Kristianstadsentreprenören Otto Molin, OMO
Bild: Otto Molin (1892 – 1972) var en stor entreprenör i 1900-talets Kristianstad. Han var mycket teknikintresserad vilket man bland annat kan se på den tidiga snabbtelefonen.
Det är inte många Kristianstadsbor, som satt samman cykeldelar och lyckats få sitt eget cykelmärke spritt över stora delar av Sverige. I serien om entreprenörer, som bidragit till Kristianstads utveckling under de senaste 150 åren uppmärksammas denna gång grosshandlaren Otto Molin (1892 – 1972) med firman Otto Molin -OMO-.
Det var inte bara järnvaror i parti och minut som såldes i hans firma. Försäljningen omfattade all slags handelsjärn, maskiner, jordbruksredskap, verktyg och allt övrigt inom järnmanufaktur- och bosättningsbranschen. Kunderna kom från Skåne, Blekinge och Småland och leveranserna skedde med firmans grällt gulmålade lastbilar.
Förr fanns många cyklar som hade just Kristianstad som ursprungsort. Otto Molins cykeldelar kom egentligen från King cyklar tillverkade i Helsingborg. De lät han sätta samman till sina egna försäljningssuccéer Mascot och den populära Omo-cykeln. Tidigare hade bland annat N H Nylander i Christianstad satt samman cykelmärket Glob och H Landin och Einar Jönsson på Näsby satt samman Express.
Han var också en kulturens välgörare och kulturentreprenör.
Otto Molin föddes av den 19-åriga ogifta pigan Johanna Olsson under fattiga förhållanden ”söder om landsvägen” i Anderslöv år 1892 och gjorde med eget idogt arbete en klassresa till ett förmöget leverne i Kristianstad. Hans mor gifte sig 1902 med tidigare stationskarlen och lantbrevbäraren Johan Jönsson Mohlin. Familjen utökades med en son, född och död 1904, och en dotter, född och död 1906. Modern dog i maj 1906, då Otto var 14 år gammal och han fick försörja sig själv. Han startade enligt uppgift som smedlärling i Anderslöv, blev springpojke och järnvarubiträde i Malmö Han avancerade och flyttade till järnaffär i Hästveda år 1909 som butiksbiträde, sedermera bokhållare. Efter tre år i Hästveda vidare till en av giganterna inom järnhanteringen, Yngve Andréns järnvaruaffär i Tomelilla. Han blev då kyrkobokförd i Tryde åren 1912-16. År 1916 återfinner vi honom i Mörarp utanför Helsingborg, där han tjänstgör som handelsresande, avbildad av konstnären Sixten Ström, när han kör med en hästdragen tvåhjulig gigg.
År 1918 kom han till Kristianstad, där han avancerade ytterligare och blev föreståndare för Andréns Kristianstadsfilial 1918, den firma som han sedan helt övertog 1926.
De första åren var firman lokaliserad till gården Östra Storgatan 7/J H Dahlsgatan 8. Firman hade stora problem att på denna starkt begränsade stadstomt ”på norr” få utrymme för alla järnvaror som den ständigt växande kundkretsen krävde. Sortimentet utökades dessutom år 1931 då närliggande grossistfirma i järnmanufakturbranschen, Knut Swenssons, inköptes.
År 1936 byggde Otto Molin en gedigen magasinsbyggnad i stålkonstruktion med brädinklädnad i det som kallades ”skjutsstallahålan”. Byggmästare var ”Bygge-Nisse”, Alfred G. Nilsson, som sägs det, förvånat ha konstaterat, att Otto Molin med sitt stora järn lager hade synnerligen förmånliga inköpspriser för sin nybyggnad trots att järnpriserna vid denna tid steg kraftigt på grund av krigsrustningarna. Det nya magasinet i tre våningar med inredd vind innehöll kontor och järnvarulager ” för mindre artiklar” medan ett enkelt träskjul intill järnvägsspåren användes för större och tyngre artiklar typ stångjärn.
Affärerna gick lysande med goda medhjälpare som kontorschefen Richard Esbjörnsson, lagerchefen Engblom och sedermera svärsonen Sven Schalling.
Järnhandlaren Yngve Andrén i Tomelilla (1885-1966) tycks ha varit en stor förebild för Otto Molin. Yngve Andrén hade övertagit familjefirman 1908 och dessförinnan gått genom Malmö handelsgymnasium och praktiserat i Tyskland. Yngve Andrén, var intresserad av konst och stor samlare.
På 1920-talet fanns det ingen fungerande konstmarknad med konstbutiker. Konstnärerna var beroende av mecenater och arrangerade utställningar. Den dynamiske järnhandlaren Yngve Andrén i Tomelilla hjälpte många konstnärer och lade grunden för de Österlenska målarna, som gav provinsen Österlen identitet. Andréns privata konstsamling utgjorde sedan grunden till det som blev Tomelilla konsthall. Här finns den största och mest heltäckande samlingen av äldre Österlenkonst. Otto Molin i Kristianstad fortsatte liksom Andrén att med utställningar och bidrag att stötta flera av de äldre Österlenkonstnärerna framförallt inom konstnärssammanslutningen Aura (Albert Krüger, Rickard Björklund, Karl Aspelin, Gerhard Wihlborg, Fritz Kärfve Tora Wega Holmström m fl ).
När tanken på en konstförening i Kristianstad väcktes 1942 var därför Otto Molins namn aktuellt. Landshövding Allan Rodhe valdes till ordförande, ide´sprutan, redaktör Ragnar Albin som sekreterare och Otto Molin som kassör.
Vid den stora silverutställningen i Kristianstad 1942 med Ragnar Albin som initiativtagare och museichefen Thorsten Andersson som huvudansvarig, var Otto Molin en värdefull medhjälpare. Genom sina egna omfattande silversamlingar kunde han bringa klarhet i silverstämplar från flera 17- och 1800-tals silversmeder från Christianstad.
Otto Molin var intresserad av arkeologi liksom sin förebild Yngve Andrén i Tomelilla. Han valdes till styrelseledamot i föreningen Lillöhus, som i slutet av 1930-talet drev de första utgrävningarna av Lillöhus. Otto Molin var dessutom donator till den första utgrävningen av Vä vid vången intill S:t Gertrudsruinen, då man önskade få större klarhet i staden Väs förhistoria. Den utgrävningen gjordes av arkeologen Berta Stjernquist år 1951.
Otto Molin hade ett stort kontaktnät och bidrog till många kulturinsatser, som att rädda gamla smedjor och väderkvarnar i Skåne. Ett är väderkvarnen i Bosjökloster ”mitt i Skåne”, Genom föreningen 1892 års män, där Otto Molin var ordförande, inköptes och restaurerades kvarnen, som sedan skänktes till Kulturen i Lund.
Han byggde upp vänskapsförbindelser med Finland och Kristianstads första finska vänort Sortavalla i Karelen. För sina insatser tilldelades Otto Molin Riddartecknet av Finlands Vita Ros Orden från Finlands president, Frihetskorset med rött kors från marskalk Mannerheimer och Finlands Röda Kors förtjänstmedalj i silver 1946.
Otto Molin var en generös sällskapsmänniska både privat och i föreningar. Han var framträdande i Snapphaneorden och speciellt i De Handlandes Lijk Compagnie av 1698. Det berättas fortfarande om det år, 1951, då han var ålderman i De Handlandes Lijk Compagnie i Christianstad tillsamman med pappershandlaren C A Levin. Enligt inbjudan skulle pappershandlaren Levin tillhandahålla skrivna adresslappar och Otto Molin skottkärror för att frakta hem deltagarna efter det ståtliga tredje dags julfirandet med Lijk Compagniet det året!
Bland umgängesvännerna fanns Gabriel Jönsson, Piraten, Frans G Wiberg, Ragnar Albin, Ragnar Thorell och Österlenkonstnärerna.
Otto Molin förlorade sin första hustru Mia i cancer 1942 och gifte om sig 1947 med finlandssvenskt födda Birgit. Han hade fyra barn, två i första äktenskapet, Karin, skeppsredarhustru i Karlshamn och Elna Brita, gift med Sven Schalling , Åhus I andra äktenskapet sonen Christian, Åhus och dottern Monika, Vinslöv. Otto Molin dog 1972.
Sune Friström
Tomas Tillberg