Bild; Här, i hörnet av ridhuset, har oförklarliga dimslöjor sipprat fram. Och hit har hästarna vägrat gå.
Per Sonesson bor på Per Sonas väg i Hjärsås. Det är inte honom vägen är uppkallad efter. Det är efter farfars far – Per Sonesson, han som kallades Fjären, eller Fjära-Per.
– Det var en annorlunda man. Han var fjärdingsman i socknen och det var honom som folk gick till om de hade problem och behövde ha råd om något, berättar dagens Per Sonesson.
Gården har sedan dess kallats Fjärens. Här händer underliga saker.
Kanske är det också Fjären som fortfarande ser till gården. För det händer ständigt saker i huset och ridhuset, Fjärens Ridcenter, som ligger alldeles nedanför trädgården.
När Per Sonesson byggde ridhuset i början av 2000-talet mådde han inte alls bra. Han fick ständiga yrselanfall och svårt att andas. Problemen i ridhuset försvann inte heller när det stod klart. Det snarare eskalerade.
– Vi skymtade ofta en man som satt på läktaren, eller hörde steg i trävirket, eller kände oss iakttagna då vi var där, även om det inte fanns någon där, berättar Per.
– En gång kom det liksom dimma, eller dimslöjor, just i det hörnet. Omöjligt att förklara, fortsätter han.
Det är inte ovanligt att de ser någon gå in i ridhuset när de står hemma på gården. Även grannar har sett en okänd man passera över betesängen.
Mannen är stor och kraftig och klädd i någon rostbrun overall, eller något liknande.
En gång när Per hade blivit riktigt dålig gick han in i huset och lade sig för att sova. Plötsligt vaknade han till av att dörren till sovrummet öppnades och han fick en knuff så att han ramlade åt sidan i sängen.
– Jag satte mig upp, men såg ingenting, säger han.
Det gick inte heller bra när hästarna skulle ridas i huset. I ett av hörnen längst in fick hästarna stora darren.
Pers och hans dåvarande sambo Reeni kontaktade TV4:s program Det okända och Caroline Giertz ryckte ut med två medier, Camilla och Liselott Öhrnberg, för att reda ut vad som hände på Fjären.
I programmet, som sändes hösten 2008, berättar Reeni hur hästarna stannade då de närmade sig hörnet, började skaka och hjärtat skenade på dem så att det kändes i ryttarens kropp. Det fanns hästar som totalvägrade, stegrade sig och galopperade bort från området.
– De såg och upplevde någonting som vi inte kunde uppfatta, säger Per Sonesson.
Någon förklaring till vad det är som finns i hörnan har inte Per fått. De båda medierna som medverkade i TV-programmet konstaterade att det fanns någonting där, men kunde inte sätta fingret på det, utan pratade mer allmänt om en galgbacke.
Per berättar att han ofta besökt Broby marknad och att den hålles på den gamla galgbacken i Broby. En förklaring från medierna var att han skulle ha fått andarna, eller energierna, med sig hem därifrån.
Förklaringen låter långsökt, även om det i den paranormala världen inte är ovanligt att man pratar om andar som hakar på, lämnar platser och följer efter de som besökt en hemsökt plats. Per berättar att själva ridhuset har byggts på en gammal boplats, och att det kan ha hänt saker där som gör att det finns kvar en oro i marken. Mer vet han inte.
I samband med TV-programmet genomfördes en liten seans och de båda medierna skulle lugna ned de oroliga andarna, och i bästa fall få dem att försvinna. Per Sonesson säger att det faktiskt blev lite lugnare några veckor efter besöket, men att det i dag är ungefär som tidigare.
Han är van vid att det händer saker och han har aldrig uppfattat det som om det skulle röra sig om besök med onda avsikter. Tvärtom så svarar han på en direkt fråga om vem det skulle kunna vara som hälsar på i boningshuset att det skulle kunna vara hans mamma Ingegerd som gick bort för tjugo år sedan.
– Jag tror att hon vill ha lite koll på vad som händer och se till att allt är bra här på gården, säger han.
En annan möjlig gengångare är hans fars kusin, säger han. Han var en spelevink och hittade ständigt på spratt, som till exempel att gömma saker.
Det händer hela tiden saker i huset där Per bor. Det har det gjort sedan han var liten. När han då sov i sitt rum vaknade han ofta på nätterna av att dörren gick upp och han var tvungen att stiga upp och stänga den. Han var ofta rädd då han gick och lade sig.
– Det är steg på loftet eller steg i trappan. Man känner sig iakttagen. Dörrar öppnar sig. Ibland känner man hur det plötsligt blir kallt, säger Per.
Den händelse som han själv anser vara den mest otäcka var när han hade drabbats av akut hjärtproblem och ambulanspersonal fanns på plats. Per låg på golvet i farstun.
– Då slogs dörren upp på vid gavel. Helt utan anledning. Även ambulanspersonalen reagerade på detta.
Huset är gammalt. Per Sonesson vet inte hur gammal Fjärens är, men det går sannolikt tillbaka till 1700-talet. I ett av rummen står en vacker gammal kakelugn. På väggen hänger en rad ryttarpistoler i fint skick. Det är både flintlås- och slaglåspistoler.
– Snapphanepistoler, säger göingen Per.
Så berättar han att ett av medierna tittade lite extra på en av pistolerna och sade att den hade blivit avlossad och att det fanns en mörk historia kring detta.
Efter TV-programmet ringde en person från Önnestad som hade sett TV-programmet till Per.
– Han berättade att med en av pistolerna hade någon skjutit och dödat en kvinna som blivit med barn. Om det var en piga på gården eller vad, vet jag inte, säger Per.
Han minns inte heller vem det var som ringde eller vilken anknytning, och kunskap om, denne kunde tänkas ha till vapnet.
Själv tror Per Sonesson att det var farfars far Fjärens vapen. Han samlade på allt möjligt. Han var ofta auktionsförrättare och ibland då något inte blev sålt tog han själv hem det.
– Kanske fick han med sig något då som han inte borde ha tagit hem, säger Per.
Fjären, eller Fjära-Per, var förutom allt annat också en av Sveriges första skådespelare. Han deltog i den famösa danska filminspelningen 1908 vid Immeln som skulle handla om rysk björnjakt. Det danska filmteamet hade köpt fem gamla trötta cirkusbjörnar i Kristianstad och tog upp dem till ett skogsparti vid samhället Immeln och där skulle de ”fruktansvärda bestarna” jagas och dödas.
Det lär ha varit svårt att få ut dem ur burarna och lika svårt att få dem att se vilda ut, men alltihop slutade ändå med att alla fem björnarna dödades.
Filmen blev sin tids första kassasuccé. I dag hade sannolikt filmmakarna blivit åtalade.
Per Sonesson var en av skådespelarna, utstyrd i långskägg, ryssmössa och pälsrock för att likna en ryss. Dessutom deltog ett annat bygdeoriginal, Fula-Månsen eller Måns Andersson som han hette på riktigt. Fula-Månsen var ett smeknamn på grund av hans intresse för fåglar, vilka han fångade och sålde som burfåglar över hela världen. Fågel på gammalskånska heter ful.
Kanske är det helt enkelt björnarna från filmen Björnjakt i Immeln som inte fått ro efter den massaker de utsattes för av det danska filmteamet och som därför fortfarande oroar vid Fjärens i Hjärsås.
Per Erik Tell