Kärleksgatan i Yngsjö har valts till Sveriges sportigaste gata. Vilken är historien bakom det udda namnet och vad är det sportiga med gatan? (Glenn R)
Det är ingen överdrift att påstå att Yngsjö genomsyras av ett högst levande engagemang för byns idrottsförening. Många är de bybor som på olika sätt engagerar sig i föreningen, på vars idylliska och klassiska idrottsplats det erbjuds aktiviteter för stora och små. Ett tydligt bevis på detta imponerande engagemang är att Svenska Postkodlotteriet för en dryg månad sedan utsåg Kärleksgatan i Yngsjö till Sveriges sportigaste gata 2018. Utmärkelsen firades på idrottsplatsen med bland andra tidigare fotbollsproffset Jesper Blomqvist.
Kärleksgatan är intimt sammankopplad med fotbollsklubbens historia – och tvärtom! Om Yngsjö IF:s osannolika framgångssaga, och alla spelare och ledare med adress Kärleksgatan, skulle jag kunna skriva spaltmetrar. Allt ifrån bildandet 1946 till hur klubben en sommardag 45 år senare som kommunens bästa fotbollslag spelade jämnt mot ett av Englands främsta proffslag, Blackburn Rovers, med landslagsspelare. Men nu tillåter utrymmet ingen större utsvävning, så jag får hänvisa till min senaste bok Åhus- och Yngsjötraktens historia, där Yngsjöklubbens drygt 70-åriga fotbollshistoria för första gången skildras i skrift (dessutom utgör den bokens i särklass mest omfattande kapitel).
Nu över till läsarfrågans första del, där Glenn R. vill veta historien bakom Kärleksgatan.
Själva gatan kom till omkring 1960 då delar av betesmarken i Yngsjö bys södra del, väster om Gamla byvägen, började bebyggas med villor. Byns gator hade vid denna tid inga namn utan postbox gällde. Området med villorna kallades i folkmun Prärien på grund av de utbredda betesmarkerna de uppfördes på – ett område länge initialt med mer kor än människor.
Då kommunen i början av 1970-talet beslutade om införande av gatunamn bestämde sig två brunnsborrare, aktiva i byns fotbollsklubb, att skämta med de boende på Prärien. Vid brunnsborrarnas arbete i Norrland hade de funnit en gatuskylt som de ansåg passa utmärkt till skämtet. Så efter en ”blöt” tillställning satte de i skydd av nattens mörker upp den ”lånade” Norrlandsskylten med namnet Kärleksgatan. Skylten renderade munterhet på Prärien och fick stå kvar, anammades så småningom av kommunen och blev officiellt namn på gatan. Senare kom Kärleksgatan att förlängas norrut och ansluta till infarten till idrottsplatsen från Gamla byvägen.
För att nu svara på läsarfrågans andra led, så har genom åren Kärleksgatan och Prärien (långt innan området fick sitt gatunamn) bebotts – och bebos fortfarande – av en rad profilstarka spelare och ledare med hjärtat i Yngsjö IF, men även andra framgångsrika idrottsutövare utan koppling till klubben. Av utrymmesskäl kan det bara bli enstaka nedslag bland dem enligt följande:
Innan Kärleksgatan förlängdes slutade den i norr vid ”Gunnar Jöns” hörna. Gunnar Jönsson ingick i klubbens första styrelse 1946 och var även en fruktad målkung i A-laget. Hans tre söner – Bengt, Erland och Rune – blev alla framgångsrika spelare i Yngsjö A-lag. Gunnars granne precis norr om Kärleksgatan var Assar Heide med familj. Han var en av dem som den 2 mars 1946 i Yngsjö skola var med och bildade klubben och därefter verkade som skicklig målvakt i klubbens A-lag. Assar med hustrun Margit bor fortfarande kvar i samma hus.
Efter Kärleksgatans förlängning till idrottsplatsen ändade den vid familjen Otto Skoogs boning. Han var ordförande i Yngsjö IF 1957-59 och även drivande kraft i klubbens amatörrevyer.
Rakt motsatt väderstreck, vid Kärleksgatans södra slut, finner vi infarten till Stig-Rolands villa. Han är klubbens verkliga eldsjäl och har varit starkt engagerad i Yngsjö IF under mer än ett halvt århundrade. Han tillhörde – tillsammans med bland annat brodern Leif, även han än i dag boende på Kärleksgatan – det historiska A-lag som 1967 vann div. 5 och för första gången tog upp klubben i div. 4. De båda bröderna spelade länge fotboll i klubbens A-lag, var med för första gången i klubbens historia att vinna Gärdscupen 1968, som upprepades 1971. Samtidigt var de uppskattade ledare för pojk- och damlag. Stig-Rolands hustru, Ann-Marie Olsson, var den som utan konkurrens varit ordförande längst i Yngsjö IF, sammanlagt 16 år under tre perioder, bland annat under klubbens storhetstid i div. 2.
Algot ”Alle” Åkesson är en av Yngsjö IF:s mest minnesvärde spelare. Den eldfängde kämpen var fruktad för sitt hårda skott och (ö)känd för att skjuta på allt. Under en match sköt han sönder målribban (på den tiden i trä) så att matchen fick avbrytas. I en annan match mot Huaröd avlossade han en så hård projektil att målvakten bröt armen när han försökte stoppa bollen. Hans enastående viljekraft och okuvliga vinnarinstinkt, hetlevrade temperament och Yngsjöfrälsande enögdhet, resulterade i imponerande många bollar innanför motståndarens målram, men också många utvisningar.
Vid årsmötet 1968 tilldelades han pris för 500 spelade matcher. Och åtskilliga fler skulle det bli med åren. Enligt ”Alle” själv spelade han 1 000 matcher för Yngsjö. Hur som helst: Beläggas kan att ”Alle” är den som spelat flest matcher i Yngsjö IF:s klubbtröja genom tiderna. Han har också gjort flest mål i klubbens historia, trots att han i perioder var såväl försvarsspelare som målvakt. ”Alle” innehar även det inofficiella ”klubbrekordet” i antal utvisningar. Priset delades ut av ordföranden Stig ”Bagarn” Olsson. Familjerna bodde grannar på Kärleksgatan. Stigs hustru, Asta Olsson, vaktade målet som säker sista 44-årig utpost när klubbens damlag debuterade i spel med flera spelare från Kärleksgatan och vann serien direkt 1971 (de stod även som seriesegrare 1974 och 1976). Tränare och ledare för damlaget var bröderna Stig-Roland och Leif. Asta Olsson bor fortfarande kvar på Kärleksgatan 35 i samma hus som hon och Stig med barn flyttade in i 1960 (som tredje uppförda hus på Prärien).
Stig Jönsson, i ungdomen målfarlig och omskriven i lokalpressen som Stig ”Guldfot”, ingick i det historiska lag som stod som seriesegrare 1953, klubbens dittills största fotbollsframgång. Stig blev sedermera klubbens ordförande 1974 efter att grannen Stig ”Bagarn” Olsson tackat för sig efter nio år som ordförande (som den då dittills längst sittande ordföranden). Stig Jönsson var långt senare också vice ordförande när A-laget 1991 låg i div. 2. Hans dotter Gunilla komponerade då klubbens uppskattade kampsång ”Vi ska vinna i dag” (Lasse Sigfridsson i Lasse Stefanz musiksatte texten) som släpptes i 1000 exemplar. Stig Jönsson med hustrun Lilian har varit bosatt i samma välskötta hus på Kärleksgatan i snart 60 år (flyttade in som andra familj på Prärien 1960).
Flera spelare i det osannolikt framgångsrika pojklag som i slutet på 1970-talet presterade på högsta Skånenivå hade sina föräldrahem på Kärleksgatan: Alf Olsson, Dan Jönsson, Stefan Persson samt bröderna Mikael och Stefan ”Lillen” Olsson. Merparten av spelarna i pojklaget lämnade sedan för spel i betydligt högre sammanhang. Högst nådde Alf Olsson i allsvenskan med Mjällby AIF. Men flera av dem skulle med tiden återvända till moderklubben och bidra till dess sagolika avancemang från div. 6. till div 2 på fem år.
Som jag nämnde inledningsvis ståtar Kärleksgatan även med idrottsprofiler utan historisk koppling till fotbollsklubben. Här två exempel:
Invid Yngsjö IF:s träningsplan, endast åtskild av Kärleksgatan, bor familjen Ebbinge. Lennart ”Ebba” är en välkänd handbollslegendar, framgångsrik proffs i Spanien, deltog i OS i Los Angeles 1984, och än i dag IFK Kristianstads mesta landslagsman, totalt 77 landskamper och 205 mål. Han vann med IFK elitseriens skytteliga 1976-77, tog två SM-guld med Heim och har sammanlagt gjort över 1000 mål i elitserien. Efter spelarkarriären tog en framgångsrik tränarkarriär vid.
Hans hustru Anna Berg Ebbinge är tidigare golfproffs med sju segrar på svenska touren, ett stort antal banrekord, tio SM-guld i följd och så nära en Europatourseger man bara kan komma (andraplats efter särspel).
Detta får mig att minnas (varför avslöjas sist i artikeln) en av de grövsta felspekulationer som någonsin gjorts av sportredaktionen på Kristianstadsbladet.
Det var sommaren 1966 som 20-årsjubilerande Yngsjö IF spelade uppvisningsmatch hemma mot Ifö Bromölla. Kristianstadsbladet var på plats och sammanfattar det hela med att det förvisso blev propagandaspel, men föga förvånande förlorade div. 5-laget Yngsjö klart mot Bromölla, som höll till i div. 2. Bromöllaspelaren Inge Danielssons prestationer i matchen hade Kristianstadsbladets utsände sportreporter emellertid inget till övers för, trots att han blev målskytt. ”Det är sannerligen inte mycket han visade upp” skriver reportern och frågar sig om ”Inge Danielsson är slut såsom fotbollsspelare?” Var han då slut? Nja…
Mindre än fyra månader efter jubileumsmatchen debuterar Inge Danielsson i svenska fotbollslandslaget och blir både målskytt och framspelare när Sverige vinner med 2–0 mot Danmark. Succén gör att han blir uttaget även veckan därpå till EM-kvalmatchen i Lissabon den 13 november mot årets VM-bronsmedaljör Portugal med världsstjärnan Eusébio. Portugal tar ledningen med 1–0. Sedan presenterar sig Inge: Han sätter 1–1 och tre minuter före slutet skjuter han också segermålet 2–1 efter en numera klassisk soloräd över halva Portugals planhalva. En av de största sensationerna i landslagets historia är ett faktum. Amatören från Bromölla blir ”Inge Guldfot” med hela svenska folket.
Efter säsongen värvas Inge Danielsson till Helsingborgs IF och vinner lilla silvret i allsvenskan 1967. Han köps till holländska storklubben Ajax. Trots att han inte anländer förrän i slutet på säsongen hinner han med att göra nio mål i serien och starkt bidra till att klubben vinner ligan. I Europacupen, föregångaren till dagens Champions League, gör han flera mål, bland annat två – Johan Cruyff det första, svensken de övriga – när Ajax i kvartsfinalen slår Benfica med Eusébio i avgörande match med 3–0. Hans mål är bidragande till att Ajax 1969 når sin första final i Europacupen mot italienska Milan med Kurre Hamrin. För första gången möttes därmed två svenskar i en Europacupfinal (Milan vann med 4–1).
Ett lindrigt understatement är väl att konstatera, att Inge Danielsson gav den lokala sportredaktionen svar på tal!
Men vad har då detta med Kärleksgatan att göra? Jo, efter sin karriär kom Inge Danielsson under flera år att vara bosatt på Kärleksgatan.
Närmare bestämt i den villa Lennart Ebbinge och Anna Berg Ebbinge numera bor i.
Kenth Olsson
Själv från två års ålder uppvuxen på Kärleksgatan 35 i Yngsjö och med spel under 60- och 70-talen i Yngsjö IF:s pojk-, junior-, B- och A-lag.