Decennierna runt sekelskiftet 1900 verkade en fascinerande fotograf vid namn Nora Ohlsson i Åhus. Hennes stilsäkra bilder har ända sedan de togs för drygt hundra år sedan kommit att prägla hur man sett på den östskånska badorten, dess vyer och bebyggelse. Många av hennes motiv spreds genom vykort i hennes samtid och har under senare decennier använts flitigt när ortens historia gestaltats.
Så väl den lilla som den stora historien är full av karaktärer och människoöden som man av olika anledningar stannar till vid och låter sig fängslas av. Ett sådant människoöde, till vilket drömmarna gärna söker sig, tog sin början utanför Hörby den 24 september 1873. Flickan som föddes hette Johanna Eleonora Ohlsson och var dotter till folkskollärare Per Ohlsson och Anna Andersson i Köinge. Hon kom med tiden att kallas för Nora och skulle på ett högst påtagligt vis komma att sätta avtryck i den inte alltför avlägsna orten Åhus.
Per Ohlsson hade tjänstgjort som lärare i Köinge sedan 1858 och när Nora föddes var hon parets första barn. Hennes tid i Hörbytrakten skulle emellertid bli kort. Redan året efter utlystes en lärartjänst i Åhus efter att folkskollärare Nils Åberg insjuknat. Av allt att döma packade familjen sina ägodelar hastigt för att den 24 oktober 1874 anlända till sin nya hemort Åhus. Här bosatte man sig i skolans lärarbostad, vilket ju var praxis vid denna tid. Den var placerad i samma byggnad som själva skolan och var belägen vid torgets sydvästra hörn. Fastigheten som hade uppförts under ledning av byggmästare Sören Peder Löfgren åren 1851-1853 finns fortfarande kvar och fungerar numera som församlingshem. I det nya hemmet föds fyra syskon till Nora, av vilka Wilhelm och Alma uppnår vuxen ålder. Samtliga av barnen förblir ogifta.
Nora och hennes syskon växer upp i skolhuset, men i början av 1890-talet då hon är i tjugoårsåldern var det dags för Per Ohlsson att gå i pension. Detta innebar att man blev tvungna att flytta ut ur lärarbostaden. Fadern köpte i samband med detta en närliggande fastighet av handlande Sven Nilsson som emigrerat. Det var ett tegelhus som förefaller ha varit ganska nyuppfört och som fortfarande finns kvar vid torgets sydöstra del med nuvarande adress Västra Varvsgatan 51. I fastigheten öppnade familjen år 1892 en bok- och pappershandel som kom att ligga kvar ända fram till 1973 då verksamheten flyttades. Under Per Ohlssons tid var den delvis att betrakta som en diversebutik i vilken man bland annat kunde köpa tapeter och fröer av olika slag, inte minst tobaksfröer. För Noras del kom pappershandeln att bli hennes huvudsakliga arbetsplats under hela hennes liv och när fadern dör 1908 tar hon över som innehavare. Det är ett kreativt hem där även de båda syskonen bor kvar som vuxna. Förutom pappershandeln driver brodern Wilhelm tryckeri och systern Alma titulerar sig som bokbindare. I butiken säljer Nora böcker, vykort, almanackor, tidningar och diverse tryck. Möjligen också kameror, glasplåtar och annan fotoutrustning. Alldeles oavsett, är kameror och fotografering ett intresse hon får upp ögonen för i början av 1890-talet och som hon passionerat kommer att ägna sig åt under många år.
Det är inte känt hur Nora lärde sig fotografyrket eller hur hon kom i kontakt med det. Att så skedde är dock något som orten och dess invånare skall vara mycket tacksamma över. Det är svårt att inte fascineras av hennes målmedvetna sätt att avbilda sekelskiftets Åhus. Hur hon tidigt om morgnarna gav sig ut med sin kamera och fångade sin omgivning, oftast med en förträfflig känsla för komposition. Lika fascinerande är hennes omfattande samling bilder på släkt, vänner och andra Åhusbor. Dessa framträder både som porträtt och som mer vardagliga ögonblicksbilder. De efterlämnade bilderna fungerar som något av en spegel av det samhälle hon levde och verkade i. Här kan man följa utvecklingen, både i Åhus och i samhället i stort. Här kan betraktaren se unionsflaggan ersättas med den svenska, klädesmode komma och gå och elektriciteten göra sitt intåg. På bilderna framträder också tidiga upplagor av första majtåg, tobakshantering, torghandel och bilder från en hamn där segelfartygen fortfarande dominerade. Sedan ger de förstås en unik kunskap om en svunnen bebyggelse och ett exteriört förändrat Åhus.
Trots att hennes bilder spänner över en bred repertoar, ger de förstås ändå en vinklad bild av samhället. Även i Noras produktion är det de något mer bemedlade invånarna och deras miljöer som framträder. Mest aktiv är hon under perioden från sekelskiftet fram till omkring 1915, men det finns bevarade bilder från 20-talets slut och 30-talets början. Vad som får henne att fotografera allt mindre är inte känt.
Nora har ibland benämnts som amatörfotograf av eftervärlden. Till viss del är detta sant, då fotograferingen i stor utsträckning nog främst var att betrakta som en hobby. Detta hindrade dock inte henne från att också fotografera ur en mer yrkesmässig roll. Dels i form av vykortsmotiv men också genom enstaka uppdragsbilder. Man kan i sammanhanget ställa sig frågan om titeln amatörfotograf skulle använts om det vore en man? 1904 fick hon i uppdrag att fotografera åt Sveriges turistförenings årsbok där tio bilder med motiv från Åhus publicerades. Även 1908 förekommer hon med interiörbilder från Åhus S:ta Maria kyrka och någonstans i denna period skall hon ha vunnit ett pris för sin fotografering. En viktig del i hennes fotografering var vykorten som hade sin storhetstid i Sverige och många andra länder i början av 1900-talet. Dessa lät hon själv producera för att sedan sälja dem i familjens pappershandel och på andra ställen. Trots att brodern Wilhelm drev tryckeri, förefaller det som att de flesta vykorten tillverkats externt. Förmodligen av den enkla anledningen att hans utrustning inte lämpade sig för detta. Annars var det vanligt att fotografen själv kopierade bilden, där varje vykort på sätt och vis kan sägas vara ett original. Några enstaka kort lät dock Wilhelm göra och i en bevarad text framgår det att det var han som lät trycka det första vykortet i Åhus år 1905, med Norregatan som motiv. Ohlssons pappershandels första kända vykort är poststämplat 1901, då var de fotografiska vykorten ett modernt och helt nytt fenomen. Kanske säger det något om den driftiga kvinnan Nora.
Fotografyrket tillhörde de nya och mer könsneutrala yrkena som växte fram under årtiondena runt sekelskiftet 1900. Faktum är att en kvinnlig fotograf vid namn Else Persdotter finns verksam i Åhus redan kring 1890 och som möjligen fungerat som förebild och hjälp under Noras första tid. Else var född och uppvuxen på en gård i Åhus, dit Nora hade flera kopplingar. Andra tidigt verksamma fotografer var polskfödde Salomon Bresky, Alfred Matell som Nora vände sig till för att fotograferas, samt Edvard Dahlgren, av eftervärlden känd för sin omfattande fartygsfotografering. Även Betty Larsson från Kristianstad drev filial i Åhus.
Att verka som fotograf vid denna tid var emellertid ingen enkel uppgift och av flera anledningar var det svårt att försörja sig på yrket. Generellt var det porträttfotografering i studio som genererade mest inkomster, även om konkurrensen var hård och priserna hårt pressade. Av någon anledning valde Nora att inte ägna sig åt detta. Kanske fanns det personliga orsaker, där hon helt enkelt inte kände sig bekväm i rollen. Säkert är i alla fall att det inte varit möjligt att undvika om hon inte haft pappershandeln och andra ekonomiska förutsättningar. Hon var visserligen inte någon förmögen kvinna, men hade det jämförelsevis bra ställt och hade inte heller någon familj att försörja. Runt 1915 går verksamheten så pass bra att hon har ekonomi nog att inhandla en liten sommarstuga i Espet.
Att resa var inget som var främmande för Nora och bland hennes efterlämnade bilder är en betydande del tagna i mer långväga orter som Karlskrona, Kalmar, Stockholm, Lund, Kullaberg, Helsingborg, Visby, och Trollhättan. Även i grannländerna Norge och Danmark har hennes kamera varit på plats. När det gäller grannorterna är inte minst Ripa och Härnestad representerade, men hon har även varit i Brösarp och dokumenterat ridtävlingar och fotograferat den populära marknaden i Kivik.
Nora förblev ogift hela livet, vilket även gällde flera av hennes väninnor som hon umgicks med hela livet. Att försöka teckna en bild av hur hon var som människa är både svårt och vanskligt, men när man betraktar henne idag framstår hon onekligen som en stark och självständig kvinna. Man kan också anta att Nora och flera av hennes kamrater sågs som moderna människor i en tid där många gamla strukturer fortfarande levde kvar. Av bilderna att döma rörde hon sig gärna i tämligen borgerliga miljöer, men hur hon tänkte och hur hon betraktade sin omgivning kan man bara spekulera över. Och detsamma gäller förstås det omvända. Vad Åhusborna tyckte och sa om Nora vet vi inte, men man kan ana i materialet att hon kanske inte alltid var helt enkel att ha att göra med.
Hösten 1923 dyker Nora Olssons namn upp inom politiken för första gången, hon ersatte då avgående tullförvaltare Emil Torrén som ledamot i Åhus köpingsfullmäktige. Kvinnor var fortfarande sällsynta inom politiken och Nora var den andra kvinnan att väljas in i fullmäktige efter den socialdemokratiska pionjären Alma Lovén. Hur aktiv Nora var är oklart, men hennes namn figurerar åtminstone fram till 1927.
Att en kvinna som Nora kunde verka som hon gjorde i början av 1900-talet, var ett resultat av flera stora och mindre reformer som ägde rum under 1800-talet och som fortsatte in på det nya seklet. Inte minst 1864 års näringsfrihetsförordning, vilken gjorde Sverige till ett av världens mest liberala länder vid tiden och som även innefattade kvinnors rättigheter att idka näringsverksamhet. En annan avgörande sådan var 1884 års reform, vilken gav ogifta kvinnor myndig status vid 21 års ålder. Djupt förankrade normer och synen på genus och social tillhörighet gjorde dock fortsatt skillnad på människor och det skulle dröja fram till 1921 innan kvinnorna fick sitt fullständiga medborgarskap. Och rättvisefrågan är ju förövrigt en fråga som pågår än i våra dagar.
Nora var som det framgått en jämförelsevis berest människa och sommaren 1934 beger hon sig norrut till Jämtland och Åre. I september året efter åker hon till väninnan Gerda Bergstedt i Varberg. Troligen är hon märkt av sjukdom och medveten om att det kan vara den sista längre resa hon gör. Hon förefaller ha åkt ensam och några fotografier verkar inte ha tagits. I ett bevarat brev framgår det att hennes goda väninna Elna Månsson i Ripa misstänker att Nora drabbats av hjärntumör. Dessa farhågor visade sig stämma. I januari 1936 är ena sidan av kroppen förlamad och hon har svårt att tala. I svåra plågor beger sig Nora i ett sista försök till Stockholm med sin sjuksköterska från Åhus för att träffa en specialistläkare. Hon hinner dock knappt komma tillbaka hem. Strax före midnatt söndagen den förste mars somnar Nora Ohlsson in på Mansdala sjukhem där hon bodde under sin sista tid. Några dagar senare begravs hon i Åhus bredvid sina föräldrar efter en mycket välbesökt minnesceremoni ledd av kyrkoherde Carl Hjalmar Lundin. En av Åhus mest spännande karaktärer hade därmed tagit farväl.
Större delen av Noras efterlämnade fotografier och glasplåtar förvaras idag på S:ta Annas Gilles hembygdsgård i Åhus. Samlingen som förutseende nog bevarades och lämnades i trygga händer på 1950-talet har senare kompletterats genom gåvor och är idag en ovärderlig skatt och ett av Åhus allra främsta kulturarv.
H. Johan Lundin, Elna Schott och Tomas Tillberg