Orkar ni läsa mer om Coronaviruset? Så här mitt i stormens öga är det ändå svårt att försöka komma undan det, om ni förstår vad jag menar. Jag har alltid varit fascinerad av ordspråk och tänker att dessa är den samlade livsvisdomen från många generationer. Så vad skulle vi kunna tänka oss för ordspråk som passar in på det som händer i världen nu?
Jag var på ICA Maxi häromdagen och stötte som vanligt ihop med en massa härliga människor – både personal och kunder. Men plötsligt var det ”slutkramat” och vi ägnade oss istället åt en liten dans där vi stötte ihop med varandras fötter. Intressant och föralldel ganska kreativt. Men inte särskilt mysigt.
Darlingen Linda berättade att hon och Fredrik hade varit ute och gått i skogen och kommit på att det enda som är OK att krama just nu är träd! Och faktum är – att krama träd har ju länge ansetts vara rogivande för själen. Kanske dags för oss att sätta igång med det? Att kramas är ju livsviktigt och för er som aldrig provat trädkramning kan jag berätta att känslan faktiskt är obeskrivlig…sätt örat och magen mot trädet, slut ögonen ta några djupa andetag: Magi!
När jag höll på att packa mina varor stötte jag på Allas Vår Blomsterhandlare som glatt tittade ner i mina kassar. – Jaha där ser man, sa han, andra hamstrar toalettpapper, du hamstrar Frøyalax. – Ja det gör jag, svarade jag, för det var den jag hade slut på. Förresten finns det inget toapapper att handla (men när jag gick förbi toalettpappershyllan såg jag att de höll på att packa upp för fullt, så i skrivande stund finns det säkert..).
Blomsterhandlaren och jag stod kvar och samtalade en stund. Självklart pratade vi om coronaviruset – vad annars? Han berättade att personalen på deras stockholmskontor nu var tvingade att jobba hemifrån. – Det där är väldigt jobbigt för många, förklarade han och tog som exempel en yngre tjej, som höll på att klättra på väggarna. ”Jag klarar inte att vara ensam hemma och inte få träffa folk”, sa hon. – Bara för att hon inte får hänga på Stureplan på kvällarna, fnös Blomsterhandlaren.
Jag kom osökt att tänka på alla äldre människor i Sverige, som alltid är ensamma. Som bara får något enstaka besök från hemtjänsten. Om de har tur. När jag är ute på mina långa promenader möter jag ofta äldre personer som ensamma sakta promenerar med sin rullator. Eller som sitter på sin rullator vid ett gathörn. Bara för att få se lite människor runt omkring sig.
Kanske kan vi andra få lite annan förståelse för deras situation nu? För dem som aldrig gör något väsen av sig, som sitter i sin ensamhet och väntar på att timmarna ska gå. Nu är det förmodligen väldigt många som på grund av viruset kommer att få känna av hur dessa äldre människor har det. En tankeställare..?
Eller som i München där man nu kan se graffiti på väggarna med budskapet: ”Coronaviruset är en väckarklocka och en chans att bygga ett nytt kärleksfullt samhälle”. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ordspråket som vi, när detta är över, kommer att kunna sammanfatta allt med blir: ”Inget ont som inte har något gott med sig”.
Åsa Scharin