Bild: Där det i dag spelas högklassisk golf i Åhus tuffade förr i tiden ånglok.
Uppfarten till golfklubben i Åhus verkar onaturligt konstruerad jämfört med omgivningen. Beror det på arkeologiska utgrävningar?
Uppfarten till golfbanan i Åhus bär på en något udda historia, men har inte med arkeologi att göra. Den första tävlingen spelades 1942 på golfbanan i Åhus, där den funnits nu i 82 år. Men golfklubben är äldre än så, bildades redan den 8 juni 1924, grundad av friherre Otto Palmstierna och med en golfbana som inledningsvis bestod av tre (3!) hål på Rinkaby skjutfält på mark som militären upplät utan kostnad.
Skjutfältet hade i sin tur skapats den 26 juni 1900 av Wendes då nytillträdde regementschef, Fredrik Leth. Föga överraskande valde klubben regementschefen på Wendes 1924, överste Lennart Lilliehök, som sin förste ordförande. Den tidens spridda rykten gjorde gällande att ordförandeskapet var ett krav från den golfbitne regementschefen för att upplåta gratis mark till klubben.
Alltså firar i år Kristianstads Golfklubb & Destination jämnt hundra, är landets femte äldsta golfklubb, och banan Åhus Östra rankas i dag som landets bästa golfbana.
Anledningen till flytten från Rinkaby 18 år efter tillkomsten var att militären var i behov av marken för sin utökade verksamhet under andra världskriget. Samtidigt med flytten till Åhus och nuvarande plats 1942 låter man förnuftigt nog den banvall, där den fem år tidigare borttagna rälsen från nedlagda Gärdsbanan löpt, utgöra själva uppfarten till golfbanan. Smart och billigt sätt att få en upphöjd och sällsynt jämn uppfart i en i övrigt omgivande ojämn terräng. Gärdsbanan, Gärds Härads Järnväg, byggdes 1881 mellan Karpalund och Degeberga över Skepparslöv, Tollarp och Everöd. Järnvägslinjen öppnades för allmän trafik den 6 december 1881 och två år senare anslöts bandelen Åhus-Everöd. Gärdsbanan existerade i ett drygt halvt århundrade. Persontrafiken på linjen Åhus– Everöd–Tollarp blev med bilismens intåg allt mindre lönsam. År 1935 hade linjens sex tåg bara kunnat räkna 6-7 resande i medeltal per tåg. Året efter lades banan ner. Sista tåget på Gärdsbanan avgick från Gärdskans järnvägsstation i Åhus klockan 17:10 den 30 juni 1936.
Året efter revs rälsen upp.
Gärdsbanans stationer finns ännu kvar, de flesta som bostäder, utom den i Härnestad som är riven. Stationsbyggnaden i Åhus har byggts om och till, men benämns fortfarande Gärdskan. Den innehåller numera verksamheter som bibliotek, mötesplats med café, daglig verksamhet, polis och hemtjänst.
Från Gärdskan i Åhus löpte rälsen (frånsett en kortare spår ner till hamnen) västerut längs med nuvarande Järnvägsgatan (därav namnet), gick omedelbart norr om Rönnowskolan och ut genom en sprängd öppning i stadsmuren, ungefär ovanför där nuvarande tunneln går under väg 118, och vidare mot Everöd och Tollarp. Nuvarande Sånnaskolan ligger rakt över platsen där rälsen gjorde en vänstersväng och sedan fortsatte längs med banvallen som sedermera blev uppfarten till Kristianstads Golfklubb.
Strax väster om golfbanan och vidare till Everöd syns än i dag sträckvisa spår i markvegetationen där Gärdsbanans räls en gång fanns. De lätta rälsskenorna krävde att tåget hade en maxfart på 20 kilometer. På grund av den låga farten behövdes ingen traditionellt inhägnad banvall, men väl ett plant underlag som på vissa sträckor krävde en något upphöjd banvall, som exempelvis vid golfbanan i Åhus, där uppfarten som sagt nu går.
Jag har läst att skelettet efter Sveriges äldsta kvinna kallas ibland Barumskvinnan och ibland Bäckaskogskvinnan. Vad är den korrekta benämningen?
Nämnda skelettfynd gjordes av drängen Sven Eriksson den 27 maj 1939 vid Barumsviken nära Oppmannasjöns strand nordost om Kristianstad. Vid graven där Sveriges äldsta skelett hittades finns i dag en minnessten uppsatt med texten: ”Här gravsattes den forntida fiskarkvinnan från Barum”.
Graven grävdes ut den 2 juni 1939. Eftersom man fann jakt- och fiskeredskap i graven, och skelettet var svårt att könsbestämma, trodde man länge att fyndet var skelettet av en man som dog när han var 40–50 år gammal och han beskrevs i decennier som ”Fiskaren från Barum”. Men 1970 kunde vetenskapen konstatera att skelettet kom från en kvinna som hade fött 10-12 barn. År 1996 gjordes nya omfattande undersökningar av Barumskvinnans skelett. Hon befanns nu vara ca 9 000 år gammal, dog mellan 7010 och 6540 f.Kr., vilket gjorde henne till Sveriges äldsta bevarade kvinnoskelett.
Historiska Museet hade döpt henne till Bäckaskogskvinnan och höll envist fast vid denna benämning, vilket ledde till en strid med den lokala opinionen och Villands Hembygdsförening som förordade den mera korrekta benämningen Barumskvinnan. De sistnämnda gick till slut vinnande ur namnstriden. Men det var först våren 2016 som Historiska museet gav med sig fullt ut och ändrade det officiella namnet till Barumskvinnan.
Ligger det någon sanning i att Kristianstad en gång haft landets sämsta bostäder?
In i modern tid uppgavs i medier att Kristianstad hyste landets värsta slumbostäder. För att råd bot på misären bildades det kommunala bostadsbolaget ABK den 23 februari 1950. Samma år utkom boken ”Kristianstad 1950”, där staden speglades under ett dygn nämnda år. Här skildras nattvakten, gatusoparen, mjölkbilen, landets största ånglokscentral med 50 lok, stadens 130 ankommande och avgående tåg per dygn, landets största torg, Hästtorget, och stadens största företag, Yllan, Sommarlust som Kristianstads Gröna Lund och Kristianstad som en självklar garnisonsstad.
Boken skildringar om de trånga och smutsiga Smalgatorna, något år tidigare omdöpta till Vallgatorna men det har ännu inte slagit igenom, utgör dyster poesi: ”Till hälften fyllda av en skugga tjock som kanalernas vatten, där människohänder byggt dystrare grottor än någonsin naturen, där golvdrag och fukt utvecklar sin dagliga tortyr, där reumatism och värk bor vägg i vägg, där bebyggelsen misshandlar och trampar på människorna”.
Det är en brutal skildring av ett område i det Kristianstad, som vid denna tid kunde räkna närmare 100 utdömda bostäder med omkring 300 boende.
Orsaken var framför allt en skriande bostadsbrist. Ansvariga politiker försökte råda bot på bostadseländet, bland annat genom bildandet av nämnda ABK. Redan samma år ABK bildades 1950 påbörjades också det första byggprojektet, vilket fick 750 personer att köa i rådhuset för att komma över någon av de eftertraktade lägenheterna.
Den 1 april 1951 kunde de första lyckliga hyresgästerna flytta in i första etappens 51 lägenheter. När den 200 meter långa och fyra våningar höga fastigheten längs Kanalgatan stod fullt klar 1953, med totalt 179 toppmoderna lägenheter, blev den i folkmun döpt till Kinesiska Muren. Nästa projekt startades 1953 på området Lyckans Höjd. När allt stod klart fem år senare blev det stadens första moderna höghusområde med totalt 460 lägenheter, underjordiskt garage, gemensam panncentral och ”dagis”. De höga husen, som mest med åtta våningar, fick lokaltidningen att liknade området vid ett ”Manhattankvarter”.
Men slumbostäder fanns kvar i Kristianstad. Föreståndarinnan för stadens Slumstation, Ada Nordström, framhöll i en intervju i Kvällsposten 1955, att hon ”arbetat i mer än dussinet städer i landet, men inte i någon har förhållandena gestaltat sig så miserabla för gamla och ensamma människor som just i Kristianstad”. Hon påtalar att ”bostäderna är inte bara ruffiga, de är behäftade med sådana skavanker att det ofta ställer sig dubbelt svårt för oss slumsystrar att bringa effektiv hjälp”.
I Kristianstadsbladet påpekas i slutet av 1957 att det ännu existerar bedrövlig bostadsslum i stadskärnan. I en fastighet, skriver reportern, ”saknar lägenheterna eldstad, det dryper av fukt så att det bildats grov mossa”. Reportern fortsätter: ”Råttor kanar på köksgolv som är isbana på grund av kylan och ändå bor här människor i varje prång, ofta under förhållanden som vi skulle förnekat som omöjliga i vår tid, om vi inte sett eländet med egna ögon”.
Nästa stora projekt för ABK blev fyra åttavåningshus i kvarteret Hästen som blev klart 1959 och som sedan följdes av andra stora byggprojekt, inte minst på Gamlegården med totalt 1850 lägenheter. ABK är i dag ett erkänt kompetent och uppskattat bostadsbolag, ett av Sveriges 25 största, med förvaltning av närmare 10 000 hyresbostäder, butiker och kontor i Kristianstads kommun.
Men det bör väcka till eftertanke, att den tid då Kristianstad uppgavs hysa landets värsta bostadsslum, där råttor ännu i slutet på 1950-talet åkte kana på iskalla köksgolv i ouppvärmda ruckel, ligger knappt en människas genomsnittsålder tillbaka.
Kenth Olsson