Gravkoret i Roskilde domkyrka pilgrimsmål för Kristianstadsbor

Bild: Väggmålningen av slaget vid Fehmarn där kungen miste sitt ena öga pryder en av väggarna.

Kristianstad har kallats för Skånes danskaste stad och kommunen har genom alla år stolt flaggat med den danske kungen Christian IV:s monogram. Hans profil återfinns varje dag i Kristianstadsbladets logotype, skolor och hotell är uppkallade efter honom och i en nisch i fasaden till det gamla rådhuset står han själv och låter blicken spela över Stora Torg.

Men handen på hjärtat, när hälsade du på honom senast?
Då menar jag inte att du vinkade till Thorvaldsens staty, som för övrigt bara är en mindre kopia av den riktiga, utan att du verkligen hälsade på hos honom och familjen.
Det är inte så långt dit där han bor och du kan ta tåget så det blir utrymme för en stunds hygge i det gamla landet också.
Christian IV har ett stort rum i domkyrkan i Roskilde och det är bara att kliva på.
Han ligger i en svart kista med sirliga silverbeslag. En förfärlig massa änglar pryder kistans sidor, där två lejon med mansansikten håller upp det danska statsvapnet, eller om det kanske är kungens egen vapensköld. I kistan vilar de jordiska resterna av den, åtminstone i efterhand, folkkäre Christian IV, vår stads grundare.
Den är inte inte överdådig, men äger ändå en försiktig prakt.

Kistan står mitt i rummet framför en målning av Kristus, av konstnären Wilhelm Marstrand. Jesus håller upp handen till hälsning och en gulorange aura lyser om honom, där han står och välkomnar kungen till himmelriket.
En bit bakom kistan står originalstatyn av Berthel Thorvaldsen, den som kopierats till rådhuset vid Stora Torg. Originalet är betydligt större och ger mer tyngd och pondus åt kungen. Den ena handen vilar på värjan, den andra håller i hatten. Med de eleganta plymerna i hatten kan han lätt tas för en av Dumas tre musketörer. Eller är det mästerkatten i stövlar han liknar?
Jag har sagt det förr och säger det igen: han ser lite ledsen ut, eller i alla fall melankolisk, denne vår kung Christian, i Thorvaldsens tappning.
Så innebar heller inte hans rekordlånga regering att välståndet ökade hos den gemene dansken. Tvärtom. När Christian IV:s tid vid makten närmade sig sitt slut så översatte folket hans valspråk RFP till Riget Fattes Pengar. I verkligheten stod bokstäverna för Regna Firma Pietas (fromhet styrker rikena).

I Christian IV:s kapell i domkyrkan, uppfört omkring 1620 under ledning av Lorentz Steenwinckel (som inom parentes sagt samtidigt jobbade med att bygga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad), står ytterligare en rad kistor. Familjen är samlad. Där ligger hans första maka Anne Katerine av Brandenburg, deras förstfödde, den utvalde prinsen, kronprinsen Kristian, en fetlagd vällusting som söp ihjäl sig under en kurortsvistelse i Tyskland 1647, året innan hans far dog. Här ligger också sonen Fredrik III som höll sig nykter och var ärkebiskop i Bremen tills brorsan dött. Då insåg han att han kunde bli kung och lämnade prästbanan. Slutligen är också Fredriks maka, Sophie Amalie, på plats i familjekapellet. Fredrik III och Sophie Amalie fick bland annat en dotter, Ulrika Eleonora, som gifte sig med Karl XI och blev svensk drottning, och mor till Karl XII.
Christian IV var alltså morfars far till Karl XII, om du inte räknat ut det.

Konstprofessorn Wilhelm Marstrand står också för de andra målningarna i rummet. Det är bland annat den kända avbildningen av kungen där han stod i rök och damm under slaget vid Kolberger Heide, 1644. Ombord på fartyget Trefaldigheten träffas kungen av en svensk kula och mister synen på ena ögat. Det är en ståtlig hjältetavla och även om manskapet hurrar för kungen och fosterlandet så ser kungen själv betänksam ut.
Tanken slår mig och jag undrar om Christian IV hade depressioner.

Det finns ytterligare en målning av Marstrand i rummet. Där spelar kungen rollen som rättvis domare i ett förfalskningsmål.
Roskilde domkyrka har en lång historia och det var vikingahövdingen Harald Blåtand som först byggde kyrka på platsen. I en pelare i kyrksalen troddes kvarlevorna av Blåtand finnas, men det har visat sig att det är nys. Harald Blåtand fördes av allt att döma till Jomsburg i Polen när han var döende och begravdes där någonstans. I en annan pelare däremot finns kvarlevorna av en annan berömd skånsk viking – Sven Estridsen, den ende vikingakung jag hittat som fick sitt efternamn efter mor, och inte far.

Mitt i kyrkan ligger drottning Margrethe I. Hon var dotter till Valdemar Atterdag och blev drottning över hela Norden – från Grönland till Finland till Jylland.
Hon var mycket intresserad av det svenska helgonet Birgitta och kanske är det därför som det också finns ett Heliga Birgittas kapell i kyrkan i Roskilde.
Under Margrethes gravkor har en del andra kistor stuvats in genom århundradena, bland annat ligger amiralen från Kvidinge, Ove Giedde, begravd där. Han etablerade Danmarks handelsstation i Trankebar i Indien på Christian IV:s uppdrag, men det är som man brukar säga en annan historia.

Text & Bilder: Per Erik Tell