Bild: Frågan är hur en kota efter en gigantisk sillval hamnade i jorden i Åhus? Valkotan finns idag på S:ta Annas Gille i Åhus.
Vad vet man om det funna skelettet efter en val i Åhus? (I och T)
Jag förmodar att det som avser är den kota efter en val som hittades i Åhus för mer än 50 år sedan. Bara under senare år har liknande fynd på land – om än i betydligt större format – gjorts på andra platser i Sverige och utomlands. Göteborgs universitet rapporterade 2009 att ett skelett efter en val påträffats under grävarbeten i Strömstad. Det kunde fastslås att det så gott som helt intakta skelettet, närmare 20 meter långt, var cirka 10 000 år gammalt och efter en rätval. Naturhistoriska museet i Göteborg förvarar i dag delar av valskelett från minst 600 individer, representerade ett tjugotal arter.
Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm lät 2011 flytta samtliga sina många hundratals valskelettdelar till ett modernt hamnmagasin för att underlätta för forskning och studier. Drygt 75 valskelett hittades 2011 begravda under sanden i Atacamaöknen i norra Chile. Ytterligare hundratalet valskelett bedöms finnas i samma område.
Nu över till valkotan i Äspet, i dag förvarad i en glasmonter på hembygdsföreningen S:ta Annas Gille i Åhus. Dagen före julafton 1957 kunde man läsa om det i Kristianstadsbladet. Artikeln illustrerades med ett foto på ålfiskare Ludvig Hellberg och snickare Emil Fehrm, som gemensamt förevisade fyndet.
I texten framgår att det var vid grävning av en avloppsbrunn på en tomt vid Disponentvägen (nuvarande Klittervägen) som fyndet gjordes på ungefär en och en halv meters djup. Den funna kraftiga benbiten, som enligt reportern närmast förde tanken till just en valkota, mätte 26 x 18 centimeter sedd ovanifrån och nio centimeter hög på sidan. Enligt artikeltexten gjordes fyndet av ålfiskaren Ludvig Hellberg, som omedelbart underrättade riksantikvariens lokalombud, Åhuskonstnären Andreas Björkman. Denna lät i sin tur anmäla saken för landsantikvarien, och fyndet torde, får läsaren veta, nog komma att undersökas av experter vid Lunds universitet. Därefter spekulerar reportern om vad det är för ett djur benstycket härstammar ifrån:
”Det lär väl ändå inte vara efter en sjöko, ett kreatur som på 1700-talet väckte sensation i Åhus. Kadavret av detta mystiska vidunder översändes till landshövdingen, som lät konservera detsamma. Men när Linné på sin Skånska resa 1749 kom till Kristianstad och tog fenomenet i betraktande, konstaterade han, att djuret endast var en för tidig framfödd kalv av en vanlig ko. Och så var mystiken kring det fyndet skingrat.”
Låt oss nu hoppas, avslutar reportern, att benknotan i Äspet härrör från ett förhistoriskt vidunder så att avslutningen på en historia med så god början inte blir lika banal som historien om landshövdingens sjöko.
Tore Olsson, ansvarig för föremålskatalogiseringen på S:ta Annas Gille i Åhus, har ombesörjt att tidigare omnämnde Emil Fehrm nyligen skrivit ned en kort redogörelse om vad han minns om fyndet. Av det handskrivna brevet framgår att den funna benbiten först hamnade, som reportern hade förespeglat, i Lund, därefter i Köpenhamn för artbestämning. Här fastslogs att fyndet härrörde efter en sillval som är nära släkt med blåvalen och världens näst största djurart med en vikt uppåt 70 ton.
Enligt redogörelsen var avsikten redan från början att fyndet skulle skänkas till S:ta Annas Gille, men av oklar anledning hamnade valkotan istället på museet vid torget i Åhus, ”för att senare komma till rätt plats, S:ta Annas Gille”.
Hur hamnade då rester efter en val i Åhus? En förklaring kan naturligtvis vara att det är – i likhet med valfyndet i Strömstad som återfanns i fast mark men där tidigare hav funnits – en rest efter en val från en tid då platsen för dagens Äspet ännu var erövrat av havets vattenmassor. Eller kanske är svaret att fyndet kommer från en sjöman från trakten som i fjärran hamn införskaffat valkotan som souvenir och tagit den med till Åhus? Eller döljer sig sanningen i ett annat okänt skede?
Frågan väntar fortfarande på sitt svar: Hur hamnade valkotan i jorden i Åhus? Är det någon läsare som vet mer om benfyndet, eller känner till liknande fynd i trakten, mejla dina upplysningar till adressen längst ned på denna sida.
Varför upphörde Kristianstad som svenskt filmcentrum vid 1900-talets början? (Britt Edvardsson).
Det var 1909 som Kristianstad plötsligt förvandlades till Sveriges Hollywood. Det blev inledningen på en kort men glamourös tidsepok, då första svenska spelfilmen blev till i Kristianstad, då landets filmstjärnor var Kristianstadsbor och filmcensuren utgjordes av ett par hemmafruar från staden. I Kristianstad föddes också det första filmkärleksparet och den förste stuntmannen.
Sommaren 1909 togs de första scenerna. Det historiska temat var förhärskande. Trots minimala resurser var optimismen stor och man rivstartade med tre filminspelningar med titlarna Värmlänningarna, Bröllopet på Ulfåsa samt Fänrik Ståls sägner. De blev alla succéer (trots att längden på dem var endast 20 minuter).
Den stora uppmärksamheten kring de första filmerna gjorde att man började engagera riktiga skådespelare från teatrarna i Stockholm. Därmed var de lokala amatörskådespelarnas saga all och med det början till slutet för Kristianstad som Sveriges Hollywood. En stor filmateljé uppfördes i Stockholm ute på Lidingö. Efter sommaren 1910 spelades inga fler filmer in i Kristianstad, vars ”Hollywood-era” fick sitt slut efter blott två år.
Hur många invånare hade det försvunna fiskeläget Knäbäck som mest (frågar Ove)?
Kring sekelskiftet till 1900-talet fick det goda fisket Knäbäck att blomstra med en folkmängd på närmare 200 personer, varav ett 30-tal yrkesfiskare. Så sent som i början av 1950-talet fanns det 28 hus och 57 invånare i fiskeläget (förutom sommargästerna), sedan minskade invånarantalet efterhand. Knäbäck revs fullständigt i oktober 1956 då militären utvidgade sitt skjutfält på Ravlundaheden. I dag finns inget något spår kvar efter det gamla fiskeläget ute på heden.
Mellan vilka år ledde den legendariske krigshjälten ”Döbeln vid Jutas” militärregementet i Kristianstad. Varför bindel runt pannan? (Christian N).
Georg Carl von Döbeln utsågs ett par år efter drabbningen vid finska Jutas till Kunglig Norra skånska regementets chef i Kristianstad. Han blev regementets första och, utan tvivelsmål, dess mest kända chef. Regementet ledde han åren 1812-16, därefter utsågs han till president i Krigshovrätten. Vid en drabbning med ryssen 1789 blev han skottskadad i pannan och tvingades genomgå en mycket smärtsam operation. Utan bedövning borrades ett hål, det tog 23 minuter enligt hans egen utsago, strax ovanför hans högra öga.
Ur hålet plockades en benskärva ut. Mot alla odds överlevde han ingreppet, men resten av sitt liv led han av sviterna; drabbades ofta av svår huvudvärk, anfall av melankoli och kunde för minsta lilla reagera med infernalisk ilska. Det var också som ett resultat av operationen han resten av livet tvingades bära bindel för pannan – den sedermera så berömda, svarta pannbindeln. Vid sin död 1820 testamenterade han sitt skottskadade huvud till vetenskapen i hopp om att det skulle avskäras och konserveras för framtiden (vilket aldrig blev verklighet).
Efter Balsby, i sluttningen mot Råbelövssjön, finns en hällkista. Vad vet man om den? (Pierre C).
Hällkistan, som mäter cirka 2,5 X 1 meter, är uppbyggd av åtta stenar, men saknar takhällar. Den undersöktes första gången vetenskapligt 1917 då det kunde fastslås att flera individer, bland annat barn, hade begravts i kistan. Flera gravgåvor hittades, bland annat en liten flintdolk och ett dolkskaft. Åren 1927 och 1929 undersöktes hällkistan på nytt och blev då också föremål för restaurering. De arkeologiska fynden denna gång blev en urna, en flintdolk och delar av ett människokranium.
Vilket var det vanligaste brottet i det första Kristianstad? (Bertil)
Det var av allt att döma stöld av klädespersedlar om man får tro rättsprotokollen.
Efter att stadens byting och rådsturätt inrättats 1615-16, skampåle och galge rests på Stora Torg, går det i protokollen att följa den höga stöldfrekvensen av klädespersedlar. I februari 1616 döms hyttebon Oluf Hansson för stöld av byxor och andra kläder, att kedjas vid skampålen, piskas och sedan med svårt hudstryken rygg förvisas på livstid. Till samma straff döms någon månad senare Hans Hansson för tillgrepp av tröja, byxor och strumpor. I juni förs hyttebon Olof Möller till galgen för stöld av ett par blå byxor (som han bar på sig när han greps). Han blir den förste som hängs i staden. Han åtföljs av Peder Hansen som i augusti slutar i galgen för stöld av bland annat ett par byxor.
Bakgrunden till den sorgliga läsningen över fallna själar är flera. Under 1600- och 1700-talen fanns detaljerade föreskrifter om hur man fick gå klädd beroende på social klass. Mindre bemedlade Kristianstadsbor anskaffade slit- och vardagskläder genom exempelvis köp av begagnat, arvegods, byten, egen enkel tillverkning, plagg som ingående i lönen eller vid giftermålsuppgörelser.
För riktigt fattiga, som boende i de eländiga hytterna utanför Kristianstads södra stadsport, fanns sällan andra valmöjligheter än att stjäla när deras uppsättning plagg slitits ut. Det har också satt avtryck i de domar som utfärdades av stadens första rättsvårdande myndigheter.
Hade Elvira Madigan ett kärleksförhållande med den danske kungen?
Som 20-åring uppträder Elvira Madigan på Tivoli i Köpenhamn, där den danske kungen finner henne så bedårande, att han förärar henne ett guldkors med inskriptionen ”20 aug 1886. Chr IX till Elvira Madigan”. Men det finns inget som tyder på att de skulle haft någon kärleksförbindelse. Några år efter mötet med den danske kungen skriver cirkusartisten Elvira Madigan in sig i historieböckerna genom kärleksdramat med den betydligt äldre officeren och adelsmannen Sixten Sparre från Kristianstad.
Kenth Olsson