Bild: Efter en blodig karriär slutade vikingen Rollo som härskare över Normandie. Hade han sina rötter i Kristianstadstrakten?
Bo Lindwall undrar hur pass tillförlitliga uppgifterna är om att vikingahärskaren Rollo härstammade från Skåne och att Everöd och Ivetofta gett namn åt vikingaorter i Normandie? Vad säger vetenskapen om detta?
I detta nummer koncentrerar jag mig på att besvara Bo Lindwalls fråga om Rollos ursprung, medan frågan om Everöd och Ivetofta får behandlas i nästa nummer av Kristianstads Journalen.
Rollos härstamning är omstridd. Han beskrivs som en nordman i isländsk och norsk sagalitteratur, som dansk i normandisk historieskrivning. Han har kallats jarl över Halland och norra Skåne. I dansk historia är han inskriven som skåning.
Rollo ledde en här av skandinaviska vikingar som plundrade och härjade längs Seines stränder i början av 900-talet. Rollo plundrade Paris ett flertal gånger, och den dåvarande franske kungen, Karl den enfaldige, blev desperat och erbjöd 911 Rollo den nordöstra delen av sitt rike för att undslippa hans härjningar och plundringar. Rollo och hans normander (”männen från nord”) slog sig ned och blev härskare över det som senare kom att benämnas Normandie. Under senare tider har det genomförts flera vetenskapliga dna-analyser i hopp om att bringa klarhet i Rollos ursprung. Kom han från Norge eller Danmark med då tillhörande Skåne?
Varför, kan man undra, detta intresse för en viking som varit död i närmare 1100 år? Jo, Rollos barnbarns barnbarnsbarn var nämligen Vilhelm Erövraren (1028–1087). Han korsade engelska kanalen och besegrade anglosaxerna i det berömda slaget vid Hastings 1066. Efter segern tog Vilhelm sig till London där han kröntes till kung av England. Därefter invaderade han Skottland och när han dog 1087 var han den mäktigaste regenten i hela Västeuropa. Slaget vid Hastings innebar en vändpunkt i Englands historia. Istället för ett splittrat land med olika herrar blev England ett enat och starkt kungarike med en centralmakt.
Den nuvarande engelska drottningen, Elizabeth II, är i sin tur ättling till Vilhelm Erövraren och därmed också ättling till Rollo. Där av det stora intresset! Det innebär att det engelska kungahuset härstammar från antingen Norge eller Danmark. Eller, vilket kan te sig något spännande, från dagens svenska Skåne. Kanske till och med från Kristianstadstrakten?
Vad utvisade då dna-analyserna? Jag återkommer till det längre fram. Först något mer om vad historikerna vet om Rollo. I den norsk-isländska historieskrivningen identifieras Rollo med Gånge-Rolf, som var en vikingahövding som blev dömd fredlös. Enligt den walesiska krönikan Vita Griffini Filii Conani från 1137 var Rollo bror till Harald Hårfager.
Rollo och Gånge-Rolf är emellertid resultatet av en sammanslagning av två olika berättelser. Vi vet att Rollo är en historisk person, född år 864 och död någon gång mellan 925 och 932. Rollo omnämns första gången i ett diplom från frankiske kungen Karl den enfaldige 918. Diplomet stödjer det som historikern och munken Dudo av Saint-Quentin skrev cirka 100 år senare, att Rollo 911 ingick ett avtal med kung Karl. Rollo fick ett område runt Seines nedre lopp med Rouen som grevskap mot att han försvarade området mot andra vikingar. Enligt Dudo som omkring 1015 skrev De moribus et actis primorum Normaniae ducum (”Om de första normandiska hertigarnas seder och bragder”) kom Rollo ursprungligen från Danmark. Ännu mer preciserad är Vilhelm av Jumièges som i Gesta Normannorum Ducum (skriven före 1060) uppger att Rollo var från danska Fakse.
Dudo av Saint-Quentin, som avled omkring 1040, stod på de normandiska hertigarnas lönelista och hans skildring var ett beställningsverk som framhävde Rollos bravader. Långt senare stöter vi i historieskrivningen på namnet Gånge-Rolf i de nordiska sagorna, nedskrivna i de första versionerna på 1100-talet. I en av dessa sagor, den latinska skriften Historia Norwegiae (”Norges historia”) från 1170-talet, var Rollos namn egentligen Rolf med smeknamnet Gånge-Rolf eftersom han var så storväxt att ingen häst kunde bära honom. Författaren påstår dessutom att Normandies grundare Rollo var norrman. En källkritisk granskning av nämnda källor ger vid handen att Dudo, trots brister, ligger betydligt mer nära i tid och rum än 1100-talets norrmän, som nog gärna ville se Rollo som sin landsman.
Det är utifrån bevarade historiska källor därför betydligt mer sannolikt att Rollo kom från Danmark än från Norge. Vad avser Gånge-Rolf framstår han mer eller mindre som en medeltida fascinerande norsk ”hitte på”-gestalt. Men den vetenskapliga slutsatsen får ändå bli att det inte med befintliga historiska källor går att med säkerhet fastslå Rollos ursprung.
Vad säger då de senaste dna-analyserna? Jo, de indikerar att Rollo och hans förfäder 12 generationer tillbaka kom från Danmark, men att hans förfäders förfäder en gång invandrade till Europa via Norges västkust. Att han kom från Skåne har inget stöd i dna-analyserna, men motsägs inte heller. Det enda med säkerhet vi vet är att sista ordet ännu inte är sagt i frågan. Det pågår nämligen i skrivande stund nya dna-projekt i hopp om ett mer preciserat och definitivt svar på Rollos ursprung.
När började man i vår trakt att använda sig av telefonnummer?
Från och med den 3 januari 1906 skulle varje Kristianstadsbo med egen telefon använda ett nummer när man skulle ringa rikssamtal till någon annan. Dittills hade det varit så få som hade tillgång till telefon att det räckte till växeln att uppge namn till den man ville ringa upp. Problemet var bara, att när det nu skulle ske en övergång till telefonnummer, hade ingen telefonkatalog skickats ut till abonnenterna. Ett faktum som Kristianstadsbladet påpekade med säkerhet skulle ”vålla en del besvär för dem som ringa med nummer”.
Hur länge använde militären i Kristianstad hästar?
När andra världskriget bröt ut 1939 fanns två regementen i Kristianstad. Det ena, Wendes, hade vid mobiliseringen behov av mer än 3000 hästar. Vid regementet fanns det då endast cirka 300 så kallade stamhästar, avsedda som ridhästar till befälen vid mobilisering. Där utöver hade regementet tillgång till cirka 500 så kallade ackordhästar. Såväl stam- som ackordhästarna var redan i fredstid krigsplacerade. Ackordhästarna inkallades enligt samma procedur som de värnpliktiga. Det återstående behovet tillgodosågs via särskilda hästmönstringsområden i närområdet, inte sällan lika med sockengränserna. Vid mobilisering hade försvaret rätt att tvångsinköpa dessa hästar av ägarna. Inköpen skedde på plats ute i hästmönstringsområdena och hästarna forslades därefter till sina mobiliseringsplatser. Totalt inköptes i Kristianstadstrakten omkring 2 500 hästar enbart åren 1940–41 till Wendes regemente. Men den militära hästens tidevarv började se sitt slut. Regementets första helt motoriserade förband blev VII. Motordivisionen som organiserades den 1 april 1943. Den fortsatta motoriseringen skedde sedan i omgångar. Men de sista hästarna försvann inte förrän 1954.
Rinkabyfältet har åter börjat användas för övningar. Vilket år kom det till?
Det var Wendes nye regementschef Fredrik Leth som var skaparen av Rinkaby skjutfält som invigdes den 26 juni år 1900. På 1920-talet byggdes ett litet flygfält. När svenska flygvapnet bildades 1926 lades basen i Rinkaby som under de första krigsåren (1939–40) uppgraderades med hårdgjorda start- och landningsbanor. Flygfältet användes mycket under andra världskriget. Rinkabyfältet återupptogs som utbildningsplats för rekryter 2017.
Hur länge bedrevs det stuteri på slottet i Vittskövle?
Vittskövle stuteri startades 1695 av Kjell Christoffer Barnekow, som lovat Karl XII ett fullt utrustat regemente med 212 beridna dragoner. Vid hans plötsliga död tvingades änkan Margareta von Ascheberg barskrapa sina resurser för att sända nya utrustade trupper till Karl XII. Ingen från Vittskövle regementet kom tillbaka efter kriget. Samtliga stupade eller dukade under i fältsjukan. Stuteriet lades ner på 1950-talet.
Varför bodde Polens kung i Kristianstad?
Stanislaus Leczinsky var polsk kung 1704–1709 och 1733–35 samt därefter till sin död 1766 hertig av Lothringen och Bar. Det var Karl XII som hade placerat Stanislaus Leczinsky på Polens tron. Efter katastrofen vid Poltava var hans dagar som kung räknade och hösten 1711 anlände han som exkung med familj som flykting till Kristianstad enligt direktiv från Karl XII. De bosatte sig i ett nybyggt högt stenhus i två våningar vid Västra Storgatan 39. Huset, uppfört 1705, var ett av stadens modernaste och finaste privathus. I dag är husets bottenvåning helt förändrad. Över porten finns en koppartavla där man kan läsa att Leczinsky med familj residerade här 1711–14. Minnestavlan, som sattes upp på 1920-talet, anger också att Karl XII bodde i detta hus år 1700. Traditionen döpte det till Kungshuset, men i dag vet vi att Karl XII aldrig satte sin fot i denna byggnad. Men väl en annan kung – Stanislaus Leczinsky.
Vilka är Brännvinskungen L. O. Smiths svenska släktrötter?
Den svenska släkttavlan för L.O. Smith kan spåras tillbaka till mitten av 1600-talet. Den inleds med en yngling, Sven, som flyttar till Skåne. Sonsonen Per, som är karolinsk officer, stupar 1709 och får sin grav i ukrainsk jord. Vid dödsbeskedet flyttar hans familj, hustru och son, till Kiaby där sonen – som kommer att bli L.O. Smiths morfar – växer upp. I oktober 2011 avtäcktes på födelseplatsen, Kiaby utanför Kristianstad, en minnessten över Lars Olsson (L.O.) Smith.
Vilka lokalhistoriska alster skrev Nils Elowsson under sin långa levnad?
Nils Elowsson blev 109 år och fyra dagar. Med nöd och näppe fick Henrik Henriksson (1883–1993) i Jämtland behålla sitt åldersrekord, som Sveriges äldste man genom tiderna, med sina 109 år och 236 dagar. Sitt första besök i Kristianstad gjorde han redan år 1900 när han besökte släktingar på Långebro. Tidigt uppkom en längtan hos Nils Elowsson att skriva och hans fallenhet för pennan kunde tidigt spåras. Det första skrivna bidraget från Elowssons penna var en insändare som publicerades i Kristianstadsbladet omkring 1910. Han var då 20 år och den handlade om ett uppmärksammat prästbråk. Bland minnesvärda lokalhistoriska artiklar från Nils Elowssons penna kan nämnas ”En prövningens tid för 300 år sedan” (Kring Helge å, 1976) samt de i Föreningen Gamla Christianstads årsböcker publicerade ”Kring Långebro” (1982), ”Eriksgatan som blev en valrörelse” (1983), ”Kungligt besök i 1700-talets Kristianstad” (1985), ”Då det hölls riksdag i Kristianstad” (1987), ”Skansar kring Kristianstad 1676–1678” (1989), ”Karl XII regerade från Kristianstad” (1990) och ”Kristianstad under två års dansk ockupation” (1994).
Kenth Olsson