Bild: Efter många år i tyska Bundesliga pratar Jesper Larsson flytande tyska och hjälper tyska turister rätt bland smakerna i glasskiosken på torget i Åhus innan han väljer själv. Jesper har bytt handboll mot damfotboll och jobbar deltid på KDFF:s marknadsavdelning.
Handbollsikonen Jesper Larsson lämnade i fjol jobbet som klubbchef i IFK Kristianstad men idrotten släpper han inte. Han har bytt sport och är nu deltidsanställd i Kristianstad DFF:s marknadsorganisation, samtidigt som han studerar till fastighetsmäklare.
Jesper Larsson har varit ett självklart ankare i handbollsklubben under de senaste femton åren. En epok som blev IFK:s framgångsrikaste någonsin och vars like kanske aldrig kommer åter.
IFK:s professionella satsning och uppradade mästerskapstitlar fick stort genomslag och noterades på många olika håll i världen. För Kristianstads Journalen avslöjar Jesper Larsson nu att han för några år sedan blev uppringd av en saudisk shejk som ville köpa klubben!
– Det är ju omöjligt på grund av svenska lagar och regler för idrottsföreningarna, men det var onekligen en spännande tanke, säger han och berättar att shejken till och med skrev ett så kallat ”letter of intent”, en avsiktsförklaring med sitt förslag.
– Han ringde igen för några månader sedan för att höra om reglerna i Sverige ändrats, tillägger Jesper Larsson. Det har de inte.
Det är, som Jesper säger, en fascinerande, om än helt hypotetisk, tanke att tänka vad som skulle kunnat komma ut av en så penningstinn ägare.
Nu har Jesper lämnat IFK och noterar att inte heller lagets andre Larsson, Uffe, är kvar längre. De är inte släkt men har båda haft ett gediget och långvarigt förhållande med klubben. Har varit traditionsbärare, storytellers, för många nya generationer.
Jesper har bytt plan och värvats av KDFF, det allsvenska fotbollslaget med hemmahamn i Kristianstad. På deltid ska han arbeta tillsammans med marknadsansvariga samtidigt som han, 51 år och mitt i livet, utbildar sig till fastighetsmäklare.
Fotbollsintresset har alltid funnits där. Gammal mittback i Viby IF som han är, även om det blev handbollen som tog över i de tidiga tonåren.
Han är entusiastisk över det nya arbetet.
Och han framhåller gärna det sociala arbete som klubben utför, ofta bortom rubrikerna. KDFF har flera projekt på gång som sysselsätter och får såväl barn som äldre att röra på sig. Projekt som Kids in motion, eller Still i motion. Lagets spelare ställer upp på det här som en del i deras arbete för klubben. Och det är något som kommer hela kommunen till godo.
– Tänk om alla kunde se linjerna i samhället. Att ju fler barn och ungdomar vi ger en meningsfull fritid med aktiviteter och gemenskap desto mer elände slipper vi i samhället.
Han utvecklar:
– Man kan dra det så långt som att en företagare som väljer att lägga sponsorpengar hos oss i förlängningen bidrar till mindre våld och utanförskap i våra egna utsatta områden. Och därmed gör både en samhällsvinst och en egen vinst
– Ett samhälle utan gängkriminalitet är mer lönsamt för oss alla.
Därmed har vi förankrat betydelsen av KDFF:s, och många andra idrottsföreningars, sociala arbete.
Det krävs emellertid pengar för att få verksamheten att gå runt och det hela bildar ett ekosystem som handlar om hur pengar är beroende av idrottsliga framgångar och vice versa.
Sponsorerna blir fler och generösare desto större sportsliga framgångar som uppnås, vilket i sin tur innebär att klubben kan utveckla och behålla ett konkurrensmässigt representationslag.
Ett problem i en mindre stad, som Kristianstad de facto är, är att många familjeföretag köps upp och känslan för bygden tunnas ut. Då blir de sportsliga resultaten än viktigare.
KDFF har de senaste åren etablerat sig som en av Sveriges fyra-fem resultatmässigt bästa klubbar. Det är ett enormt PR-kapital att förvalta. Samtidigt är det omöjligt att värdera den betydelse för klubben och damfotbollen i Kristianstad som förra tränaren Elisabet Gunnarsdóttir haft.
Kristianstad, som enda klubb med kvinnlig tränare, har framstått som ett föredöme i media och hennes utstrålning och kontaktnät har gjort klubben till en magnet för duktiga fotbollsflickor från när och fjärran.
Inte minst från Island. Klubben har än idag flera isländska spelare i laget.
Fortfarande är KDFF enda lag i högsta serien med kvinnlig huvudtränare. Johanna Almgren delar jobbet med Daniel Angergård.
KDFF har etablerat sig som regionens fotbollslag på damsidan. Jesper jämför det gärna med hur Mjällby vuxit ut till regionens lag på herrsidan.
– Det är en viktig position att slå vakt om för det kommer att hända mycket inom de närmaste åren, spår Jesper Larsson.
Storklubbarna har insett att damfotbollen har en potential. De senaste VM- och EM-turneringarna samlade stora mängder av publik. De stora pengarna till klubbarna är på väg, om än fortfarande små.
En ekonomiskt starkare damallsvenska väntar bakom hörnet. Många vill vara med.
Malmö FF utmanar snart FC Rosengård om att vara förstalag i Malmö och deras lag har gått rakt genom seriesystemet till näst högsta serien Elitettan, där de nu spelar. En serie bakom finns Helsingborgs IF, också på rask marsch uppåt.
Det handlar om stora klubbar med andra resurser än KDFF.
KDFF:s möjligheter ligger i att fortsätta på den inslagna vägen, att bli en regional och lokal motor för fotbollshungriga tjejer. Bygga vidare på ungdomsverksamheten och utbilda egna duktiga spelare.
– Vi har idag åtta spelare som debuterat i allsvenskan genom KDFF, så klubben är bra på att plocka fram talanger, säger Jesper sedan han räknat efter.
Inom kort, tror han, kommer också spelarförsäljningar inom damfotbollen att bli allt viktigare. Där ser han en framtid för klubben trots den ökande konkurrensen med storklubbar som är på väg uppåt.
– Jag hoppas och tror att KDFF som förening växer och blir det naturliga valet för talanger; lokala, regionala, nationella och internationella som är i början av sina karriärer, säger han.
Fast en sak är han inte nöjd med. Publiktillströmningen när det är hemmamatch.
– Det här är en sak som vi måste förändra till det bättre. Erbjuda en större upplevelse än bara en fotbollsmatch, säger han och man förstår att han grunnar mycket på hur siffrorna ska kunna vändas uppåt.
Man kan självklart inte jämföra KDFF med Chelsea eller Arsenal, men nog borde intresset vara större från publikens sida i Kristianstad än att ett av landets fyra-fem bästa lag ska snitta på 500 personer per hemmamatch när 50 000 går på damernas Premier League i England.
Det är stora pengar som gör stora skillnader.
Och skulle Sverige ändra sina regler så har Jesper Larsson ett trumfkort i telefonboken. Han kan ringa sin saudiske shejk och intressera denne för damfotboll istället för handboll.
Per Erik Tell