Bild: Tivoliparken bestod förr av ett ohälsosamt malariahärjande kärr som tog årtionden att förvandla till en grön oas. Bild: Marie Wramås
Hur torrlades nuvarande Tivoliparken och fanns där dessförinnan en laglös ”kåkstad”?
I ett brev frågar Suzanne Denneberg och Stina Månsson om nuvarande Tivoliparken tidigare varit träskmark och platsen för en så kallad kåkstad för fattiga som försökte torrlägga området?
En av de stora händelserna i Kristianstad under 1800-talet var anläggandet av Tivoliparken. Det var en lika mångårig som problematisk process innan det militära området blev tillgängligt för alla som stadens gröna lunga. Platsen benämndes från början Commendantsängen. Staten ägde marken och avkastningen blev fästningskommendantens löneförmån, där av namnet. När området inte var översvämmat gick kor där på bete, gräs växte och hö kunde skördas och kommendanten, högste befälhavare för fästningen, kunde håva in förtjänst.
Platsen kom så småningom, precis som frågeställarna skriver, att dikas ur och torrläggas med olika slags fyllningar. Men inte av kriminella från någon ”kåkstad” på området, då en sådan bebyggelse aldrig hade tillåtits av fästningskommendanten på ”sin” egendom. Däremot fanns en laglös ”kåkstad” vid 1600-talets början några hundra meter från denna plats, mer om det längre fram. Korrekt är emellertid att det var kriminella som slet med dikningar och utfyllnad i form av dömda fångar som satt ”på fästning” i de mörka fängelsehålorna inne i fästningsvallen intill Norreport.
Commendantsängen låg fram till 1775 mestadels under vatten. Detta år bröt Helgeån ett nytt utlopp, nuvarande Gropahålet, söder om Yngsjö. Vattennivån sjönk drastiskt i Helgeån och de årliga översvämningarna minskade, bland annat i det malariatäta sumpmarksområde som utgjorde Commendantsängen mellan Fästningsrektangeln och Helge å.
Ännu på kartor från 1820-talet visas området som ett kärr. Det var strax därefter som fästningskommendanten Georg Cedergrén med sin hustru började plantera ett antal träd på platsen. Området kom därmed att bli en allt mindre dyig promenadplats, men ännu en tid tvingades besökare hoppa på utplacerade stenar för att förbli torrskodd.
Platsen blev mer och mer populär och allt fler av stadens invånare fick rätt till tillträde till det militära området. Det förekom ett imponerande ideellt arbete för att försköna området. I ett stadsprotokoll den 24 maj 1841 kan man läsa att de ideella krafterna ska få del av årliga medel från staden som framöver anslås till planteringar, dikning, fyllning, anläggning av stigar och utsättande av bänkar.
Därmed fick Kristianstad en stadspark, även om staden först 1855 genom byte formellt övertog marken från militären. Det resulterade i att det fortfarande sumpiga och ofta översvämmande området genom planteringar och utdikningar på några årtionden kom att förvandlas till en grön och skön promenadplats för Kristianstadsborna.
Allt tyder på att ansvariga inspirerades av undersköna Tivoli vid Rom när de beslutade sig för att skifta namn på platsen från Commendantsängen till Tivoli. Namnet Tivoli dyker upp redan 1841 i annonser i Christianstads Weckoblad, och platsen kan alltså inte, som anges i flera lokala skrifter och böcker, ha döpts efter Tivoli i Köpenhamn, som grundades först två år senare,1843.
Det som i historieböckerna brukar benämnas ”de fattiges hytter”, det som frågeställarna sannolikt avser med ”kåkstad”, låg strax söder om fästningen och hyste det enkla arbetsfolk som med muskelkraft byggde den nya staden Kristianstad på 1610-talet.
Efter utstakningen av fästningsplanen våren 1614, vidtog en intensiv byggverksamhet på Allön. Långa karavaner med kärror forslade sten, timmer, ris och jord till stadsbygget. Stora arbetsstyrkor rekryterades; de slet med fästningsvallarna, anlade vägar och broar och utförde utfyllnad- och dräneringsarbeten för att möjliggöra uppförandet av rejäla bostäder. I stadens fundationsbrev fanns stadgat att den nya staden inte fick bebyggas med några simpla ”hytter”. Det skulle vara ordentliga bostäder med tak av tegel eller sten
Men någon måste bygga det första huset och ännu fanns inga hus på sumpiga Allön. Fästningsarbetare, timmermän, färjekarlar och annat enkelt arbetsfolk måste ha tak över huvudet. Provisoriska baracker, benämnda ”hytter”, uppfördes därför i en hast på området mellan Söderport och Långebro samt delar av motsatta stranden av Helgeå. Där lät man sålunda slå upp just sådana hytter som inte fick finnas innanför vallarna.
Området utgjorde med tiden ett gytter av eländiga små träbaracker med stampat jordgolv, där flera hytter kunde ligga under ett och samma tak. Befolkningen i ”hyttelandet” växte hela tiden. Det kom folk från alla delar av det danska riket, även från Sverige och Tyskland – ja, ända från ”Tattarland” enligt en anteckning.
Avsikten från början var att ”hytteland” endast skulle utgöra ett tillfälligt bostadsområde till dess permanenta bostäder stod färdiga innanför vallarna. Men området kom att bli kvar även efter husens förfärdigande. Det var från första stund en allmänt ohälsosam plats där sjukdomar grasserade, de sanitära anordningarna var obefintliga och livsbetingelserna usla. Brottsligheten var skyhög och föga förvånande blev det en hyttebo som 1616 blev den förste att dingla i stadens galge.
När staden var färdigbyggd klubbade de styrande igenom att det laglösa hyttelandet skulle jämnas med marken. Det skedde 1618-19 då hytterna raserades och det fattiga hyttefolket fördrevs med eld. Mer om hyttelandet utanför Söderport finns för övrigt att läsa i min bok 400 år i Christians stad.
Odlades det persikor i trakten förr i tiden?
Ja, om vi får tro en av Sveriges mest berömda vetenskapsmän, Carl von Linné, som besökte bland annat slottsparken i Vittskövle på sin omtalade Skånska resa 1749. Han skriver: ”Trädgårdarna vid Vittskövle hade täcka och sköna häckar av avenbok, Aprikoser, persikor, kvitten och vinrankor uppleddes vid murarna och väggarna”.
Åhus kortaste gatsträcka är Stavgatan vid Vandrarhemmet, varifrån härstammar detta namn?
År 1899 byggdes i närheten en stavfabrik för olika sorters träemballage, bland annat tunnor för transport av smör. Men marken för ”Sågbyggnaden”, belägen vid Gamla Skeppsbron, väster om Slottsruinen, var inte möjlig att utvidga, så knappt tre år senare började ägaren se sig om efter en annan plats där rörelsen kunde expandera. Sista året i Åhus blir 1902, därefter flyttas verksamheten till Hörröd, som därmed får sin första industri. De tre åren som stavfabriken fanns på plats i Åhus räckte för att verksamheten skulle förevigas med namn på den gata (som är bland Åhus kortaste) som löpte intill där fabriken varit belägen.
Hur gick det beryktade mordet till på Truls i Huaröd?
Den 23-årige Thomas Thomasson Hallström hamnade sommaren 1737 vid ett tillfälligt besök i Huaröd i bråk med Truls Andersson, vilket slutar med att Thomas i det närmaste hugger huvudet av Truls med en yxa (enbart en skinnflisa höll samman kropp och huvud). Han åker fast för brottet, döms till döden och halshuggs den 3 november samma år på Lyngsjö galbacke.
Klockarens viktigaste inkomstkälla var klockaregården. Enligt landeboken 1569 fanns det en klockaregård i Everöd, vad hände med den?
I ett protokoll 1671 framgår att klockaregården redan då varit försvunnen sedan länge. Sannolikt brändes gården 1612 då svenskarna under 17-årige Gustav II Adolf härjade och brände trakten, bland annat staden Vä.
Vad var och vart låg Christianstads Enskilda Bank i Kristianstad?
Hans Nilsson skriver i ett mejl att han i sin ägo har ett kvitto från en släkting från slutet av 1800-talet på Christianstads Enskilda Bank och frågar vad det var för bank och var den fanns belägen i staden?
Christianstads Enskilda Bank startar den 1 februari 1865 och kommer att existera i 27 år. Styrelsen kommer under denna tid att räkna åtskilliga prominenta namn. Som exempel bestod styrelsen 1884 av ordförande G. Bergenstråhle med ledamöterna B. S. von Otter, W. Lundqvist, C. Bohmansson, Lave Olsson, H. Qveckfeldt och N. Schager. Vem eller vilka som var ägare har jag inte funnit någon uppgift om.
Banken skriver definitivt in sig i lokalhistorien genom att i slutet av 1800-talet börja ge ut sedlar med porträtt av den danske kungen och Kristianstadsgrundaren, Christian IV. Att en bank på detta sätt utger sedlar med en annan lands monark på bild är unikt, inte enbart i Sverige utan av allt att döma även internationellt. Utgivningen sker fram till 1898 då de enskilda svenska bankernas sedelutgivningsrätt upphör.
Efter den stora stadsbranden 1847 uppstår Granaten som ett nytt kvarter, avskuren mot norr genom Tivoligatans framdragande efter branden. Här uppförs societetens stadshus 1871 i renässansinspirerad stilarkitektur av hög klass, med pampigt mittparti i tre våningar mot Tivoligatan. Stadshuset köps 1892 av Christianstads Enskilda Bank, som redan är hyresgäst i byggnaden. Societetsfestsalen omvandlas till banklokal med den gigantiska kristallkronan (2,20 meter hög, 1,85 meter i diameter med 3800 prismor) hängande kvar i taket.
År 1902 går Christianstads Enskilda Bank upp i Bank AB Södra Sverige och huvudkontoret flyttas till Helsingborg. Södra Sverige, som behåller fastigheten, slås i sin tur samman med Stockholms Handelsbank 1919 och blir Svenska Handelsbanken och fastigheten övergår i den nya bankens ägo. Svenska Handelsbanken är kvar med avdelningskontor i den fashionabla festlokalen till 1936 då verksamheten flyttas till Lilla Torg. Banklokalen övertas av en av hyresgästerna, sedermera Föreningsbanken, som äger hela kvarteret 1988-1997 för att därefter sälja det till ABK.
När stängde gästgiveriet i Lyngsjö?
Det slog igen 1757 och ersattes med ett nytt gästgiveri i Nöbbelöv med verksamhet ännu in på 1900-talet.
Kenth Olsson