Bild: Bosse Dynamits spektakulära bankkupp mot Handelsbanken i Åhus 1971 rönte enorm uppmärksamhet i riksmedierna. Men vem var insidern i Åhus?
Jag har läst att du i dagarna utkommer med en ny historisk bok och jag är nyfiken på om alla läsarfrågor i Journalen du besvarat genom åren satt avtryck i det skrivna? Samtidigt undrar jag varför du anser det behövs en ny bok om Åhustraktens historia, det finns ju redan din jubileumsbok om Åhus från 1999. (Arne W).
Jag inleder med den sistnämnda frågan. Ja, varför ska man ge ut en ny bok om Åhus-traktens historia? Det är en relevant frågeställning. Jag kan framför allt se två anledningar till det. För det första så är den nya bokens titel Åhus- och Yngsjötraktens historia och täcker en större bredd än den tidigare boken. Byn Yngsjö får exempelvis sin historia för första gången ingående dokumenterad. Därutöver skildras i ett särskilt kapitel även fotbollsklubbens drygt 70-åriga historia, vilket aldrig tidigare funnits publicerad.
Det är en högst fascinerande resa denna lilla klubb åstadkommit. Yngsjö IF bildades 1946. Ingen kunde då drömma om att fotbollsklubben en sommardag 45 år senare skulle bli bästa fotbollslag i storkommunen, spela jämnt mot proffslag från högsta fotbollsligan i England och för bedriften uppmärksammas stort i radio, tv och rikstidningar.
Jag har fått frågan varför jag valt att lägga flera år av ledig tid på att läsa Kristianstadsbladets sportreferat om Yngsjö IF som sträcker sig 70 år över tid och orka djupdyka i otaliga dammiga klippböcker för att kunna skildra just denna fotbollsklubb. Svaret är enkelt. Förutom ett antal läsarfrågor genom åren med nyfikenhet på denna förenings osannolika framgångssaga, så är jag själv född och uppvuxen i Yngsjö, min pappa var föreningens ordförande i nio år, jag har spelat i klubben från pojklag till A-lag. Yngsjö IF:s historia – som täcker glädje och utmaningar, oslagbara anekdoter, oförglömliga profiler och enastående bragder – är helt enkelt värd att sammanföras i en bok till eftervärlden. En fotbollssaga så osannolik att den egentligen aldrig skulle kunnat inträffa. Men det gjorde den!
I boken görs också historiska nedslag i andra kringliggande orter med egna kapitel som Härnestad, Ripa, Vittskövle, Lyngby, Åhuskärr och Rinkaby.
Den andra väsentliga anledningen till en ny bok om Åhustrakten är att den lokala historien inte är ristad i sten. Den är långt ifrån avslutad. Historien bestäms alltid i efterhand, och varje ny generation föder sin egen tolkning av det som en gång varit. Historia skapas av vårt vetande och omskapas genom tillförseln av nytt vetande.
Låt mig kort redogöra för bara två exempel i Åhustraktens lokalhistoria som fått omvärderas på grund av nutida forskningsrön. Och som hänt efter att jag gav ut min Åhusbok ”…inte en vackrare plats på jorden…” inför 850-årsjubileét 1999. Utgrävningarna av Åhusborgen 2007–2010 visade att det inte var ärkebiskop Eskil som stod som grundare till borgen på 1100-talet, vilket forskarna dittills hävdat, utan borgen uppfördes redan på 1000-talet och byggherren verkar vara Knut den store – segraren i det blodiga trekungaslaget år 1026 som gått till hävderna som ”Slaget vid Helge å” (ett mytomspunnet sjöslag som har fått ett eget kapitel i boken).
Det andra exemplet rör den gåtfulla ålen. Med hjälp av modern teknik har ett europeiskt forskarlag för första gången kunnat kartlägga omkring 700 ålars vandring mot lekområdet i Sargassohavet. Det resulterade i nya forskningsrön, publicerade i en internationell forskningstidskrift hösten 2016, som gav ett så överraskande svar om hur svenska ålar tar sig den 7000 kilometer långa vandringen till Sargassohavet, att den tidigare traditionella uppfattningen om ålens vandring fick omvärderas.
Borgen i Åhus och ålens vandring – med egna kapitel i boken – är endast två bevis (det finns även andra, exempelvis den unge prästen Malte Hasselqvist som blev Yngsjömordets sista offer, vilket skildras i ett eget kapitel) på att historia är en högst levande vetenskap som skrivs om efterhand nya rön kommer i dagen. Av den anledningen är det också min övertygelse att det finns intresse för en ny bok med historiska strövtåg i Åhus- och därtill Yngsjötraktens historia, vilande på färsk vetenskaplig forskning.
Nu till Arnes andra fråga rörande alla läsarfrågor i Journalen som jag har besvarat, om de satt avtryck i min nya bok?
I snart 18 år har jag skrivit om historia i denna tidning och till dags datum besvarat närmare 800 läsarfrågor. Två år senare skrev jag också de första raderna till det manus som nu 16 år senare resulterat i bokverket om Åhus- och Yngsjötrakten, fördelat på 320 sidor med över 200 illustrationer.
Läsarnas frågor i KristianstadsJournalen har genom åren handlat om allehanda lokalhistoriska spörsmål. Denna läsarkontakt har varit otroligt stimulerande och mycket lärorikt, även om det inte sällan krävts timmars och åter timmars efterforskningar för att få till ett godtagbart svar. Men det har varit mödan värt då jag själv på detta sätt förkovrats ytterligare i traktens rika historia. En del läsarfrågor har intresserat mig extra mycket, med fördjupningar som följd. Resultatet har sedermera omarbetats och blivit till flera kapitel i den nya boken. Utan läsarnas frågor hade åtskilliga av bokens 43 kapitel helt enkelt inte blivit till. (Läsarfrågorna var också högst behjälpliga vid tillkomsten av min bok ”400 år i Christians stad” som utkom inför Kristianstads 400-årsjubileum 2014).
Det finns enstaka frågor som gett upphov till hela kapitel om lokala händelser i Åhustrakten som tidigare inte varit omskrivna i bokform i någon märkbar omfattning eller inte alls; exempel på detta är kapitlen med rubrikerna: Den stora bankkuppen i Åhus, Familjen Nobels dynamithus i Härnestad, Pesten hemsökte Åhustrakten, Fotbollsbragderna i Yngsjö, ”Tsunamin” i Åhuskärr, Sista Åhuståget på Gärdsbanan, Den försvunna pilgrimskällan och Äldsta målningen av Åhus.
Det finns därutöver separata uppgifter insprängda i andra kapiteltexter som också de aldrig tidigare varit publicerade i någon bok och som har sitt ursprung i läsarfrågor. Det har krävt djupdykningar i arkiv som resulterat i svar som berör bland annat förekomsten av en möjlig hittills okänd medeltidsborg i Yngsjö, hur Yngsjöborna på eget bevåg höll de misstänkta förövarna Anna Månsdotter och Per Nilsson fångna och förhörde dem närmare en vecka om mordet på Pers hustru innan de valde att kontakta polisen, avslöjandet om vem som var Yngsjömörderskans hemliga tjallare, gåtan kring de 1500 försvunna vikingagravarna i Åhus, hur hela byn Ripa flyttades, den obesvarade kärleken som gav upphov till namnet Transval, Åhus som veritabelt snapphanenäste, de värsta eldsvådorna i Åhus, den dödliga tågolyckan i Härnestad, hur nedlagda kyrkogården i försvunna Elleköpinge förvandlades till gravplatser för pestens offer, uppkomsten av Nyehusen, varför kyrkklockan i Huaröds kyrktorn bär en latinsk inskription om att Åhus kyrkfolk måste sjunga Guds psalmer rätt? Och mycket mer.
Jag tänkte avsluta med nedslag i en tämligen sentida dramatisk händelse i ett av de mest omfattande kapitlen i boken och som föddes uteslutande genom en nyfiken fråga från en av KristianstadsJournalens många läsare. Det var den 30 december 2012 som ett mejl damp ner till tidningen och vidarebefordrades till mig. Det var från Jean Alexander Dahlquist, som undrade om jag visste något om och i så fall mer ingående kunde skildra Bosse Dynamits spektakulära bankkupp mot Handelsbanken i Åhus 1971. Själv kände han flera som kunde berätta de mest hisnande anekdoter om Bosse Dynamnit och kuppen. Han hade därefter ”forskat” runt men inte funnit något nämnvärt skrivet om händelsen. Jean Alexander ville veta vad som var sant och vad som var myt om Åhuskuppen.
Jean Alexander hade rätt i att det fanns förvånansvärt litet skrivet om denna händelse.
Men min nyfikenhet var väckt. Så det fick bli klassisk arkivforskning, tidsödande genomläsning av samtida tidningar i stadsbibliotekets mikrofilmsarkiv samtidigt som rättegångshandlingar om händelsen studerades med lupp och intervjuer genomfördes. Det krävdes ett par års skrivande på kvällar, helger och semestrar innan kapitlet var klart. Slitsamt men åter mödan värt. Här följer en liten ”blänkare” om den numera mytonspunna Åhuskuppen:
Det var kvällen den 21 juli 1971, då traktens poliser mangrant beordrats till Kiviks marknad (då en stökig tillställning med fylleri, raggarbråk och porrtält), som Bosse Dynamit och hans kumpaner slog till mot Handelsbanken i Åhus. Tidigt förstod polisen att yrkeskriminella varit i farten. Svetsningen hade gjorts efter en raffinerad metod med laserbrännare. I landets historia hade det tidigare inträffat ett enda liknande bankvalvsinbrott. Det var därför inte förvånande att kuppen blev riksnyheter i både radio, tv och tidningar.
Det framkom flera uppseendeväckande inslag. Bosse Dynamit hade oskadliggjort det inbrottssäkra larmet med en vanlig potatisskalare (!) som han hämtat i bankchefens bostad på bankens ovanvåning. Förövarna hade visat prov på osedvanlig kyla och lugn. När polisen kom stod på bankdisken en nästan uppdrucken literflaska vodka som förövarna hade konsumerat under tiden de befunnit sig inne i banken. Flaskan tillhörde bankchefen och hade varit oöppnad till dess förövarna till sin stora glädje fann den.(Flaskan med den lilla ”slatten” kvar finns fortfarande bevarad).
Med kofot hade 215 bankfack brutits upp och länsats på juveler, kontanter, obligationer, aktier och andra värdesaker. Sammantaget uppskattades det officiella värdet av det stulna till omkring en och en halv miljon kronor. Bankens försäkringsbolag ersatte så småningom kunderna för redovisade förluster, men värdet av det stulna var mångdubbelt högre då det fanns många bankfackskunder som av ”skattetekniska skäl” inte kunde uppge vad de fullt ut av värde hade förvarat i sina fack. Av den anledningen renderade Åhuskuppen också i djupt personliga tragedier i trakten med bland annat flera självmord som följd veckorna efter kuppen. Bosse Dynamit blev å andra sidan en mycket förmögen man efter Åhuskuppen, då han fick behålla den del av bytet som ingen gjorde anspråk på, vilket var majoriteten.
För polisutredarna stod det tidigt klart att den spektakulära bankvalvskuppen aldrig kunnat genomföras utan förekomsten av en insider. Förövarna hade varit försedda med detaljerad information om att bankkamreren varit bortrest, att grannhuset vid tidpunkten stått obebott, att ett specifikt källarfönster gick att forcera och därigenom kunna nå in till bankvalvet. De hade även haft kännedom i minsta detalj om bankens interiör, inte minst valvets och larmets konstruktion, ansedd som ett av de modernaste på marknaden och inbrottssäkert. De visste allt av värde som de behövde veta.
Men vem hade lämnat uppgifterna? Det fanns en liten begränsad skara som var så utomordentligt initierad. Polisen försökte förgäves få Bosse Dynamit att prata. Rykten spreds snabbt i Åhus och frågan alla ställde sig var: Vem är insidern? Det viskades om än det ena, än det andra namnet, vissa mer frekvent än andra. Efter någon vecka återstod endast ett par namn.
Det spekulerades även vilt om varför Bosse Dynamit av 216 bankfack valde att bryta upp 215, det vill säga samtliga utom ett – det fack där reservnycklarna förvarades till Åhus Sparbank rakt över vägen. I tidningar raljerades om hur brottslingarnas slarv omintetgjort en för dem unik möjlighet till dubbelstöt. Men Bosse Dynamit – med en uppmätt intelligensnivå som med god marginal kunnat kvalificera honom till medlem i Mensa – visste sannolikt mycket väl, genom insidern, att bankfacket innehöll nycklarna till grannbanken. Just därför valde han att inte bryta upp det!
En fördjupning av det som precis skildrats liksom resten av historien om Bosse Dynamits bankkupp i Åhus, bland annat den enormt uppmärksammade rättegången i tingshuset i Kristianstad, Bosse Dynamits dramatiska flyktförsök från stadens häkte, yrkesmördarna som skulle frita honom, hans andra övriga rymningar med Svartenbrandt och Nisse Pistol, kan du läsa om i boken.
Kenth Olsson