Bild: Britten Stirling Moss (1929-2020) anses vara den bästa föraren som aldrig blev världsmästare i Formel 1.
Tacksam om du vill ge mig årtalet och namnet på Formel I-föraren som förälskade sig i färsk mjölk från Kristianstadstrakten?
Namnet var Stirling Moss, i dag en legendar inom Formel I-sporten. Året var 1955. Det var inför Kristianstads Formel I detta år som Stirling Moss blev sugen på ett glas mjölk. Ett rykte anger att han fått smak på den goda mjölken dagen innan vid frukosten på Frimurarehotellet. Det fick till följd att en helikopter vid tävlingsdepån, en kort tid före start, fick lyfta och flyga bort till kostallen på Råbelöfs gods för att anskaffa den eftertraktade drycken.
Piloten hann med nöd och näppe tillbaka i tid till en nöjd Stirling Moss som svepte glaset med mjölk innan start. Enligt traditionen hade han därefter yttrat: ”Det är den godaste mjölk jag någonsin smakat!”.
Händelsen utnyttjades sedermera av Nordöstra Skånes mejeriförbund i sin marknadsföring. En tid efter loppet gjorde mejeriet reklam för sin produkt i stort uppslagna tidningsannonser med slogan som ”mjölk är bäst tyckte även Stirling Moss” samt med betoning på att han hade fått mjölken ”med helikopter”. Längre ner, invid mejeriets egen logotype, påtalades stolt att ”Män i täten dricker mjölk”.
Vad hände Christian IV under sjöslaget vid Kolberger Heide?
Vid sjöslaget mot svenskarna vid Kolberger Heide den 1 juli 1644 möttes 40 danska och 43 svenska fartyg. Slaget slutade oavgjort och förlusterna var små.
Men vid detta slag den 67-årige kungen förlorade sitt högra öga och därefter vägrade att avbilda sig annat än i vänsterprofil på målningar. Bakgrunden var att en svensk kanonkula träffade alldeles intill kungen, järnbitar och krossat trävirke yrde omkring och kungen föll illa sårad i däcket. Myten berättar om hur de omkringstående trodde att han var död. Men plötsligt reste han sig, tryckte en näsduk i den tomma ögonhålan, återtog kommandet och åter ”stod vid höjen mast” på sitt flaggskepp Trefoldigheten, som det så högtidligt står skrivet i den danska kungssången. Händelsen har för övrigt förevigats i en målning av Wilhelm Marstrand 1866.
Jag har hört gamla i byn prata om ”Kruet” i närheten av Eskilstorp. Vad var det för nåt?
Enligt gammal lag skulle krogar finnas på jämna avstånd mellan gästgivaregårdarna. Krogen mellan gästgivaregårdarna i Nöbbelöv och Degeberga var belägen i gamla Eskilstorps by och benämndes ”Kruet”. Byggnaden låg precis där nya väg 19 anlades i början av 1950-talet och revs när vägen byggdes. Den sista familjen som bodde i fastigheten var Malte och Greta Olsson tillsammans med sönerna Leif och Åke. Även Maltes fader fanns inneboende. I dag minner endast några syrenbuskar om platsen för ”Kruet”.
När var första och sista gången Olof Palme besökte Kristianstad som minister?
Första gången Olof Palme var i Kristianstad som minister lär ha varit 1966 då han som utbildningsminister inför 200 personer invigde det nya biblioteket tillsammans med kommunens, i dubbel bemärkelse, starke man (såväl politisk som i armbrytning) Sven Hansson, Starke Sven kallad. Sista gången så vitt jag kunnat utröna var 1983 när Kristianstads arbetarkommun fyllde 100 år då statsminister Olof Palme talade inför 1 500 personer på numera försvunna Sommarlust Tre år senare, den 28 februari 1986, mördades Olof Palme av okänd förövare.
När byggdes hyreshöghusen på Gamlegården?
De första lägenheterna i projektet stod inflyttningsklara 1965. I början av 1970-talet var ABK:s stora satsning på lägenheter i det nya bostadsområdet Gamlegården genomförd, totalt 1 850 lägenheter.
Några år senare, vid 1970-talets mitt, bodde det drygt 7000 personer på Gamlegården. 1983 var mer än 200 lägenheter outhyrda på Gamlegården, men en framgångsrik marknadsföringskampanj resulterade i att alla dessa lägenheter blev uthyrda redan året därpå.
När deltog ”norringarna” från Kristianstad i strid för sista gången mot en annan nation?
Georg Carl von Döbeln blev norringarnas första chef i Kristianstad. Han anlände till Kristianstad i början av 1812 och flyttade in i den byggnad som sedermera har kallats för Borgmästargården invid Stora Torg.
Ett par veckor senare bestod regementet av 990 man. Totalt skulle regementet ha 1 240 man fördelade på två bataljoner och fyra kompanier. Av styrkan skulle 550 man stationeras i Kristianstads län.
På våren 1813 samlades en fältbataljon, sammansatt ur regementets båda bataljoner, i Fjälkinge för vidare avmarsch till Karlskrona och överskeppning till Tyskland för att delta i kriget mot Napoleon. Efter att i fem månader varit förlagda i svenska Pommern och arbetat med att förstärka Stralsunds befästningar sattes bataljonen, totalt 652 man, i fälttåg.
En av soldaterna, Otto Jönsson, förde en kortfattad dagbok under hela fälttåget. Om slaget vid Dennewitz i september 1813 skriver han, att slagfältet var täckt med döda och sårade, på en 50 fots fyrkant låg en hel bataljon fienden nedskjutna av norringarnas artilleri, att det tog många dagar att begrava alla döda och i staden och byarna var det fullt av sårade.
Om slaget vid Leipzig i oktober noteras, att kanonernas blixt och dunder var så häftigt att man trodde jorden skulle förgås, att kejsare Napoleon själv red i spetsen för sin armé men tvingades retirera, att slagfältet var överhöljt med många tusen döda och sårade människor och att de överlevande led stor hunger då ingen proviant fanns på fem mil nära staden, som var plundrad och uppbränd liksom byarna däromkring.
Under fälttåget kom bataljonen att förlora ett sjuttiotal man medan närmare hundra sårade hamnade på sjukhus.
Vid freden i Kiel i januari 1814 tvingade Sverige Danmark att avstå Norge som emellertid, efter 400 års förening med Danmark, vägrade att acceptera det och i stället utropade sig självständigt. För att tvinga Norge att godta Kielfredens bestämmelser överfördes bland andra fältbataljonen med norringarna, som avseglade från Rostock till Göteborg och sedan passerade den norska gränsen i början av augusti. Norringarna deltog i striderna vid Trögstad där bataljonen, enligt noggrant detaljderad redovisning i ännu bevarade dokument, förbrukade 2 460 patroner. Efter 19 dagars krig utväxlades de sista skotten i kriget den 14 augusti. På kvällen slöts vapenvila och kriget var över. Den 4 november erkände norrmännen den svenske kungen som också deras.
Men för säkerhets skull lät den svenske monarken norringarna stanna kvar och göra garnisonstjänst i Fredrikstad under vintern. Norringarna lämnade Norge först den 30 mars 1815. I soldaten Otto Jönssons bevarade dagbok kan man läsa att de var tillbaka i Kristianstad den 24 april och därifrån tog sig sedan var och en hem till sin ort.
Därmed var Norra Skånska regementets första, sista och enda fälttåg till ända. Norringarna blev dessutom det sista svenska truppförband som lämnade Norge i det som utgjorde Sveriges senaste, förhoppningsvis också sista, krig.
Kenth Olsson