmationspresent. Klockan kostade då 390 pix…
J. A. Dahlquist