Foto: Ewy Rosqvist, veterinärassistenten från Stora Herrestad, som blev världens snabbaste kvinna. (Bilden hämtad ur film på Mercedesmuseet).
På Mercedesmuseet i Stuttgart exponeras många fina fordon ur bilens historia.
Två av dem har särskilt intresse för skåningar. Och argentinare!
Den ena presenteras som Mercedes-Benz strömlinjeformade W 196, den som kallades Silverpilen. Det är 1955 års modell. Just en sådan sportvagn som argentinaren Juan Manuel Fangio vann Kristianstads GP med 1955.
Den andra är en Mercedes-Benz 300 SE Rallyewagen och det var en liknande som Ewy Rosqvist från Stora Herrestad utanför Ystad gjorde bragden och med stor marginal vann Argentinas Gran Premio med 1962, före alla tuffa manliga förare.
Mercedesmuseet är inrymt i en näst intill cirkelrund byggnad, betong, stål och glas, trettioåtta meter högt och man tar hissen upp till översta planet, sjunde våningen. Sedan kan man lugnt cirkla ned längs en spiralformad gångväg utmed ytterväggen.
Mellan våningarna får man en god överblick över det som visas på de olika planen. Exponering och ljus är mästerligt planerat och längs väggen följer man historien i en tidslinje från de första försöken att ersätta häst och vagn till dagens moderna elbilar.
Längst upp börjar det med herrarna Karl Benz, Gottlieb Daimler och Wilhelm Maybach som byggde de första bensinmotorerna. Trots att Daimler och Benz bodde mindre än tio mil från varandra lärde de aldrig känna varann.
Bertha Benz insats för bilen glöms inte bort. Hon genomförde, utan makens vetskap, den första längre bilresan, från Mannheim till Pforzheim och kunde efter den resan som en erfaren testförare ge sin make ovärderliga tips på förändringar och förbättringar som skyndade på bilens utveckling.
Det finns en handfull riktigt vackra bilmodeller från 1920-, 30- och 40-tal. Gangstervagnar, småbilar och en stor vit vacker herrskapsvagn som för tankarna till filmen om Chitty chitty-bang-bang om nu någon minns den.
Men det är sportbilarna från 1950- och 60-talet som intresserar mig mest, på grund av sin skånska koppling.
Sveriges GP 1955 ingick i sportvagns-VM och argentinaren Juan Manuel Fangio vann loppet på Råbelöfsbanan, en bit norr om Näsby i Kristianstad.
Han rattade en Mercedes W196 S, en sportvagnsmodell som var byggd på chassit av formel-1 racern med en 2,5 liters motor runt banan som var ungefär 6,5 kilometer lång.
Det står en sådan vagn i museet. Så nära att man kan ta på den. Den är ensitsig och har startnummer 18. Det är dock inte just den vagnen som Fangio körde runt på godsägaren Kennedys ägor 1955. Men det är en likadan.
Det är svårt att spåra just den bilen, men en av Fangios vagnar som han körde 1955 såldes på auktion hos Sotheby’s i Stuttgart i februari för 51,155 miljoner euro, vilket är drygt en halv miljard svenska kronor. Det är den näst dyraste bil som någonsin sålts, efter en annan Mercedes som såldes 2022. Det kan ha varit Råbelöfskärran.
Mercedesdirektören Marcus Breitschwerdt gratulerade köparen:
– Det är verkligt få Mercedes-Benz Silver Arrows som ägs av enskilda personer.
Bilen hade skänkts 1965 till Indianapolis Motor Speedway Museum och det var de som nu auktionerade bort den för den huvudlösa summan. Pengarna ska användas till att renovera museet i USA.
Nästa bil jag får ögonen på är en Mercedes-Benz 300 SE, en rallybil i standardutförande. Det här är en årsmodell 1963. Den är blå med beige tak. Bilen har dekaler som visar att den deltagit i Argentinas GP.
Detta är storebror till den 220 SE som Ystadtösen Ewy Rosqvist och hennes kartläsare Ursula Wirth besegrade praktiskt taget hela rallyeliten och Argentina med 1962 då de otippat vann ett av världens mest krävande lopp.
Och som de gjorde det!
Banan var 462 mil lång, delad i sex etapper, och kördes väster och norr om den argentinska huvudstaden Buenos Aires i andinska bergsområden och över öppna vidder. Paret Rosqvist-Wirth satte nytt hastighetsrekord och höll en genomsnittlig fart på 127 km/h. De vann samtliga etapper och kom i mål tre timmar och åtta minuter före tvåan. En otrolig bragd med tanke på den tunga och otympliga bilen och de argentinska vägarnas beskaffenhet.
De deltog också de båda följande åren och kom då tvåa respektive trea.
Även om Ewy Rosqvist och Ursula Wirth på utställningen hamnar något i skugga av männen Eugen Böhringer, Werner Engel och Walter Schock så finns det filmklipp med henne och karriären redovisas prompt.
I ett skåp hänger hennes störtkruka och den är milsvitt från de integralhjälmar som används idag.
Även hela Fangios utstyrsel, från topp till tå, kan beskådas i en monter.
När Ewy Rosqvist slutade tävla 1967 kunde hon summera en fantastisk karriär utan olyckor, krascher eller ens sönderkörda fordon. Anledningen till att hon lade av var att Mercedes slutade tävla efter en dödsolycka på Le Mans 1955 som krävde 83 dödsoffer.
I Argentina är Ewy Rosqvists namn fortfarande stort. Det bekräftar Clas Henriksson, mångårig ordförande i svenska klubben i Buenos Aires. Han säger:
– Ewy Rosqvist och Ursula blev ”Las Suecas” med hela Argentina. Speciellt den manliga befolkningen..! Publiken älskade dem och de blev omåttligt populära. Det sades att de var så överlägsna att de strax före målgång stannade till ett ögonblick och målade läpparna.
Om Fangio säger Clas Henriksson att hans namn närmast kan jämföras med Pelés. Den digniteten har raceresset fortfarande i Argentina där motorsport är god tvåa i popularitet efter fotboll.
Ewy Rosqvist, sedermera gift von Korff, var bosatt i Stuttgart och arbetade under flera år som guide på just Mercedesmuseet. Hon avled i Stockholm, 95 år gammal, i fjol somras. Många argentinska tidningar hade dödsrunor.
Text & Bilder
Per Erik Tell