Kiaby kyrka byggdes under den stora kyrkobyggarepoken, någon gång under 1200-talet. Uppförd som en röd tegelkyrka har den senare både vitkalkats och byggts ut under omgångar tills den fått sitt nuvarande utseende. Exteriört ser den ganska vanlig ut. Interiört rymmer den flera unika alster.
Kiaby kyrka hyser fyra konstverk av rang. Det är dels en madonnafigur och ett krucifix i ek, snart 800 år gamla, som fortfarande förbryllar historikerna.
Jesus på korset har på senare tid, ingen vet när eller varför, försetts med skor i silver.
Skorna lyser inte längre. Silvret har ärgat och de är närmast svarta. De putsas inte för att man inte ska slita på det tunna silvret och tårna lyser igenom på någon del. Kanske är det sandaler ändå trots att de i litteraturen oftast beskrivs som skor.
– Sandalerna tolkas som ett tecken på Kristus överhöghet. Det var biskopar som bar sandaler och att de var i silver visar att han var den överste av prästerna, berättar Ingvar Nilslin, före detta kyrkopolitiker och kyrkvaktmästare som visar runt i kyrkan tillsammans med mångårige vaktmästaren Sven Olsson från Kjuge.
Madonnan sitter med en Kristusfigur i knäet. Det är inget spädbarn utan en helt vuxen man, om än i förminskad skala. Det ser ut ungefär som en docka i knäet på en buktalarartist.
Båda skulpturerna skulle platsa på vilket konstmuseum som helst.
De uttrycker en sällsynt känslighet och har en ovanligt rik nyansering i formgivningen, skriver förre museichefen Thorsten Andersson i en beskrivning. Studerar man ansiktsuttrycken på figurerna är konstnärens yrkesskicklighet tydlig.
Man tror att de kommer från Ignabergamästarens verkstad då det finns klara likheter med andra arbeten från honom. Thorsten Andersson misstänker också att denne skicklige träsnidare fått sin skolning direkt från franska Chartres. Där byggdes den stora katedralen upp efter en brand 1192 och hela det bygget, exteriört och interiört, följdes av ett enormt intresse i hela den kristna världen.
I koret lyckades man vid en restaurering 1939 ta fram väggmålningar som daterats från 1400-talet. Också de uppges ha ett stort konstnärligt värde. Motivet är himmelsfärden.
Målningen är naivistiskt utförd. Kristus försvinner upp i molnen i sin vida mantel tillsammans med två änglar. Bara fötterna sticker ut. På marken står jungfru Maria och de tolv apostlarna.
Där finns också Jesu fotspår! En subtil uppmaning till församlingsborna att vandra i hans spår.
Målningarna antas vara utförda av någon man kallar Fjälkingemästaren och Thorsten Andersson håller det inte för omöjligt att den eller de som stått för utsmyckningarna använt sig av den så kallade fattigmansbibeln, Biblia Pauperum, som förebild då den gavs ut i träsnittstryck på 1460-talet och innehöll många bilder. Den fanns också som avskrift tillgänglig på många klosterbibliotek och nära Kiaby fanns Bäckaskogs kloster.
Altarskåpet får räknas som det fjärde och sista stora konstverket i Kiaby kyrka. Det dateras till 1500-talet och har sannolikt också det en lokal anknytning trots att man tidigare trott att det var ett nordtyskt arbete.
Det handlar om ett träsnideriarbete av klass.
I altarskåpets mittfält syns Gud Fader med den korsfäste i sina armar, till vänster om honom ser vi Maria och till höger ärkeängeln Mikael. I fyra sidofält återges de tolv apostlarna med sina respektive symboler.
Eftersom det finns ett liknande altarskåp i Oppmanna kyrka har man under senare tid börjat luta åt teorin att skåpen tillverkats av skickliga munkar vid Bäckaskog.
Det var först 1960 som altarskåpet fick sin nuvarande plats. Tavlan över nattvarden som tidigare satt där är nu placerad i nykyrkan.
I Kiaby kyrka finns en dopfunt i sten från 1200-talet och en predikstol från 1700-talet. Vid predikstolen finns en ställning med fyra timglas som visar timmens fyra kvarter. Troligen jämngammal med predikstolen.
De båda främre bänkraderna är herrskapsbänkar. Karl XI:s namnchiffer finns på den främre av dem. Det är väl tveksamt om just den kungen har suttit där. Troligen stammar bänkarna från hans tid och inte minst efter den svenska ockupationens första decennier var det viktigt att visa församlingsborna vem som var rikets högste.
Karl XI var den kung som befäste Skåne som svenskt efter slaget vid Lund men samtidigt var hans förhållande till skåningarna och landskapet livet igenom bekymmersamt.
Hade Karl XI fått råda hade den manliga befolkningen i Örkeneds socken helt utrotats och skåningarna i gemen skeppats iväg som en sorts påtvingade kolonisatörer till Baltikum.
Troligare är det då att Karl XV någon gång suttit i Kiaby kyrka. Han var ofta på Bäckaskogs slott och det går många historier om hans frillor och barn på bygden. Kanske satt han i bänken och blinkade åt någon bonddotter.
Under Gustav III:s tid byggdes kyrkan ut på långhusets norrsida. Tillbyggnaden för mer än 230 år sedan kallas fortfarande nykyrkan. Kungens monogram finns på en platta vid ingången.
Orsaken till utbyggnaden var att församlingen växte och man fick inte plats. I dag är det annorlunda, berättar Ingvar Nilslin och Sven Olsson. Högmässan samlar inte längre så många själar.
Fullt så illa som en söndag i februari 1900 brukar det dock inte vara. Då hade snöstormen vräkt ned och begravt Kiaby i hushöga snömassor, enligt Skånska Dagbladet, och pastor Simonsson fick, förutom organisten och kyrkvaktmästaren, enbart en enda åhörare. Det var pastorns egen jungfru.
Trots det hölls en fullständig mässa med psalmsång, predikan, kungörelser och lysningar.
En annan präst i församlingen som fått medial uppmärksamhet är Gunnar Bartolomeus Petersson som lämnade sin tjänst och konverterade till den striktare religiösa lära som kallas gammelkatolicismen. Under flera år i slutet av 1900-talet pågick en infekterad strid mellan stiftet och Petersson innan denne placerades på länsstyrelsen för att handha kyrkogårdsfrågor.
I Kiaby minns man Gunnar Petersson som en bra om än sträng präst.
Tornet byggdes på 1500-talet och trappan upp till klockorna är en riktig medeltida vandring. Det är en knappt meterbred stentrappa som leder uppåt i spiral.
Trappstegen är olika i höjd men Sven Olsson som varit kyrkvaktmästare i 25 år och nu fyllt 87 vet hur man betvingar trappan och följer med upp.
Klockorna i tornet har kommit på plats senare. Det finns dokumentation på att Kiaby kyrka hade en klockstapel i ek så sent som på 1660-talet. Uppe vid klockorna sitter en mikrofon som förstärker ljudet av ringningarna ned i kyrkorummet.
Kiaby kyrka är en väl underhållen kyrkobyggnad. Sven Olsson minns hur han tvättade taktegel och visar hur det finns olika tegel på olika tak.
Stuprännorna är idag av ett material som enbart ser ut som ärgad koppar. Ingvar Nilslin förklarar att kyrkan flera gånger utsatts för stölder av kopparrännor och att man därför ersatt den stöldbegärliga kopparen med annat material.
Per Erik Tell