Bengt Åkesson, Advokat vid advokatfirman Lindenlaw och adjunkt i juridik vid Högskolan Kristianstad.
I den politiska debatten går stundom tonerna i falsett om ”pensionärsskatten” där man underförstått menar att vi som passerad denna magiska gräns blir tuffare beskattade än de som inte har lika många årsringar.
Särskilt märktes detta när det skulle införas en nyhet för många år sedan som döptes till ”jobbskatteavdrag”. Man ville stärka den sk arbetslinjen och då skulle det vara förmånligare skatt om inkomsten kom från arbete än om den kom från annat håll såsom pensioner.
Tonläget var högt men om jag inte har helt fel för mig så efter det blev regeringsskifte så behöll belackarna jobbskatteavdraget i alla fall och det finns fortfarande i vårt skattesystem.
Men var det nu så att pensionärerna fick hårdare skatt? Både ja och nej… typiskt juristsvar. Själv brukar jag alltid rekommendera med att börja svaret med …”Det beror på”.
Inte så dumt för det beror ofta på omständigheterna och så vinner man lite betänketid innan man skall avlämna svar.
Nej – det blev inte högre skatt för pensionärerna. De fick behålla sin vanliga skatt. Men Ja det blev sämre än för de yrkesverksamma då man inte fick några jobbskatteavdrag på pensionen vilket löneinkomsterna åtnjöt förmånen av.
Men hur är det då man skattenivån? Jag undviker att diskutera pensionsnivåerna för det är en helt annan fråga. Jo pensionärsskatten är förmånlig på grund av att vi som är lite äldre har förhöjda grundavdrag dvs skattefria belopp.
Jag roade mig att göra lite beräkningar i Skatteverkets modul ”Räkna ut Din skatt” för 2025. Kortfattat kom följande skillnader fram. Jag utgår från person i Kristianstads kommun och Hel trefaldighets församling där den äldre är född 1955 (hädanefter Ä) och den yngre är född 1960 (hädanefter Y) vilket inte kvalificerar för ”pensionsskatten”.
Om dessa båda individer har en pension om 300 000 kr så får Ä en skatt om 57 996 kr medan Y får en skatt på 90 358 kr – eller 32 362 kr mer. Detta trots att det handlar om pension för båda men Y har inte tillräckligt många år på nacken. Skillnaden ligger i att Ä får ett grundavdrag på 130 300 kr medan Y bara får 33 600 kr.
Det talas mycket om att vara jobbonär – dvs att ta ut pension men jobba lite i alla fall. Något som nog blir vanligare åtminstone om man inte har slitsamma jobb där kroppen tagit stryk under den yrkesverksamma tiden.
Om vi utgår från våra 300 000 kr i pension enligt ovan och så lägger vi till 100 000 kr som inkomst av tjänst i form av lön. Vad blir effekten av detta? Ä får en ökad skatt med bara 5 158 kr. Detta på grund av att grundavdraget ökar till 148 900 kr och dessutom tillkommer jobbskatteavdrag (=skattefria pengar) om 22 000 kr.
För Y blir den totala skatten 48 978 kr högre än för Ä trots att båda har samma pension och samma extraknäck – det är 4 000 kr mer i skatt per månad.
Det hör dessutom till saken att på extraknäcket om 100 000 kr skall arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifter. För Ä är dessa bara 10,21% medan de för Y är 31,42%. Så för en total kostnad för arbetsgivaren om (lön 100 000 kr + arbetsgivaravgifter 10 210 kr =) 110 210 kr så får Ä behålla (lönen 100 000 kr – ökade skatten enligt ovan 5 158 kr=) 94 842 kr. Ä får således behålla 86% av den totala lönekostnaden efter skatt.
Motsvarande för Y är sämre. För arbetsgivaren kostar lönen totalt (lön 100 000 kr + arbetsgivaravgifter 31 420 kr =) 131 420 kr och sedan får man bara behålla (lön 100 000 kr – skatten 21 772 kr =) 78 228 kr vilket ger en nettobehållning om 59,5%.
Att jag började fundera på dessa beräkningar har koppling till en företagare och en redovisningskonsult. Redovisningskonsulten brukar säga att de förmånliga utdelningsreglerna för fåmansföretag (20% skatt på utdelningen – vilket ger ett netto skattat och klart i fickan på 63,5% av bolagets vinst före skatt) är bara till för Y medan Ä skall fundera över löneinkomster istället.
Tar vi siffran för den totala lönesumman för Ä om 110 210 kr och skattar detta i aktiebolaget istället och sen delar ut nettot till låga 20% så får Du behålla (110 210 kr * 63,5%=) 69 983 kr …..mot 94 842 kr enligt ovan.
Men alla dessa beräkningar har utgått från att man ligger under brytpunkten och således inte betalar statlig skatt – som är 20% på den delen av beskattningsbar inkomst som är över brytpunkten. Men om man ligger över vad händer då.
Om vi höjer pensionen för Ä till 750 000 kr så blir skatten efter 107 400 kr i grundavdrag totalt 221 675 kr. Lägger vi till ett litet extraknäck på 100 000 kr så höjs skatten till 253 688 kr med oförändrat grundavdrag….MEN….ett jobbskatteavdrag på 22 000 kr skall inte förglömmas. Netto på denna extra inkomst blir således (lön 100 000 kr – ökad skatt 32 013 kr =) 67 987 kr, vilket är ca 61,7 av den totala kostnaden för lönen. Det blir således lite sämre än utdelningen men inte farligt mycket.
Har man ingen eller liten möjlighet till 20% utdelning – detta begränsas enligt hyffsat konsultvänliga (?….läs komplicerade) regler – så kan det vara ett alternativ att ta lön eller en kombination.
Men för Y så är detta med lön och hög marginalskatt inte det man brukar sträva efter i konsultationen så där är utdelningen ett bättre alternativ.
Varför bidde de på detta viset som Astrid Lindgren myntade? Jag har inte fördjupat mig i de bakomliggande faktorerna men en tanke kan ju vara att om vi sänker skatten på pensionärerna så behöver man inte betala ut så höga pensioner från socialförsäkringssystemet. Då blir utgiftssidan i statsbudgeten inte så belastad av utbetalningar även om det där med gungor och karuseller rimligen medför att den andra sidan av budgeten (intäktssidan) inte ger lika mycket skatteintäkter.
Oavsett om det är så man tänkte eller ej så kan man fundera på en förlängning av denna tanke. Det talas mycket om låglönejobb och att det skulle behövas fler ute i arbete men att den totala kostnaden för lön med skatt enligt Y ovan och arbetsgivaravgifter och kollektivavgifter mm gör att arbetsgivare avstår av kostnadsskäl. Om….om man kanske funderar lite på de höjda grundavdragen för Ä enligt ovan och justerar dessa även på löntagare som inte uppnått Ä:s ålder så skulle en arbetsgivare kunna betala en lägre lön och den anställde skulle kunna leva på nettot. Staten får kanske lite mindre skatteintäkter i vissa delar men om personen inte jobbar blir det inga skatteintäkter alls.
Sensommarhälsningar
Bengt Åkesson