Enligt traditionen i min hembygd Lyngsjö skall Karl XII ha besökt byns kyrka med ett stort följe? Kan det beläggas? (McA)
Det förekommer en uppgift om att Karl XII vid sin Kristianstadsvistelse 1700 besökte kyrkan i Lyngsjö den 31 augusti nämnda år. På plats lär kungen bland annat överlämnat en svarsskrivelse adresserat till den ryske tsaren. Skrivelsen uppges ha översträckts till den främste i rang i ett följe tillhörande ryska ambassaden.
Det ska ha utspelat sig en eldstrid mellan kriminella och polis i Nyehusen för ungefär hundra år sedan. Vad vet man om det? (A-Lind)
En novemberdag 1922 upptäcker Åhustullen spritsmugglare vid Gropahålet och en av de mest dramatiska smugglarjakter som någonsin utspelat sig på den skånska ostkusten tar vid. En veritabel eldstrid bryter ut. Under fortsatt pistoleld flyr smugglarna mot Yngsjö by, tätt förföljda av cyklande tullare. Länsman i Åhus kommer ridande i full galopp och tar del i jakten. Med hjälp av en latrintunna, och en välriktad pistolkula, står Rättvisan till slut som segrare.
Kustremsan längs med Yngsjökusten bestod på 1920-talet nästan uteslutande av svårtillgänglig skog som sträckte sig ner till stranden. På natten höljde sig ett kolsvart mörker över kustbandet, som tillsammans med den ogästvänliga barrskogen höll folk på gott avstånd. Här fanns inga sommarstugor eller egentliga vägar, endast några smala tångstigar som anslöt till närliggande byar. (de första sommarstugorna började uppföras vid mitten av 1930-talet).
Dessa slingrande små stigar var som gjorda för allehanda smuggeltrafik. På 1920-talet var det framför allt tyska och baltiska smugglare som frestades till goda förtjänster genom att smuggla brännvin till ett Sverige, torrlagt av hårda spritrestriktioner. Nedteckningar berättar om åtskilliga sådana spektakulära smugglingar, men ingen lär ha överträffat den som utspelade sig i Yngsjö år 1922.
Det är natten till den 11 november. I vattnet utanför Gropahålet, som då funnits i 147 år, ankrar ett mörklagt skepp. Tre smugglare med ett stort antal dunkar sätts i land. Samtidigt som de trevar sig fram i mörkret försvinner fartyget till havs. Smuggelspriten göms i Yngsjöskogen och de tre, alla tyskar och härdade våldsmän, beger sig till Kristianstad där de får kontakt med en kusk med tidigare erfarenhet av smuggling.
Tillsammans återvänder de till Yngsjö, lastar dunkarna på en hästdragen vagn med avsikt att föra godset till Kristianstad. Vad de inte vet är att Åhustullen har fått tips om smugglingen. Kustöversyningsmannen Olof Ferdinandsson och kustroddaren Egon Nordkvist från Åhus beväpnar sig med sina pistoler och anländer på cykel till Yngsjöskogen för att spana längs med de ökända smugglarstigarna. Och de får stornapp!
På eftermiddagen den 13 november kommer smugglarna farande med sin spritlast. Åhustullarna rusar fram och beordrar halt, men möts av en eldkanonad från smugglarnas pistoler. Ferdinandsson och Nordkvist besvarar elden, men efter ett tag får de slut på ammunitionen, och smugglarna passar då på att fly i riktning mot Yngsjö by. Ferdinandsson och Nordkvist vägrar ge upp, utan följer efter på sina cyklar.
På bygatan stannar de flyende och med vapenmakt tvingar de tullarna att lämna över sina cyklar, som förstörs. Smugglarna fortsätter färden – med de två envisa tullarna hack i häl, nu till fots. Trots intensiv beskjutning vägrar de att ge upp förföljandet. Deras ihärdighet slutar med att en av smugglarna får nog och flyr till skogs. Han irrar omkring tills han faller ner i en latrinbrunn. Han hittas dagen efter och stinker då så fruktansvärt att polisen knappt vill ta hand om honom.
Nu slås också larm till polisen i Åhus; länsman Settergren rider i sporrsträck till Yngsjö tillsammans med löjtnant Sigurd Zander och polisman Alfred Fors. Men de båda kvarvarande tyskarna lyckas försvinna mot Vittskövle.
Istället blir det kronofjärdingsmannen i Olseröd, landsfiskalen i Degeberga och ett par till, som efter vild eldstrid ringar in smugglarna på en åker i närheten av Vittskövle. Den ene smugglaren träffas av en kula och grips, den andre flyr in i skogen. Skottlossningen är stundtals mycket intensiv och det är ett rent mirakel att ingen människa dödas. Även den andre tysken grips, liksom kaptenen och besättningen på smugglarfartyget, som anlöpt hamnen i Simrishamn för att invänta sina smugglarkamrater. Spriten, som de flyende tyskarna hunnit gömma undan innan de greps, hittades i skogen vid Segesholm. I vittnens närvaro hällde landsfiskalen i Degeberga ut smuggelgodset invid några väldiga ekar, som ”vattnades” med 500 liter starksprit.
Tillbaka i Åhus får länsman Settergren, löjtnant Sigurd Zander, polisman Alfred Fors, kustöversyningsmannen Olof Ferdinandsson och kustroddaren Egon Nordkvist ta emot många lovord för sina orädda insatser i smugglardramat.
Smugglarna dömdes av Villands häradsrätt att skaka galler i ett halvår. Efter frisläppandet sågs de aldrig mera till i Kristianstadstrakten.
Är det korrekt att landets äldsta kungakrona har tillverkats i Kristianstad? (N.E.)
Nja, inte riktigt. Men Sveriges äldsta brudkrona, vars mästare är känd till namnet, tillverkades i Vä år 1597. Det var enligt stämplarna Hans Klaussen – en av samtidens mest kända silversmeder i Norden – som tillverkade detta mästerverk. Brudkronan tillhör Skepparslövs församling, men är deponerad i Regionmuseet. Hans Klaussen var rådman först i Vä och från 1614 till sin död 1617 i Kristianstad. Från hans hand finns dessutom bevarade sex utsökta nattvardskalkar, av vilka Östra Broby kyrkas från 1598 är praktfullast.
Vilken kunskap finns om ålens många tusen kilometer vandring från Hanöbukten till Sargassohavet utanför Kuba? (Björn E).
Det finns flera vetenskapliga teorier, men ingen kan sägas vara mer rätt än någon annan. Ålen förblir en gåtfull varelse som i många delar ännu gäckar vetenskapen. De allra flesta forskare tror att ålen blir till i Sargassohavet.
I sitt första stadium är ålen en liten larv, som sedan flyter med Golfströmmen mot Europa. Vandringen tar cirka tre år. På vägen utvecklas larverna till pigmentlösa småålar, så kallade glasålar. Efter att ha korsat Atlanten vandrar de upp i Östersjön, vidare från kusterna upp i vattendrag, och förvandlas till gulålar.
Först när de nått cirka 30 centimeter bestämmer ålen sig, beroende på inneboende anlag, men också av den miljö den hamnar i, om den skall vara hane eller hona resten av livet. Ålen växer och efter cirka tio år är den fullvuxen och könsmogen. Då, efter många år i förskingringen i svenska vattendrag, bestämmer den sig plötsligt en dag för att återvända hem, orienterar sig västerut och passerar då Hanöbukten. Inför den långa simturen tillbaka till Sargassohavet har ålen ätit upp sig och lagrat mycket fett. Den förvandlas till en silverfärgad blankål. Som sådan slutar den äta och munnen växer igen.
På ungefär 300 meters djup – men med återkommande djupdykningar – simmar den cirka 50 kilometer om dagen i snitt den 7000 kilometer långa vägen till Sargassohavet. Idag antas det att ålen leker i februari-mars på ungefär 500 meters djup i Sargassohavet, men ännu har ingen lyckats fånga en könsmogen ål i detta hav, och ingen rom har med säkerhet kunnat identifieras som lagd av ål.
Att ålen företar den flera 1000 kilometer omfattande vandringen kan bero på, menar en del forskare, att ålen är äldre än själva Atlanten. För flera hundra miljoner år sedan bildade jordens landmassa en enda stor kontinent. När den så började delas upp i de kontinenter vi idag känner, det skedde för omkring 200 miljoner år sedan, fanns det redan fiskar i haven och troligen lekte ålen på samma ställe då som nu, i Sargassohavet.
Och det fortsatte de med under de många årmiljoner det tog för kontinenterna att glida isär till dagens avstånd. Från att ha varit en vik mellan de landmassor som skulle bli Nord- respektive Sydamerika, blev Atlanten med årmiljonerna till ett stort hav och ålen fick färdas allt längre för att leka på sin ursprungliga plats. Förändringen gick emellertid så obemärkt långsamt att varje enskild generation ålar inte kände av det och därför färdas de numera över ett helt hav.
När kom företaget Danogips till hamnen i Åhus? (B.Evertsson)
Det danska gipsplatteföretaget Danogips etablerade sig i Åhus hamn 1978. Företaget investerade 35 miljoner medan Kristianstads kommun satsade sju miljoner i kajutbyggnad och införskaffande av kran, därtill en halv miljon för Danogips del.
Kenth Olsson