Skulle du köpa ett par svindyra skor om du inte tycker att de är värda priset? Gissningsvis aldrig i livet. Du kollar in skorna, ser prislappen och går därifrån. Ibland har du inte råd att köpa dem, ibland väljer du bort dem för att de bara inte är tillräckligt snygga. Eller så köper du skorna om du verkligen, verkligen tycker att du måste äga dem. Det intressanta är att det ofta är ett väldigt aktivt val, eller hur?
Konstigt nog är det inte lika självklart att vi i varje given situation ställer oss samma fråga när det gäller Livet. För vad man än ska bestämma, göra, ta ställning till så har det en prislapp. Och det enda som avgör om det är rätt eller fel beslut är om du tycker att priset är värt det.
Låt mig ge ett par exempel: Du åker på en fantastisk semesterresa. Väl hemkommen räknar du ihop kostnaderna och inser att nu är det korv och makaroner som gäller de närmaste tre månaderna. Var resan värd priset? När du förhoppningsvis har svarat ”ja” på den frågan kommer det att vara mycket lättare att acceptera den taskiga mathållningen som blir konsekvensen.
Eller du säger upp dig från ett jobb som du avskyr utan att ha något nytt jobb att gå till. Antagligen känns det riktigt läskigt och kanske innebär det sömnlösa nätter och en massa oro. Är detta ett pris du är villig att betala för att slippa ifrån en kass arbetsplats? I så fall har du garanterat fattat rätt beslut! Om inte – säg för sjutton inte upp dig!
Sedan många år tillbaka ställer jag mig alltid den här frågan när jag står inför större beslut än vad jag ska äta till middag. När jag pratar med vänner om det här sättet att hantera viktiga och mindre viktiga frågor i livet möts jag ofta först av förvåning. Men efter en stund börjar de fatta grejen. Det går ju att applicera på i princip allt. Är det värt ett par extra kilo för att njuta av en ask choklad på sofflocket en kväll? Är svaret ”ja” så är det bara att mumsa vidare. Om inte – ja, då slutar man. På temat att ingen vettig människa köper ett par dyra skor som de inte gillar.
Det viktigaste och bästa med att leva med den här typen av ”konsekvenstänkande” är att man inte blir ett offer i sitt eget liv. Visst händer det att jag inte tänker igenom allt i förväg, men det funkar nästan lika bra omvänt. Något har hänt och jag ställer mig frågan: ”OK, nu har det hänt. Blev det bra eller dåligt? Kan jag dra någon lärdom av det?” I så fall kan även dåliga saker få en prislapp som överraskande nog faktiskt är värd att betala.
Tyvärr går ju inte allt i våra liv att bestämma. Väldigt mycket händer utan att vi själva ens har en möjlighet att påverka det. Då är det enda vi kan styra över vårt eget sätt att hantera det som hänt. Att försöka acceptera det och göra det bästa av situationen. I slutändan står frågan kvar: Är den roll jag väljer nu värd priset jag får betala?
Se dig själv i spegeln. Den enda personen som kan svara är du själv.
Åsa Scharin