Harastorpsmorden
Bild: Den vittrande gravstenen står fortfarande kvar på kyrkogården i Djurröd och minner om den rysliga historia som utspelades 1877 i Harastorp.
Harastorp är så litet att Trafikverket inte ens brytt sig om att sätta upp några skyltar över var det börjar eller slutar. Men det Harastorp som ligger på Linderödsåsen, några kilometer söder om Djurröd på vägen mot Årröd, bär på en alldeles egen tragisk historia.
Det var här som Nils Åkesson besinningslöst mördade sin bror och sina föräldrar, tidigt en aprilmorgon 1877.
Det var måndags morgon den 9 april 1877. Åke Olsson gick in för att väcka sonen Nils. Sedan gick han och lade sig igen hos hustrun Elna Sonesdotter. Klockan vara bara sex på morgonen. Nils jobbade mer eller mindre som dräng på den välbärgade gården, Harastorp nr 1.
Nils var 21 år gammal. Han var född 1855 och skulle senare samma år fylla 22. Hans bror Ola var sju år yngre. Ola tyckte om att retas med sin storebror, som allmänt betraktades som lite efterbliven.
Den här olycksaliga vårmorgonen rann sinnet över på Nils då han mötte sin retsamme lillebror. Han hade fått nog. Med ett trästycke, kanske en vedklabbe, drämde han till Ola i huvudet och sedan grep han en kniv och praktiskt taget skar huvudet av honom.
Nils Åkesson rusade till uthuset och hämtade en yxa. Han hade bestämt sig. Så fortsatte han till sovrummet och sin sovande far och mor. Han högg dem upprepade gånger så att knappt huvudena satt kvar på kroppen.
Sedan rusade Nils Åkesson iväg till skogs.
Tjänstefolket blev panikslagna, men inte värre än att det redan samma kväll kunde hållas polisförhör på gården.
Efter en sömnlös natt till skogs finner man Nils Åkesson och länsman Wannholm i Årröd håller de första förhören med den misstänkte trippelmördaren.
Han förs vidare till länshäktet i Kristianstad. Doktor Virgin obducerar de döda föräldrarna och brodern och prästen Holmqvist skriver ut ett intyg om Nils Åkesson.
Nils Åkesson var näst äldst av Åke Olsson och Elna Sonesdotters söner. Äldst var Simon Åkesson, två år äldre än Nils och därefter kom Sone som var två år yngre och så sladdbarnet, den fem år yngre brodern, Ola.
Nils hade också en rad halvsyskon. Hans mor Elna Sonesdotter hade varit gift tidigare med Simon Jönsson på gården Harastorp nr 1 och tillsammans hade de Bengta, som dog som barn, Per, Anders, Bengt och Jöns. När Simon Jönsson avled 1850, bara 43 år gammal i sviterna av ett benbrott, gifte Elna Sonesdotter om sig med drängen Åke Olsson.
Den 28 april 1877 dömer Gärds Häradsrätt Nils Åkesson till döden medelst halshuggning. Han förlorar också sina medborgerliga rättigheter. I november benådas han från dödsstraffet och får istället livstids straffarbete.
Han flyttas den 22 november från Kristianstad till fängelset i Landskrona för att avtjäna sitt straff.
Ewa Nilsson som forskat kring Harastorpsmorden skriver i C4 Häradsbladet nr 2/2001 att Nils Åkesson enligt fångrullan i Kristianstads kriminalvårdsarkiv av 1877 ”hade mörkt hår, blå ögon, spetsig näsa, långt ansikte och var sex fot lång (1,78 meter)”.
Det sägs att Nils Åkesson aldrig ångrade sin gärning.
Uppgifter gör gällande att Nils Åkesson flyttades från fängelset i Landskrona till hospitalet i Lund där han senare avled, men det finns inga bekräftelser på detta, eller fakta rörande hur eller när han dog.
Vad var det då som utlöste detta besinningslösa dåd?
Barbro Pergård i Rickarum, som skrev manus till Rickarums Byateaters uppsättning av sommarteatern Det hände i Harastorp, sommaren 2001, har sin tolkning av vad som förvandlade Nils Åkesson till mördare:
– Jag tror att den yngre brodern Ola retade honom på morgonen och att detta hade pågått under en längre tid. Den här morgonen rann bägaren över, säger hon.
Barbro Pergård tror att Nils Åkesson led av en någon sorts psykisk störning, kanske var han till och med riktigt sjuk och visade tecken på schizofreni.
I Blekinge-Posten av den 3 augusti 1877 redogörs detaljerat för den häktades psykiska status. Det är inför hovrättens behandling av överklagandena av häradsrättens dom, som en mer djupgående undersökning av Nils Åkessons psykiska status görs.
Regementsläkaren C O Blomberg som tjänstgör vid Kristianstads centralfängelse konstaterar att Åkesson har varit vid sina sinnes fulla bruk vid gärningen. Trots de klena motiv som framkommit för dådet.
Men – skriver han också, Nils Åkesson visar en ”tydligt framstående slöhet och inskränkt förståndsgåva”, och har ofta ”förvända föreställningar”.
Slutsatsen blir trots det: ”af handlingarna syntes framgå, att Nils Åkesson lede af en viss slöhet till förståndet i förening med ett inbundet och lättretligt sinnelag, likväl skäl saknades till det antagande att han vid mordens begående icke egt förståndens bruk.”
Ewa Nilsson berättar att de båda bröderna, Simon och Sone, fått möjlighet att studera och att Nils skulle ha varit avundsjuk på grund av detta. Han blev tungsint. En kort period fick Nils chansen att studera vid Önnestad, men far Åke Olsson avbröt studierna då han behövde hemma på gården.
Nils blev deprimerad och tyckte att han var orättvist behandlad.
-När jag forskade kring Harastorpsmorden för att skriva manus till vår föreställning upplevde jag aldrig det som om Nils Åkesson var dum. Men han levde i en sorts mobbingsituation hemma på gården, berättar Barbro Pergård.
Hon tror också att det fanns en psykisk sjukdom i bakgrunden. Det är dessutom sant att en av Nils Åkessons bröder, Sone Åkesson Bjerke, hamnade på Lunds hospital på grund av sinnessjukdom där han dog 61 år gammal.
Väldigt lite fakta är känt kring morden i Harastorp. En anledning är att syskonen flyttade från orten. Den äldste brodern, Simon, som först bodde kvar på gården, flyttade till Stockholm 1885.
Elna Sonesdotters söner i första äktenskapet med Simon Jönsson flyttade iväg och flera av barnbarnen emigrerade till Danmark och Amerika.
-Samma år som vi spelade Harastorpsmorden på Rickarums Byateater kom det Amerikasläktingar till Djurröd för att söka sina rötter, berättar Barbro Pergård.
De fick en obehaglig överraskning då de inte hade någon aning om den brutala familjehistorien och att den släkting som de letade efter, Elna Sonesdotter, hade blivit mördad.
Ett annat uppmärksammat besök skedde en sommardag redan 1915. I ”Sägner från Djurröd” i folklivsarkivet i Lund har Ewa Nilsson hittat uppgiften om en okänd man som steg av tåget vid Årröds och Sätaröds järnvägsstation och traskade i fina, och uppenbart utländska, kläder till kyrkogården i Djurröd.
”Utan att varken gå in i något hus eller tala till någon människa gick han direkt till kyrkogården. Där föll han ned på knä vid marmorstenen över de mördade, efter att hava legat där en stund med huvudet lutat mot marken reste han sig upp…”
En stund senare traskade mannen tillbaka till järnvägsstationen och reste sin väg. Ingen pratade med honom, ingen visste vem han var eller var han kom ifrån.
Men man gissade att det var Nils Åkessons äldste bror, Simon Åkesson Bjerke, som gjorde ett ovanligt besök vid föräldrarnas gravsten.
I takt med tiden skrevs det redan under Nils Åkessons tid i häktet ett skillingtryck om de förfärliga händelserna i Harastorp. Det var signaturen ”den blinde ynglingen J N C-n” som skrev och gav ut 32 korta men detaljerade verser om det ohyggliga mordet, men också med en sens moral där ungdomar varnas för det högmod som Nils Åkesson visade i samband med att han hellre ville studera än jobba som dräng hos far, samt en uppmaning till föräldrar att fostra sina barn rätt.
Ur skillingtrycket:
”Son var han i huset, men därmed ej nöjd.
På högädel tron, ville han vara höjd.
Då fader och moder än levde.
Två bröder han har, som vid studiom läst.
Det honom missnöjde, han ville varit bäst.
Vid plogen han ej ville stanna.
Nu går han till mordet ut, i vredens mod.
Hans hämndlystnad kräver få utgjuta blod.
O, tänk vilken syn så förfärlig.”
Per Erik Tell