Hammarshus är Kristianstads moder. Det var här Christian IV undertecknade fundationsbrevet och satte igång att bygga staden på mark som tillhörde gården Hammarshus. Gården har anor tillbaka till 1300-talet, kanske ännu längre. Otaliga stormän har bott här. Krig har rasat, ränker och intriger utspelats, sjukdomar har dragit förbi.
Det är inte så konstigt om gården har sina spöken.
– Vi hade ett medium här som skulle undersöka hur det stod till med den saken. Hon vågade inte, eller ville inte, gå ned i källaren. Där fanns det för mycket oro och för många starka känslor, berättar Pär Frankenius, som idag är delägare i Hammarshus, som förutom privatbostad också hyser en rad kontor.
Själv säger Frankenius att han aldrig märkt någonting, men två gånger har medier besökt Hammarshus. Båda gångerna har konstaterats att här finns paranormal aktivitet.
– Jag är nog inte tillräckligt känslig för sådana saker, säger Pär Frankenius.
Han ler lite osäkert, men utan att tveka stiger han ned i källaren. Han går före, tänder upp värmeljus längs stentrappan och i nischer i de massiva välvda stenväggarna.
Känslan när man går ned i källaren på Hammarshus är både mäktig och andäktig. Man vet att man stiger rakt ned i historien, kanske sju-, åttahundra år tillbaka i tiden.
Ola Håhus som är uppvuxen på gården följer med ned i källaren. Den valde källaren, säger han, och menar att den kallades så för sina valv. Han berättar att i krokarna i taket hängde man upp kött och mat för att inte råttor och andra skadedjur skulle komma åt dem.
Och han berättar om några av de knappt meterhöga nischer som finns, sida vid sida, i en del av källaren. Det var små enmansceller, som spikades igen när man placerat fången där. Han fick sitta hopkrupen i ett utrymme där han näppeligen kunde röra sig. På det sättet straffades folk under medeltiden.
Jag tycker att jag känner den där kalla kåren över nacken som de som är känsliga för spöken säger sig känna, men det kan också bara vara det rysliga i berättelsen om hur man förr i tiden tog lagen i egna händer.
Om det är någon av alla de fångar som suttit inlåsta i den mörka och kalla källaren som medierna ryggat inför, vet varken Pär eller Ola.
– På den tiden var gården stor med massor av folk som arbetade och rörde sig här. Det var väl alltid någon som inte skötte sig, konstaterar Ola Håhus.
Under många år var det Olas far, Gustaf Ohlsson, som drev gården. Hans farfarsfar köpte gården 1853. Det har varit jordbruk, trädgårdsmästeri, ridskola och stuteri i olika omgångar och med varierande framgång genom alla de här åren.
Under en 30-årig period i andra halvan av 1800-talet huserade häradshövding Strömberg här. Han var domare vid Villands Häradsrätt. Kanske kan något av det okända förklaras med orättvisa domar eller straff.
Pär Frankenius minns att en av medierna berättade just att en kvinnas vilsna själ verkade traska omkring i källaren. Det skulle just ha handlat om en oskyldigt dömd kvinna som inte kan finna ro.
– Hon skulle olovligen ha slaktat en höna, berättar Pär, men vet inte om händelsen kan knytas till tiden då häradsrätten fanns på Hammarshus, eller om det är tidigare.
När Ola Håhus var ung bodde ofta hans fastrar på Hammarshus i perioder. De kom dit och bodde där en tid för att umgås och vila upp sig. En av fastrarna var speciell och den som förmedlade flera av berättelserna om spöken och okända saker som hände på gården.
När Ola hade träffat Gunnel, som blev hans hustru, var hon ofta gäst på Hammarshus och faster Gunborg Löwe, som bara kallades faster Bojan, fattade tycke för Gunnel och pratade mycket med henne om spökena.
– Det finns flera spökhistorier som faster Bojan berättade, minns hon.
Hammarshus har, som många andra slott och gods, en egen Vita Frun.
– Det var en kvinna som vid midnatt varje gång det var nymåne kunde ses bakom gardinerna från ett rum på andra våningen. Hon stod och såg ut över gården, berättar Gunnel Håhus
– Det Vita Frun väntade på var en vagn, en charabang, som skulle komma åkande med fyra hästar och en huvudlös kusk, fortsätter hon.
Ola Håhus säger att han och bröderna skulle vaka in en natt för att se om de kunde se Vita Frun, men han somnade innan det var midnatt. Ola säger att han inte tror på historierna, utan ser dem mer som skrönor, som berättelser som gjordes upp för att skrämma, eller underhålla.
– Vi hade ett rum där det fanns ett utrymme där den ryslige Mörke-Masse bodde. Honom var vi livrädda för och hotades med om vi misskötte oss, säger han.
Det däremot faster Bojan såg och som i allra högsta grad var verkligt, men ändå minst lika ruskigt, var en dag 1889 då en kärra rullade över vägen från Åhus, in mot Hammar och vidare till centralfängelset. I en fångbur på kärran som drogs av flera hästar, stod Anna Månsdotter, Yngsjömörderskan som året därpå halshöggs på fängelsegården i Kristianstad.
En annan av historierna, som idag är höljd i dunkel, är att man vid tillfälle hade kunnat se en skock får komma traskande i allén upp mot gården med lysande ögon.
– Dessutom har det pratats om en häst som hoppar över vallgraven om nätterna, tillägger Pär Frankenius, när han ser ut över vallgraven från balkongen på andra våningen.
Det finns många historier även om de idag inte går att belägga eller knyta till historiska personer som man vet med säkerhet har levat på Hammarshus. Kanske är en del enbart skrönor, kanske finns det faktiskt paranormal aktivitet, som ju också de båda medier som Pär Frankenius och hans sambo Malena Olsson varit i kontakt med, kunde konstatera.
Faktum är ju att Hammarshus historia går långt tillbaka och att området kring godset varit bebott sedan stenåldern och fynd som gjorts kan dateras tillbaka till cirka år 3300 före Kristus.
När Sydsvensk Arkeologi gjorde utgrävningar på åkrarna kring gården innan spaden sattes i jorden för C4 Shopping för en handfull år sedan hittade man spår efter en skeppssättning, något mindre än Ale stenar, men ändå i imponerande storlek. Stenarna var dock borta. En del kanske finns som grundstenar i just Hammarshus.
Det var här som den danske kungen Christian IV beslutade sig för att bygga en ny stad och skrev ut det fundationsbrev som blev grunden till Kristianstad. Det var den 22 maj 1614. Han hade då tagit över Hammarshus från Otto Lindenow och gjort den till kungsgård.
Under de svensk-danska krigen som följde under senare delen av 1600-talet då svenska kungen Karl X Gustav tågat över Bälten och erövrat Skåne och danskarna tillsammans med snapphanar i omgångar av krig försökte ta provinsen tillbaka förstördes Hammarshus.
Först i det sista decenniet av 1700-talet byggdes huset upp på nytt, ovanpå den gamla grund och källare som fanns kvar sedan medeltiden. Familjenamnen som passerar revy genom åren är många och betydelsefulla i Danmarks och Sveriges historia.
Här figurerar namn som Galen, Brahe, Ulf, Ehrenborg och den som byggde upp dagens Hammarshus på 1700-talet hette Benzelstierna. Många märkliga profiler ur svensk och dansk historia har varit på gården.
När Carl Linneaus besökte Hammar under sin skånska resa 1749 är det assessor Nordenadler som äger gården. Men Linneaus poängterar ”där tillförene Hammarshus slott stått….”. Han konstaterar också att graven som gått i fyrkant kring det gamla slottet ännu stod full med vatten.
Vilket den gör än idag.
Nordenadler lär ha varit Anders Toresson Schenling som adlades till Nordenadler 1727, var hovmästare hos Magnus Stenbock, krigsfiskal och guvernementsekreterare i Skåne. Han avled 1761 på Hammars gård.
Pär Frankenius, Malena Olsson och makarna Håhus är överens om en sak:
- De eventuella spöken som finns vill oss inget ont.
Per Erik Tell